Manshat, finns det?

november 25, 2013 at 10:47 24 kommentarer

Det här inlägget är en vidareutveckling av en kommentar från mig på (av mig uppskattade) bloggen Charlotte Hit Och Dit, och inlägget ”Om det här med att hata män”. För att det jag skriver härunder skall komma till sin fulla rätt, bör ni ha läst hennes inlägg först. (OBS! Om ni tänker kommentera hos henne, håll god ton. Inte bara för att hon förtjänar det, utan för att det är det rätta att göra.)

För er som inte hinner/orkar läsa , kan hennes poänger i korthet sägas vara dessa:

  • Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara en ståndpunkt man de facto inte har, och upprepat bemötas som om man utgjorde den extrema ytterligheten inom en linje man företräder. (I hennes fall att behöva värja sig mot anklagelsen ”manshat” bara för att hon skriver om genusfrågor utifrån ett – primärt – kvinnligt perspektiv.)
  • Det finns inte något sådant som ett strukturellt manshat. Det finns män och manliga problem som onekligen behöver uppmärksammas, men det handlar om individer som drabbats av ”livet”, snarare än om att samhället skulle härbärgera misandri.

Så här ser jag på det hela:

Jag förstår Charlottes frustration. Jag själv anser mig relativt neutral, eftersom jag min kritik mot radikalfeminismen till trots inte försöker hävda att männen är ”det förtryckta könet” eller att kvinnor inte kan ha större problem i vissa sammanhang. Trots det har jag vid upprepade tillfällen likställts med högerextremist, homofob och rasist – trots att jag uttryckligen motarbetar sådana strömningar.

Följaktligen beklagar jag att hon utsätts för detta bemötande, särskilt eftersom jag värdesätter de få ”genusintresserade” kvinnliga röster som de facto inte har en radikalfeministisk världsbild i botten. (Hon och One Way Communication-Hannah är kanske de två vassaste jag hittat.) Överlag vore det onekligen bättre om så många som möjligt försökte undvika brandtals-termer som ”hat!” och ”förtryck!” till de fåtal situationer där det faktiskt är befogat.

Men.

Med det sagt kan jag ändå finna det vanskligt att påstå att  ”det inte finns något manshat”. Hat är ett starkt ord, så fine, det kanske är att ta i. Men om man istället väljer att se misandri som ”mansfientlighet” eller ”bristande respekt” så ser jag det som svårt att inte erkänna förekomsten av (en strukturell) misandri.

En bra uppvärmningsövning kan kanske vara att ta del av Bashflaks lista över mediainslag under 2013, där inställningen till män hos många av dem åtminstone kan sägas vara tvivelaktig.

Också värt att notera är vad som hände när Lady Dahmer (en populär radikalfeminist i etern, läst och följd av många) häromdagen twittrade om sin inställning till 8-åriga pojkar. Artikeln hon länkade till handlade förvisso om ett rätt vidrigt beteende (sexuella trakasserier) från ett par småkillar, men ett som knappast är representativt för alla pojkar. Därför kan jag tycka att det ordagranna budskapet:

”Fy fan vad jag hatar 8-åriga pojkar!”

…knappast är befogat, utan ett ganska rejält övertramp. Reaktionen på detta? Inte ifrågasättande, utan ryggdunkar och hyllningskör. När jag kollar nu medan jag skriver har den tweeten fått 18 favoritmarkeringar, och ett antal instämmande kommentarer. Den enda som uttryckt någon invändning är jag. Att skriva att man hatar 8-åriga barn av manskön ses alltså inte som problematiskt, utan som något positivt.

Lady Dahmer

Vidare ses det som socialt accepterat och medvetet att placera kollektiv skuld på män som grupp, vilket (med rätta) ses som rasism när det görs mot någon grupp grundat på etnicitet. Se bara på Johan Ehrenbergs härjningar: hans virriga teser om att alla män är medskyldiga till alla våldtäkter bemöts i det stora hela med mer hejarop än ifrågasättande, vilket är ganska talande.

Läs gärna även de två SvD-texterna ”Så blev mannen det otäcka könet” samt ”Patriarkatet gör mannen helt värdelös” som bidrar med ytterligare pusselbitar.

Lägger man samman alla dessa pusselbitar är det svårt att inte se att det finns ett utbrett och accepterat förhållningssätt där gruppen ”män” är tillåtna slagpåsar. Visst kan man hävda att detta inte är ”strukturellt” eller ”hat”, utan att det är ”livet” som drabbar individuella män. Det är givetvis ett synsätt man får ha. Dock bör de som företräder denna linje i så fall inse att de rimligen därmed också frånsäger sig rätten att säga att det finns misogyni i samhället. Slut shaming, utseendehets och hedersvåld är inte ”strukturer”, utan bara ”livet” som drabbar individuella kvinnor…

Vidare kan jag inte låta bli att faktiskt ta upp kön här. Det är inte så länge sedan debatten gick het kring huruvida män kanske bäst håller sig utanför det där med att definiera kvinnors problem, och om inte kvinnors egna tolkningar av sin situation bör äga prioritet? (Vilket låter rimligt i mina öron.) I så fall bör dock kanske män äga tolkningsföreträde kring om det finns misandri eller inte? Det är väl rimligen upplevelsen hos oss män av hur det är att vara man som är viktigast, och inte vad kvinnor anser?

Min poäng? Jag ser fortfarande inte män som det ”förtryckta könet”, och jag möter inte direkt hat i mitt privatliv på daglig basis, bara för att jag är man. Precis som de flesta av de kvinnor som bemöts illa i anonyma nätdiskussioner inte heller möts av vardagligt hat för att de är kvinnor. Ingetdera är dock belägg för att misogyni/misandri finns eller inte finns. De belägg som kan sägas finnas, påvisar dock att man antingen tvingas erkänna eller förkasta bägges existens.

Annonser

Entry filed under: Hat & Fördomar, Jämställdhet & Genus. Tags: , , , , , .

Tavakoli vs Ekeroth: 1-0 The Invisible Man

24 kommentarer

  • 1. Rick  |  november 25, 2013 kl. 11:36

    Jag förstår din strävan efter neutral mark, men problemet blir lätt att du hamnar i samma läge som de som talade om den tredje ståndpunkten under kalla kriget, dvs. mitt emellan kommunism och demokrati. De blev sedan tvungna att i den ståndpunkten delvis börja gå diktatrurens ärenden.

    Det är inte samma sak när en man kritiserar en kvinnas inlägg i en sakfråga som när en fullvuxen kvinna som närmare sig medelåldern kommer med hatiska tirader mot småbarn, vilket du i.o.f.s. delvis är inne på, men jag skulle vilja se ett enda exempel på misogyni i någon media av betydelse. Alternativt skulle jag vilja se exempel på att någon man som skiver t.ex. ”Fy fan vad jag hatar småflickor” kan skriva i en egen kolumn i någon som helst dagstidning i Sverige.

    Poängen här är att spelplanen inte är jämn. Den ena parten spyr ständigt ut hat medan den andra knappt syns (med förbehåll för någon mörk vrå på nätet). Däremot beskylls även seriösa debattörer för just misogyni – alltid utan belägg.

    Det var inte två parter som byggde varsin berlinmur. Det var en djupt paraniod part som byggde den. Den andra parten svarade inte med samma mått .Egentligen svarade den inte alls.

    • 2. certatio  |  november 25, 2013 kl. 14:31

      Jag förstår hur du menar, Rick, och jag håller med dig om att förekomsten av två ytterligheter inte behöver innebära att sanningen ligger mitt emellan; den ena parten kan faktiskt ha helt rätt och den andra helt fel.

      När det gäller ytterligheterna ”humanism” och ”radikalfeminism” (som onekligen är helt inkompatibla) ser jag ingen anledning att försöka inta någon slags ”middle ground”. Jag motsätter mig alla nedlåtande kollektiviseringar pga. genetik, vare sig det är mot etniska grupper eller kön, och ser inte att kollektiv skuld någonsin är befogad. Alla har rätt att bemötas som självständiga individer.

      Följaktligen tar jag även upp Bashflaks kartläggning av en ”tone of voice” mot män i media, som absolut inte vore möjlig gentemot kvinnor. (Tack och lov; två fel gör inte ett rätt…)

      När det däremot gäller ytterligheterna ”kvinnor har det värst på alla vis” och ”män har det värst på alla vis” verkar det dock tämligen uppenbart att sanningen ligger någonstans där emellan. Vissa problemområden slår onekligen hårdare mot kvinnor, medan andra lika onekligen slår hårdare mot män. Följaktligen ser jag ingen anledning att vara ensidigt ”för” ett givet kön i mitt debatterande, eller att bortse från det ena könets uppfattning om något givet fenomen.

      • 3. bashflak  |  november 25, 2013 kl. 19:53

        Om man betraktar feminism vs jämställdism som ytterligheter, så har man inte de ideologiska begreppen klart för sig. Jämställdismen befinner sig i mittpunkten, medan feminismen vs chauvinismen befinner sig på glidande skalor mot ytterkanterna.

  • 4. Mia.  |  november 25, 2013 kl. 14:14

    Din ”marsianska dialekt” låter väldigt vackert (klokt) tycker jag 😉

    • 5. certatio  |  november 25, 2013 kl. 14:32

      UFO kan du vara själv! ;-P

      (Tack.)

  • 6. Emma  |  november 25, 2013 kl. 14:45

    Jag skulle vilja säga att vi har något av en ”blind fläck” gentemot det motsatta könet. En viss ödmjukhet bör vara på sin plats att inse att även om inte j a g kan förstå det utifrån mitt perspektiv borde jag kanske lyssna och ta till mig om många människor säger sig uppleva något som ett problem. Släppa lite på egot och ha förståelse för att andra människor kan uppleva situationer helt annorlunda än dig. Det gäller oss alla, oavsett kön eller annan ”gruppering.” Jag upplever att du generellt är en av de bloggare som lyckats bäst med det Certatio. Kommenterar inte sådär jätteofta men kommer på mig själv med att ofta sitta och nicka instämmande. Well done! 🙂

  • 7. Emma  |  november 25, 2013 kl. 14:57

    Kan hålla med Lady Dahmer om den verklighet tidigt utvecklade tjejer möter, det är förjäkligt. Men ”hata 8åriga killar” ? Varför inte hata vuxenvärldens flathet inför frågan eller vissa vuxnas oförmåga att ge fasen i att sexualisera barn kanske? Sedan är det möjligt att killarna var senare där jag växte upp men de flesta 8 åriga killar var mer interesserade av Bolibompa eller favoritlaget än av tjejer. De var fullt upptagna med att peta in ärtor i näsan på varandra.. Däremot fick tidigt utvecklade tjejer en massa uppmärksamhet de inte bett om eller var redo för. Av äldre killar och vuxna män.

    • 8. certatio  |  november 25, 2013 kl. 15:05

      Jag kan absolut förstå (och dela) ilska gentemot vuxna som ser sådant beteende hon refererade till, utan att på allvar sätta ner foten. Not OK. Dock är det – precis som du säger – stor skillnad på det och på att hata på barn.

      T.ex. är det rätt vanligt att tonårstjejer ”hejar/eldar på” högstadieklassens ”alpha male”-killar, så att dessa mobbar/ger sig på svagare killar, varpå tjejerna sedan belönar dem med sin uppmärksamhet och sitt intresse. Ett beteende jag personligen finner synnerligen osmakligt (och även upplevt IRL som ”offer”).

      Dock skulle det aldrig falla mig in att därför skriva något i stil med ”Fan vad jag hatar 14-åriga tjejer!”. Vidare, om jag nu mot förmodan skulle göra det, skulle en sådan tweet knappast få 18 gilla-markeringar…

      • 9. Maria  |  november 26, 2013 kl. 13:34

        http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17910207.ab

        Hur en tjej får en kille att ge sig på en annan kille.

      • 10. Emma  |  november 29, 2013 kl. 13:26

        @ Certatio: ”T.ex. är det rätt vanligt att tonårstjejer ”hejar/eldar på” högstadieklassens ”alpha male”-killar, så att dessa mobbar/ger sig på svagare killar, varpå tjejerna sedan belönar dem med sin uppmärksamhet och sitt intresse. Ett beteende jag personligen finner synnerligen osmakligt (och även upplevt IRL som ”offer”).”

        Absolut! Tonårstjejer kan vara jättejobbiga, det kan jag hålla med om. Det hade du också kunnat skriva. En helt annan sak med att ”hata” barn eller ungdomar av en viss ålder.

  • 11. certatio  |  november 25, 2013 kl. 14:59

    Känner att jag behöver lägga till en grej, apropå en egen formulering i inlägget:

    ”I så fall bör dock kanske män äga tolkningsföreträde kring om det finns misandri eller inte? Det är väl rimligen upplevelsen hos oss män av hur det är att vara man som är viktigast, och inte vad kvinnor anser?”

    Det där kan lätt tolkas lite tokigt. Jag menar alltså inte att vad någon grupp tycker (vare sig det är män, kvinnor, vänsterhänta eller folk med skostorlek 43) skall räknas som bevis om faktisk diskriminering.

    Bara för att män skulle säga att de är förtryckta innebär det inte att de är det, precis som det faktum att massvis med radikalfeminister hävdar att alla män förtrycker alla kvinnor inte ”bevisar” att så är fallet. Diskriminering är bevisbart, och inte en åsiktsfråga.

    Dock äger både kvinnor och män rätten att formulera sin upplevelse av attityder, och i vilken utsträckning en beteende som riktas mot gruppen upplevs fientligt eller inte. Kvinnor har rätt att säga att kommentarer av typen ”snygga pattar” till en kvinnlig, kunnig VD är misogyna, precis som svennebanan, 28, har rätten att definiera kommentarer av typen ”gubbslem” och ”Vit Kränkt Man” som misandriska.

    Ergo: för att hävda att ett kön är diskriminerat/förtryckt, krävs empiriska, objektiva belägg. För att hävda att en som man/kvinna utsätts för misandri/misogyni, räcker det däremot (ganska långt) med den subjektiva upplevelsen, åtminstone om man kan ge ett flertal oberoende exempel.

  • 12. Larsson  |  november 25, 2013 kl. 15:15

    Väl resonerat. Tror lite som Rick att det går att dra det lite längre, men i grunden håller jag med dig: det är att blanda korten rejält om man ska koppla hat till förtryck.

    Att varken män eller kvinnor förtrycks pga sitt kön i Sverige idag – innebär i sig inte att misandri/misogyni inte förekommer.

  • 13. Rick  |  november 25, 2013 kl. 16:11

    @ Emma

    Märker du hur du beskriver småpojkar? ”Fullt upptagna med att peta in ärtot i näsan på varandra”. Du anväder ett uppenbart nedlåtande tonläge, samtidigt som du talar om att sätta sig in i andras upplevelser.

    Jag kan berätta för dig att småpojkar ofta går helt upp i att t.ex. bygga något, att ta reda på fakta (om t.ex. dinosurier) eller att lära sig fungera i lag, som tex. fotboll.

    • 14. certatio  |  november 25, 2013 kl. 16:17

      Nåja, Rick, det med, men som pappa till två killar ungefär i den åldern får jag nog erkänna att de kan ägna sig åt en hel del mindre konstruktivt ”härj” också…
      🙂

      • 15. Rick  |  november 25, 2013 kl. 17:33

        Alla barn kan vara busiga (jag är far till barn av bägge könen). Det är bara hälsosamt. Flickor kan vara nog så busiga. Min poäng är att om man inte är beredd att tala på ett visst sätt om flickor ska man heller inte göra det om pojkar. I den kommentar jag refererade till var det som vanligt synd om flickor medan pojkarna bara är stökiga.

    • 16. Emma  |  november 25, 2013 kl. 21:40

      @Rick: ”Märker du hur du beskriver småpojkar? ”Fullt upptagna med att peta in ärtot i näsan på varandra”. Jajamensam. För den som inte är barnboksorienterad kan jag meddela att inspirationen kommer från Madicken boken av Astrid Lindgren där några busiga s m å t j e j e r introducerar just det tricket, det råkade vara en av böckerna lärarna envisades med att läsa. Oklart varför eftersom någon liten knatte varje gång beslöt sig för att testa.

      ”Du anväder ett uppenbart nedlåtande tonläge, samtidigt som du talar om att sätta sig in i andras upplevelser. ”
      -Det är din egen subjektiva tolkning. Själv ser jag det som ett ganska gulligt barnbus. Medtogs för att indikera att de 8-åriga killar jag gick med de allra flesta var kvar på en ganska oskyldig ”barnbus”-nivå. Det var b a r n, helt enkelt. Jag känner mao inte igen hennes beskrivning av just 8-åriga killar.

      ”Du anväder ett uppenbart nedlåtande tonläge, samtidigt som du talar om att sätta sig in i andras upplevelser.

      Jag kan berätta för dig att småpojkar ofta går helt upp i att t.ex. bygga något, att ta reda på fakta (om t.ex. dinosurier) eller att lära sig fungera i lag, som tex. fotboll.”

      *LOL* hur var det nu med att inte använda nedlåtande attityder?
      Tack, tack för den fina skrivningen på näsan här. Att småpojkar ”ofta helt går upp i att t.e.x bygga något” var knappast något jag inte redan visste. Själv finner jag den sortens ”konstruktiva kreativitet” hos barn både fascinerande och rent imponerande.

      • 17. Rick  |  november 25, 2013 kl. 23:09

        Läs din egen kommentar en gång till, för den är extremt könsstereotyp – flickorna är som alltid offer för vuxenvärlden medan pojkarna bara är omogna busungar.

        Du skriver om vuxenvärldens flathet mot sexualisering av småflickor. Vem tror du att köper bh:ar åt småflickor – mammor, pappor eller samhället?

        Om en fullvuxen kvinna offentligt vrålar ut sitt hat mot småbarn så är det inte okej. Under inga omständigheter. Här finns det inget att släta över. Om småpojkar beter sig illa så är det deras mammor och pappor man ska ställa till svars.

        • 18. Emma  |  november 26, 2013 kl. 09:01

          @Rick: Jag talar om barn, du bygger halmgubbar. Inser att fakta förmodligen är förspilld på någon som inte är interesserad av en diskussion men för sakens skull tar jag det e n gång till. B a r n, dvs flickor och pojkar i 8årsåldern är, i bästa fall små busungar och bör så förbli. Sexualisering av småbarn är, i mina ögon förkastligt.

  • 19. Malte Skogsnäs  |  november 25, 2013 kl. 19:40

    Att förneka förekomsten av både misandri och misogyni är det främsta beviset på dess existens.

  • 20. Emma  |  november 26, 2013 kl. 09:11

    ..och nu handlar sexualisering inte om vem som eventuellt köper bh:ar till småflickor.

  • 21. Rick  |  november 28, 2013 kl. 08:36

    @ Emma

    Det är uppenbart svårt för dagens vuxna kvinnor att ta ansvar för konsekvenserna av sitt beteende. Varje försök att får dem att sluta skylla ifrån sig bemöts med sura uppstötningar.

    Vilket kön tror du att köper alla de där modetidskrifterna med undernärda modeller? Hur många % män köper, tror du?

    Vilket kön storhandlar kläder bara de marknadsförs av undernärda modeller? Hur många % män köper, tror du?

    Eller är det samhället som köper?

    Ser du, det här är samma sorts frågor som de där bh:arna åt småflickor.

    Jag är tillräckligt mycket för en lika bedömning av män och kvinnor för att förutsätta att också kvinnor kan ta ansvar för sitt beteende. Om män kan, så ska nog kvinnor också kunna.

    • 22. Emma  |  november 29, 2013 kl. 11:17

      @Rick: ”Det är uppenbart svårt för dagens vuxna kvinnor/män att ta ansvar för konsekvenserna av sitt beteende. Varje försök att får dem att sluta skylla ifrån sig bemöts med sura uppstötningar.”
      -Ja, för alla män/kvinnor är precis likadana. Eller hur var det nu med att skuldbelägga en hel grupp för vad vissa av deras kön gör? Tycker du själv att det känns som en okej formulering att skriva så om kvinnor?

      ”Vilket kön tror du att köper alla de där modetidskrifterna med undernärda modeller? Hur många % män köper, tror du?

      Vilket kön storhandlar kläder bara de marknadsförs av undernärda modeller? Hur många % män köper, tror du?

      Eller är det samhället som köper?

      Ser du, det här är samma sorts frågor som de där bh:arna åt småflickor. ”

      Totalt OT. Smalhetsideal för kvinnor/bh för småtjejer är en helt annan diskussion. Diskussionen här gällde den sortens sexuella trakasserier som många småtjejer drabbas av i skolan och de vuxnas flathet och låt-gå-attityd, det var det ursprungsinlägget handlade om.

  • […] har skrivit en mycket läsvärd text om manshatet, och Ligneto ställde bland kommentarerna på mitt tidigare inlägg dessutom den synnerligen […]

  • […] bloggar har diskuterat manshat: Certatio har kommenterat och Charlotte hit och dit har svarat. Att skriva ett eget inlägg på ämnet skulle […]


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,920

%d bloggare gillar detta: