Öppet brev till Johan Ehrenberg

Hej, Johan Ehrenberg. Jag skrev för en tid sedan om din 10 år gamla artikel ”Alla män ansvarar för våldtäkterna”. Det visade sig vara en ganska enkel match att göra dig retoriskt schack matt, eftersom ditt resonemang antingen var öppet misandriskt eller logiskt ohållbart.

Nu är du visst i farten igen. Uppmuntrad av det återupplivade strålkastarljuset skriver du idag på Aftonbladet om hur män inte förmår göra världen bättre. Tyvärr verkar du fortfarande vara ute på en väldigt lång intellektuell cykeltur…

Några kommentarer till det du skriver:

Alla män delar ansvaret för våldtäkter och kvinnoförtryck, vi är alla del i denna manliga makt som låter det pågå.

Nej, så är det inte. Läs mitt inlägg ”Schack matt, Ehrenberg”. Det där är ett logiskt felslut av episka proportioner – eller menar du då också att alla världens muslimer är ansvariga för varje islamistiskt terrordåd, eller att alla världens kvinnor är ansvariga för varje falsk våldtäktsanmälan?

När jag idag skriver om oss män är det med en insikt jag saknade för tio år sen. Jag blir alltmer övertygad om att vi män helt enkelt är mindre intelligenta, vi verkar oförmögna att själva ställa om och göra förbättringar för oss och våra barn.

Undrar om vilken annan folkgrupp man i landets största kvällstidning kommer undan med att påstå att de är ”mindre intelligenta”? Särskilt som den genomsnittliga intelligensen bevisligen inte skiljer sig åt mellan könen (män har en bredare normalfördelningskurva, med fler genier men också fler gravt lågbegåvade, men snittet är detsamma).

Det kallas M-I-S-A-N-D-R-I, Johan, och det är inte snällt.

Dessutom är även det avslutande påståendet helt fel. Visst, jag kan hålla med om att män kring vissa aspekter av föräldraskap och manlighetsnormer kunde öka förändringstakten, men oförmögna? Hur många av dagens makar/fäder är bara delaktiga i sina familjer på samma nivå som sina fäder, och hur många är mer delaktiga? Just det; case closed.

Män har som grupp makten på jorden. Vi är en minoritet. Det är med våld vi behåller makten. Knytnävarna, pengarna och vapnen.

Johan, i Sverige har kvinnor haft rösträtt ganska länge nu. Vi har dessutom personval. Om de så önskar, kan varenda kvinna i hela Sverige rösta på Gudrun Schyman (eller valfri annan kvinna).

Kanske vill du mena att kvinnor i Sverige känner sig så hotade av män och manligheten, att de när de ställer sig i röstbåset inte vågar rösta på kvinnliga kandidater av rädsla för repressalier? Okej, det är naturligtvis din fulla rätt att tro det, men jag gissar att de flesta (även av landets kvinnor) kanske inte riktigt ser det så.

Kolla intelligensen hos den här varelsen: På tio år har män…
– lyckats starta flera vanvettiga krig som inte löst något.
– flabbat bort klimathotet och inte gjort något alls för att ställa om.
– misslyckats med hela privata finanssystemet […].
Bastuklubbar på världsnivå.

Nu är jag lite osäker på hur många av världens dryga 3 miljarder män som verkligen haft någon påverkan på beslut rörande krigsförklaringar, internationella klimatöverenskommelser eller ”hela det privata finanssystemet”. Personligen, så visst, det kan hända att jag råkade starta något enstaka litet krig, men annars… Nja.

Vidare säger jag inte att män inte kan göra fel, eller att de inte de facto också gör fel. Men om mäns tillkortakommanden (låt oss för enkelhetens skull säga att det är manliga sådana, och inte mänskliga) skall listas och alla med snopp skall hållas kollektivt ansvariga, bör vi naturligtvis också vända på steken – då har alla med snopp också en kollektiv heder av alla framsteg som gjorts av män.

Personligen är jag mycket nöjd med alla de nya mediciner, miljövänliga teknologier, demokratiska landvinningar och stora kulturyttringar jag som man har utvecklat under de senaste 10 åren. Yeay me!

(Tycker du att det låter dumt, och kanske lite orättvist, att jag tar åt mig äran för andras bedrifter? Jag håller med – men inte dummare än att jag skulle ta på mig skulden för andras missgärningar…)

Våldtäkter är en förlängning av manligt våld. En man som våldtar en kvinna är sjuk. Saknar empati, är feg och använder våld eftersom han är krigsskadad av könskriget. 

Vet du, Johan, jag håller med om att en man som våldtar någon (oavsett kön) är empatilös, feg och våldsam. Tur då att denne man inte är representativ vare sig för manliga beteenden eller värderingar i stort. (Jag kan naturligtvis inte svara för dina värderingar, Johan, men jag har i alla fall inga ursäktande attityder gentemot våldtäkt som företeelse.)

Feminismen är den största revolutionen mänskligheten haft sedan någonsin. Mäns försök att bromsa den (oberoende om det är i Saudiarabien eller i finansvärldens slutna manliga rum) är dömd att misslyckas. Vi har inga argument, vi har bara våld mot de kvinnor som säger emot som argument.

Klassisk liberalfeminism, eller överhuvudtaget den liberala tanken om allas lika värde, rättigheter och skyldigheter, och individens okränkbarhet oavsett kön, etnicitet eller välstånd, är i sanning en underbar landvinning! Där håller jag helt med dig.

Radikalfeminismen, däremot, med sina teorier om kollektiv manlig skuld, är en ”revolution” där logik och humanism hamnar under giljotinen. Som tur är tror jag att det är den revolutionen som är dömd att misslyckas – just för att det visst finns goda argument emot denna avart.

Min dröm [är] att en sådan här artikel inte behöver skrivas om tio år.

Verkligen! Delvis för att vi nog båda hoppas att en del av de företeelser som primärt drabbar kvinnor har jobbats bort. Att slut shaming är ett minne blott, att relationsvåldet har minskat, att pensionsutfallet för kvinnor inte blir lidande av moderskap, med mera.

Delvis för att det då inte ses som acceptabelt att i etablerad press sprida den här typen av misandri och logiska felslut. För att män då inte ses som ett ”defekt” kön, utan bemöts som de individer de faktiskt är – vissa hyggliga och hederliga, andra rötägg, men samtliga med förmågan att göra både gott och ont.

Du skriver att du har haft traumatiska upplevelser i din egen tillvaro, Johan, och jag försöker se det som en förmildrande omständighet. Kanske är du bara förvirrad och osäker inför din egen och andras manlighet, och inte den misandriske populist du framstår som. Kanske.