Öppet brev till Johan Ehrenberg

oktober 31, 2013 at 12:03 23 kommentarer

Hej, Johan Ehrenberg. Jag skrev för en tid sedan om din 10 år gamla artikel ”Alla män ansvarar för våldtäkterna”. Det visade sig vara en ganska enkel match att göra dig retoriskt schack matt, eftersom ditt resonemang antingen var öppet misandriskt eller logiskt ohållbart.

Nu är du visst i farten igen. Uppmuntrad av det återupplivade strålkastarljuset skriver du idag på Aftonbladet om hur män inte förmår göra världen bättre. Tyvärr verkar du fortfarande vara ute på en väldigt lång intellektuell cykeltur…

Några kommentarer till det du skriver:

Alla män delar ansvaret för våldtäkter och kvinnoförtryck, vi är alla del i denna manliga makt som låter det pågå.

Nej, så är det inte. Läs mitt inlägg ”Schack matt, Ehrenberg”. Det där är ett logiskt felslut av episka proportioner – eller menar du då också att alla världens muslimer är ansvariga för varje islamistiskt terrordåd, eller att alla världens kvinnor är ansvariga för varje falsk våldtäktsanmälan?

Johan EhrenbergNär jag idag skriver om oss män är det med en insikt jag saknade för tio år sen. Jag blir alltmer övertygad om att vi män helt enkelt är mindre intelligenta, vi verkar oförmögna att själva ställa om och göra förbättringar för oss och våra barn.

Undrar om vilken annan folkgrupp man i landets största kvällstidning kommer undan med att påstå att de är ”mindre intelligenta”? Särskilt som den genomsnittliga intelligensen bevisligen inte skiljer sig åt mellan könen (män har en bredare normalfördelningskurva, med fler genier men också fler gravt lågbegåvade, men snittet är detsamma).

Det kallas M-I-S-A-N-D-R-I, Johan, och det är inte snällt.

Dessutom är även det avslutande påståendet helt fel. Visst, jag kan hålla med om att män kring vissa aspekter av föräldraskap och manlighetsnormer kunde öka förändringstakten, men oförmögna? Hur många av dagens makar/fäder är bara delaktiga i sina familjer på samma nivå som sina fäder, och hur många är mer delaktiga? Just det; case closed.

Män har som grupp makten på jorden. Vi är en minoritet. Det är med våld vi behåller makten. Knytnävarna, pengarna och vapnen.

Johan, i Sverige har kvinnor haft rösträtt ganska länge nu. Vi har dessutom personval. Om de så önskar, kan varenda kvinna i hela Sverige rösta på Gudrun Schyman (eller valfri annan kvinna).

Kanske vill du mena att kvinnor i Sverige känner sig så hotade av män och manligheten, att de när de ställer sig i röstbåset inte vågar rösta på kvinnliga kandidater av rädsla för repressalier? Okej, det är naturligtvis din fulla rätt att tro det, men jag gissar att de flesta (även av landets kvinnor) kanske inte riktigt ser det så.

Kolla intelligensen hos den här varelsen: På tio år har män…
– lyckats starta flera vanvettiga krig som inte löst något.
– flabbat bort klimathotet och inte gjort något alls för att ställa om.
– misslyckats med hela privata finanssystemet […].
Bastuklubbar på världsnivå.

Nu är jag lite osäker på hur många av världens dryga 3 miljarder män som verkligen haft någon påverkan på beslut rörande krigsförklaringar, internationella klimatöverenskommelser eller ”hela det privata finanssystemet”. Personligen, så visst, det kan hända att jag råkade starta något enstaka litet krig, men annars… Nja.

Vidare säger jag inte att män inte kan göra fel, eller att de inte de facto också gör fel. Men om mäns tillkortakommanden (låt oss för enkelhetens skull säga att det är manliga sådana, och inte mänskliga) skall listas och alla med snopp skall hållas kollektivt ansvariga, bör vi naturligtvis också vända på steken – då har alla med snopp också en kollektiv heder av alla framsteg som gjorts av män.

Personligen är jag mycket nöjd med alla de nya mediciner, miljövänliga teknologier, demokratiska landvinningar och stora kulturyttringar jag som man har utvecklat under de senaste 10 åren. Yeay me!

(Tycker du att det låter dumt, och kanske lite orättvist, att jag tar åt mig äran för andras bedrifter? Jag håller med – men inte dummare än att jag skulle ta på mig skulden för andras missgärningar…)

Våldtäkter är en förlängning av manligt våld. En man som våldtar en kvinna är sjuk. Saknar empati, är feg och använder våld eftersom han är krigsskadad av könskriget. 

Vet du, Johan, jag håller med om att en man som våldtar någon (oavsett kön) är empatilös, feg och våldsam. Tur då att denne man inte är representativ vare sig för manliga beteenden eller värderingar i stort. (Jag kan naturligtvis inte svara för dina värderingar, Johan, men jag har i alla fall inga ursäktande attityder gentemot våldtäkt som företeelse.)

Feminismen är den största revolutionen mänskligheten haft sedan någonsin. Mäns försök att bromsa den (oberoende om det är i Saudiarabien eller i finansvärldens slutna manliga rum) är dömd att misslyckas. Vi har inga argument, vi har bara våld mot de kvinnor som säger emot som argument.

Klassisk liberalfeminism, eller överhuvudtaget den liberala tanken om allas lika värde, rättigheter och skyldigheter, och individens okränkbarhet oavsett kön, etnicitet eller välstånd, är i sanning en underbar landvinning! Där håller jag helt med dig.

Radikalfeminismen, däremot, med sina teorier om kollektiv manlig skuld, är en ”revolution” där logik och humanism hamnar under giljotinen. Som tur är tror jag att det är den revolutionen som är dömd att misslyckas – just för att det visst finns goda argument emot denna avart.

Min dröm [är] att en sådan här artikel inte behöver skrivas om tio år.

Verkligen! Delvis för att vi nog båda hoppas att en del av de företeelser som primärt drabbar kvinnor har jobbats bort. Att slut shaming är ett minne blott, att relationsvåldet har minskat, att pensionsutfallet för kvinnor inte blir lidande av moderskap, med mera.

Delvis för att det då inte ses som acceptabelt att i etablerad press sprida den här typen av misandri och logiska felslut. För att män då inte ses som ett ”defekt” kön, utan bemöts som de individer de faktiskt är – vissa hyggliga och hederliga, andra rötägg, men samtliga med förmågan att göra både gott och ont.

Du skriver att du har haft traumatiska upplevelser i din egen tillvaro, Johan, och jag försöker se det som en förmildrande omständighet. Kanske är du bara förvirrad och osäker inför din egen och andras manlighet, och inte den misandriske populist du framstår som. Kanske.

Annonser

Entry filed under: Hat & Fördomar, Jämställdhet & Genus. Tags: , , , .

Frystorka dig smal? Härskartekniker, hyfs och manlig kubbning

23 kommentarer

  • 1. lavazza1891  |  oktober 31, 2013 kl. 14:05

    Vad menar du med ”slut shaming”?

    De flesta män avstår helst från att binda sig till promiskuösa kvinnor. Män har rätt att ha vilka preferenser de vill och uttrycka dem. Detta behöver förstås inte ske med hårdare ord än vad som är nödvändigt för att få budskapet att gå fram, men för många som deltar i debatten är det ”slut shaming” att män överhuvudtaget uttrycker några preferenser på området.

    Vad är din syn på saken?

    • 2. certatio  |  oktober 31, 2013 kl. 15:22

      Jag menar två saker:

      1. Att (primärt) kvinnliga offer för sexuella övergrepp fortfarande ifrågasätts på högst tvivelaktiga grunder. Att en jurist ifrågasätter promillehalt kan jag förstå, eftersom svår berusning rimligen påverkar tillförlitligheten i ett vittnesmål. Däremot är det hål i huvudet att ta upp tidigare intentioner och klädsel, vilket tyvärr fortfarande händer.

      2. Att promiskuösa / sexuellt utlevande kvinnor fortfarande ”döms” hårdare av samhället, och tappar mer i upplevt ”värde” som person, än män som uppvisar samma beteende.

      (Notera här att jag inte säger att det inte finns andra områden där män döms hårdare, eller att man inte bör adressera de områdena också.)

      Självklart har dock både män och kvinnor rätt att hysa vilka individuella partner-preferenser (inklusive tidigare sexuell historia) de vill.

      • 3. chade  |  oktober 31, 2013 kl. 16:47

        Gällande 1 så beror det på omständigheter i övrigt. Frågor om offrets intentioner eller klädsel kan påverka hur man bedömer en tilltalads uppsåt.

        Gällande 2 så tror jag det alltid kommer att vara skillnad på hur ”samhället” ser på promiskuösa beteende bereonde på om det är en man eller kvinna som har det beteendet. Jag baserar det antagandet på att det ur ett evolutionspsykologiskt perspektiv är så att kvinnan ”tappar mer värde” om hon ligger med många olika män på ett sätt som män inte gör. Däremot finns det även en miljöaspekt på det hela, eftersom man i dagens samhälle knappast direkt lyfter på ögonbrynen om en kvinna haft några olika sexpartners innan hon gifter sig medan det hade varit lite av en skandal för något eller några hundra år sedan.

        • 4. certatio  |  oktober 31, 2013 kl. 20:31

          Chade,

          Gällande 1: Nej, det håller jag inte med om att är rimligt. Vad som tidigare har kommunicerats om den målsägandes intentioner kan möjligen spela roll, men de faktiska intentionerna gör det inte. Om den målsägande tidigare sagt ”Sedan skall jag minsann knulla vettet ur dig”, och sedan inte säger ”Nej” eller ”Jag vill inte”, ja, då kan jag gå med på att man tillmäter det vikt.

          Ponera däremot att den målsägande först kommer med frasen ovan, för att sedan uttryckligen säga att hen ångrat sig. Då spelar de verkliga tidigare intentionerna (dvs. om hen hade för avsikt att ”knulla vettet” ur den svarande eller ej) ingen som helst roll.

          Samma sak med kläderna. Hur den målsägande var klädd har ingen som helst bäring på huruvida den svarande kan anses ha agerat i god tro, eller borde ha förstått att hen gjorde fel. En viss klädsel är inget ”bevis” för en intention (och som sagt, inte ens då är tidigare intentioner egentligen relevanta). Det är fullt möjligt att klä sig utmanande i syfte att få sexuellt intresse, eller kanske till och med att försöka erhålla sex, för att sedan i en given specifikation inte vilja fullfölja.

          Det enda som bör spela roll är i vilken utsträckning den målsägande (i ord eller handling, och inte i efterhand) har uttryckt sin motvilja mot de sexuella aktiviteter som har förekommit. Alternativt, om inget sådant har kommunicerats, rimligheten i att den svarande borde ha förstått att den målsägande rimligen inte varit i skick att agera som självständig, medveten part (t.ex. på grund av redlös berusning, hot om våld, etcetera).

          Så här då: jag är man, och precis som de flesta män hyser jag varken lust till, eller förståelse inför, våldtäkt. För mig är det istället lättare att relatera till oron för falska anmälningar. För mig vore det ovärdigt en modern rättsstat att fälla på ord mot ord, och jag tycker inte att en anklagelse skall ses som sann bara för att – en anklagad är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Dock innebär det inte att en målsägande skall behöva utsättas för irrelevant ifrågasättande för det.

        • 5. certatio  |  oktober 31, 2013 kl. 20:36

          Chade,

          Gällande 2: Säkerligen. Tror absolut att det finns evolutionsbiologiska/-psykologiska skäl till varför män dömer promiskuösa kvinnor hårdare än tvärtom. Bra läsning på temat är David M. Buss, ”The Evolution of Desire”.

          Samtidigt är det ett tag sedan vi klättrade ner ur träden, och det är kanske inte helt orimligt att begära att vi skall försöka (om så inte ställa oss över, så åtminstone) agera mer medvetet om våra drivkrafter?

          (Vilket vi ju, som du avslutningsvis konstaterar, åtminstone är på väg att göra. Den kvinnliga sexuella friheten är tack och lov åtminstone inte lika begränsad som för 100 år sedan.)

        • 6. Jonte  |  november 1, 2013 kl. 10:58

          Slut-shaming är givetvis fel, alla ska vara fria att bestämma över sina sexliv utan att behöva utså spott och spe för det. Att inte vilja ingå seriösa förhållanden med promiskuösa kvinnor är däremot ett eget val som har med ens preferenset att göra. Det är en helt annan sak.

          För övrigt har jag alltid haft uppfattningen slut-shaming är vanligast kvinnor emellan. Och nu dök det viss upp en studie som bekräftar det…
          http://www.cbsnews.com/8301-505269_162-57609786/women-use-indirect-aggression-to-succeed-study-says/

  • 7. lavazza1891  |  oktober 31, 2013 kl. 16:44

    En försvarare måste få korsförhöra en målsägande hårt om målsägandens uppgifter är avgörande. Alternativet är att tillmäta målsägandens uppgifter samma låga bevisvärde som den tilltalades uppgifter. Ordföranden bör dock ingripa om frågorna helt saknar relevans för det som åklagaren påstår och som till den tilltalade försvarar sig emot.

    Vad säger du om detta?

    En målsägande påstår sig ha blivit rånad och den tilltalade invänder att målsäganden var tillräknelig men omdömeslös och på sin höjd i efterhand anser sig ha gjort en dålig affär.

    Vad tycker du att försvaren ska få fråga målsäganden, om denne inte vågar hoppas att rätten helt kommer bortse från målsägandens påståenden om hot, tvång, hjälplös ställning etc?

    • 8. certatio  |  oktober 31, 2013 kl. 21:01

      Lavazza,

      Rån och våldtäkt är brott som kanske inte riktigt jämförbara brott? Nåväl, jag förstår hur du menar, men samtidigt ser jag inte att det är relevant.

      Antag att du skall göra en privat begagnad bil-affär. Eftersom du verkligen är sugen på just den här Porschen, och du dessutom ser ut att kunna få den till ett bra pris, är du på gott humör. Du har blivit lovad att få den transporterad hem om du slår till, så du har ”firat” det förestående köpet med ett par whisky innan du lämnade hemmet.

      Du dyker följaktligen upp till det avtalade mötet aningen berusad, och med alla dina besparingar i plånboken (man vet ju aldrig, det kan ju bli köpslagning och då kan det vara bra att ha lite extra cash med sig.) Väl framme möts du inte bara av den föregivna säljaren, utan därtill två av hans gymbiffiga (och möjligen påtända, av blickarna att döma) polare.

      Du upplever atmosfären som hotfull, särskilt när alla tre flankerar dig från varsitt håll. Säljaren anger ett pris du skall betala, som ligger väldigt mycket högre än det ni tidigare diskuterat över telefon. ”Inget velande nu”, säger han, ”det vore väl tråkigt om du skulle göra oss på dåligt humör?”.

      Viss om att du riskerar att utsättas för fysiskt våld om du inte går med på skambudet, skriver du under det kontrakt som räcks fram. Nästa morgon känner du dig skamsen och lurad, ja, rent av rånad. Du polisanmäler, och det blir rättssak av det hela.

      De svarandes advokat frågar dig då:

      ”Du var ju där för att göra affär, eller hur? Du hade ju pratat med flera av dina bekanta tidigare på kvällen om hur sugen du var på den här nya bilen?

      ”Om du nu inte hade kunnat tänka dig att betala så mycket som du gjorde, varför hade du då med dig så mycket pengar?”

      ”Kan du inte bara erkänna att du gjorde en dålig affär, som du nu ångrar, varför du försöker utmåla mina klienter som rånare?”

      I det här läget, precis som om det handlat om ett våldtäktsmål, lär de svarande gå fria. I strikt juridisk mening ett rimligt domslut, eftersom det inte finns några vittnen, och det inte har förekommit något våld eller direkt uttalade hot. Du har skrivit under kontraktet, och inte uttryckligen sagt dig ovillig att göra affären. Då kan man inte gärna fälla…

      …men advokatens anklagande frågor är egentligen precis lika irrelevanta som ”vad hade du på dig?”. Även om du var sugen på en ny bil, och även om du hade mycket pengar på dig, innebär det inte att någon har rätt att tvinga av dig en större betalning än du egentligen är villig.

  • 9. lavazza1891  |  oktober 31, 2013 kl. 21:30

    certatio: Frågorna är bara irrelevanta om svaren eller bristen på svar inte försvagar åklagarens sak genom att öka tvivlet. Om svaren eller bristen på svar kan öka tvivlet är det inte rimligt att hindra försvararen att ställa frågorna. Om rättens brist på kringinformation och kontext gör åklagarens jobb lättare, så är frågorna definitivt inte irrelevanta. Om åklagaren rakt ut säger att ”jag gör inte gällande att målsäganden var ointresserad av casual sex med en okänd man”, så är det förstås irrelavant att fråga om saken, men det är inte ovanligt att i kommentarer om sexbrottsmål påstås att ”ingen kvinna skulle frivilligt göra X eller Y”, så om åklagaren inte klart säger att han inte påstår något sådant, så måste försvararen förekomma ett sådant påstående.

    • 10. certatio  |  november 1, 2013 kl. 10:02

      Återigen, inte samma sak.

      Jag håller helt med dig om att gammalmodiga, sexualmoralistiska föreställningar om vad kvinnor resp. män ”vill” eller ”kan tänkas vilja” inte bör få påverka en uppfattning om skuld. Det finns folk som har böjelser och preferenser som är långt från mainstream, och det bör hållas i åtanke. Även om de flesta kvinnor rimligen inte går igång på tanken att ha gruppsex med 5-6 okända män, så finns det säkerligen någon enstaka som gör det.

      …men, som sagt, det är inte samma sak. ÄVEN om en kvinna klätt sig så utmanande som möjligt, och haft som öppet erkänt mål med kvällen att ragga upp fem främlingar för casual sex, spelar det ingen roll om hon sedan säger ”Hörni, grabbar, jag har ångrat mig; vi lägger ner det här nu”. Inte ens om hon säger det efter att ha hånglat upp två av dem grundligt.

      Följaktligen blir försvarsadvokatens ev. fråga om tidigare intentioner meningslös. Antag att hon säger ”Ja, absolut, min ursprungliga tanke var gruppsex deluxe, men sedan ändrade jag mig och sade tydligt ‘nej'”. Skall de tidigare intentionerna då spela roll för skuldfrågan? Jag menar att svaret är NEJ.

      • 11. lavazza1891  |  november 1, 2013 kl. 15:41

        Fast i det fallet har åklagaren en tuffare uppgift än om kvinnan sagt att att hon inte var i närheten av att vara intresserad av sex eller om hon inte tillfrågats men rätten utgår från det. Om du inte håller med om det, så är det lika bra att vi helt släpper diskussionen.

  • 12. chade  |  november 1, 2013 kl. 13:40

    Vad gäller frågor till offret om beteende, intentioner och klädsel så skrev jag att det kan komma att vara av vikt, beroende på omständigheterna i övrigt. Inte att det alltid är det.

    Jag håller med dig i stort om det du skriver. Framförallt så spelar ju ingenting av vad offret gjort tidigare någon roll om det kan visas att offret verbalt eller på annat tydligt sätt gjort klart att denne inte vill ha sex och det måste antas att den tilltalade hört och/eller förstått detta.

    Så är dessvärre inte fallet i de flesta sexualbrottmål (dvs. att man kan visa att offret sagt nej elelr visat att denne inte ville ha sex).

    I sådana situationer måste man dels slå fast vad som faktiskt hänt, så långt det går (dvs. visa att de objektiva rekvisiten för sexualbrottet ifråga är uppfyllda) och dels måste man visa att den tilltalade haft uppsåt till varje objektivt rekvisit (de subjektiva rekvisiten).

    I ett sådant läge kan offrets handlingar innan brottet såklart vara av värde när man ska försöka bedöma hur den tilltalade uppfattade eller borde ha uppfattat situationen.

    Då vi ofta hamnar i situationer där det inte går en tydlig gräns mellan vad som är lagligt konsensuellt sex och olagligt sexualbrott så blir det tyvärr en hel del gissningar och mer eller mindre välgrundande antagande om hur den tilltalade uppfattade situationen. Det är dessvärre djupt rättsosäkert för både den tilltalade och för offret (men där vi väger upp osäkerheten en del för den tilltalade genom att säga att det inte räcker med ord mot ord för att döma).

    • 13. certatio  |  november 1, 2013 kl. 13:57

      Bra förtydligande kring hur du menade; tack. Och visst, jag håller med dig om att det är ett knivigt område på alla möjliga sätt och vis. Samtidigt menar jag att den tilltalade inte bör anses ha ”rätt” att tolka den målsägandes intentioner på något visst sätt alls, oavsett dennes klädsel. (När det gäller vad som uttalat sagts om intentionerna, kan jag dock se din poäng.)

      • 14. chade  |  november 1, 2013 kl. 14:31

        Jag vet faktiskt inte riktigt hur du menar med ”rätt att tolka”. Vi pratar om att försöka fastställa vilket uppsåt den tilltalade de facto hade till sina gärningar.

        Och det är ju ingen exakt vetenskap (eller vetenskap alls) men det verkar ändå konstigt att helt bortse från hur den tilltalade faktiskt påstår sig ha uppfattat situationen.

        • 15. certatio  |  november 1, 2013 kl. 14:46

          Det är klart att rättsväsendet bör efterfråga den svarandes uppfattning av situationen. Samtidigt menar jag att…

          ”Jag trodde att hon ville, för hon hade så kort kjol och tog emot drinkarna jag bjöd henne på.”

          …inte är en godtagbar grund för den uttryckta uppfattningen att hon var ”med på det”. Klädsel m.m. är inte vad uppfattningen bör grundas på.

        • 16. chade  |  november 1, 2013 kl. 15:02

          Nej, det är såklart ingen grund för att hävda att man trodde att offret ville ha sex.

          Men det är heller inte det jag försöker få sagt. Jag menar mer att det, givet omständigheterna i övrigt, kan finnas situationer där offrets klädsel eller beteende kan ha en inverkan på hur man bedömer den tilltalades uppsåt.

    • 17. lavazza1891  |  november 1, 2013 kl. 15:51

      Jag tror jag förstår vad du menar.

      Kringfakta om målsägandens beteende kan tala emot den tilltalade. De otrevliga frågorna ställs för att rätten inte ska utgå från att kringfakta talar emot den tilltalade. Kringfakta om målsägandens beteende kan inte fria om det finns andra starka bevis mot den tilltalade. Det är försvararen är ute efter är att se till att svag bevisning mot den tilltalade inte fylls ut genom negativa antaganden om den tilltalades uppsåt och agerande och (för åklagarens sak) positiva antaganden om målsägandens uppsåt och agerande.

      Om målsäganden och den tilltalade är ense om att målsäganden först ville ha sex och sedan ändrade sig och sade nej, så är frågor om målsägandens beteende irrelevanta.

  • 18. Claes-Peter  |  november 2, 2013 kl. 05:53

    Undrar om Ehrenberg räknar sig som man, och därmed anser sig skyldig till alla våldtäkter – i så fall, hur tänker Ehrenberg påverka Ehrenberg för att åstadkomma förbättring? Eller är det en omöjlighet, männen står för det evigt onda och kvinnorna för det goda. Lite Zoraster, Männen, mannen är Ahriman, förgöraren och skaparen av kaos. Kvinnan är Ahura Mazda, skaparen?

    En ängslig undran – Ehrenberg har ju tagit avstånd från heteronormativet i så hög grad – finns det risk för att hans manliga jag angriper hans kvinnliga jag, en sorts genusmotsvarighet till en autoimmun sjukdom? Att Ehrenberg våldtar sig själv?

  • […] Men trots det finns det ändå vissa näthatare som envisas med att argumentera emot (t.ex. här, här och här). […]

  • 20. Ehrenberg och den feministiska blindheten | Certatio  |  november 11, 2013 kl. 10:43

    […] regel) fungerar. Att ge sig på att offentligt örfila män på det där viset, och därtill på falska grunder, kommer aldrig att vinna över särskilt många män till SakenTM, och det begriper […]

  • 21. Att nyttja M-ordet är att faila | Certatio  |  november 11, 2013 kl. 11:25

    […] skulle vara något negativt. Dock går det utmärkt att verka för jämställdhet utan att – som Ehrenberg – basera sin argumentation på misandriska […]

  • 22. Sak, inte person | Certatio  |  november 12, 2013 kl. 10:34

    […] har redan tidigare konstaterat att Ehrenberg gärna hänfaller åt ganska öppen misandri och bristande logik, samt att han med viss rimlighet kan anses vara intellektuellt ohederlig. Samtidigt är det en […]

  • 23. Manshat, finns det? | Certatio  |  november 25, 2013 kl. 10:47

    […] grupp grundat på etnicitet. Se bara på Johan Ehrenbergs härjningar: hans virriga teser om att alla män är medskyldiga till alla våldtäkter bemöts i det stora hela med mer hejarop än ifrågasättande, vilket är […]


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,515

%d bloggare gillar detta: