Posts tagged ‘kollektiv skuldbeläggning’

Manshat, finns det?

Det här inlägget är en vidareutveckling av en kommentar från mig på (av mig uppskattade) bloggen Charlotte Hit Och Dit, och inlägget ”Om det här med att hata män”. För att det jag skriver härunder skall komma till sin fulla rätt, bör ni ha läst hennes inlägg först. (OBS! Om ni tänker kommentera hos henne, håll god ton. Inte bara för att hon förtjänar det, utan för att det är det rätta att göra.)

För er som inte hinner/orkar läsa , kan hennes poänger i korthet sägas vara dessa:

  • Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara en ståndpunkt man de facto inte har, och upprepat bemötas som om man utgjorde den extrema ytterligheten inom en linje man företräder. (I hennes fall att behöva värja sig mot anklagelsen ”manshat” bara för att hon skriver om genusfrågor utifrån ett – primärt – kvinnligt perspektiv.)
  • Det finns inte något sådant som ett strukturellt manshat. Det finns män och manliga problem som onekligen behöver uppmärksammas, men det handlar om individer som drabbats av ”livet”, snarare än om att samhället skulle härbärgera misandri.

Så här ser jag på det hela:

Jag förstår Charlottes frustration. Jag själv anser mig relativt neutral, eftersom jag min kritik mot radikalfeminismen till trots inte försöker hävda att männen är ”det förtryckta könet” eller att kvinnor inte kan ha större problem i vissa sammanhang. Trots det har jag vid upprepade tillfällen likställts med högerextremist, homofob och rasist – trots att jag uttryckligen motarbetar sådana strömningar.

Följaktligen beklagar jag att hon utsätts för detta bemötande, särskilt eftersom jag värdesätter de få ”genusintresserade” kvinnliga röster som de facto inte har en radikalfeministisk världsbild i botten. (Hon och One Way Communication-Hannah är kanske de två vassaste jag hittat.) Överlag vore det onekligen bättre om så många som möjligt försökte undvika brandtals-termer som ”hat!” och ”förtryck!” till de fåtal situationer där det faktiskt är befogat.

Men.

Med det sagt kan jag ändå finna det vanskligt att påstå att  ”det inte finns något manshat”. Hat är ett starkt ord, så fine, det kanske är att ta i. Men om man istället väljer att se misandri som ”mansfientlighet” eller ”bristande respekt” så ser jag det som svårt att inte erkänna förekomsten av (en strukturell) misandri.

En bra uppvärmningsövning kan kanske vara att ta del av Bashflaks lista över mediainslag under 2013, där inställningen till män hos många av dem åtminstone kan sägas vara tvivelaktig.

Också värt att notera är vad som hände när Lady Dahmer (en populär radikalfeminist i etern, läst och följd av många) häromdagen twittrade om sin inställning till 8-åriga pojkar. Artikeln hon länkade till handlade förvisso om ett rätt vidrigt beteende (sexuella trakasserier) från ett par småkillar, men ett som knappast är representativt för alla pojkar. Därför kan jag tycka att det ordagranna budskapet:

”Fy fan vad jag hatar 8-åriga pojkar!”

…knappast är befogat, utan ett ganska rejält övertramp. Reaktionen på detta? Inte ifrågasättande, utan ryggdunkar och hyllningskör. När jag kollar nu medan jag skriver har den tweeten fått 18 favoritmarkeringar, och ett antal instämmande kommentarer. Den enda som uttryckt någon invändning är jag. Att skriva att man hatar 8-åriga barn av manskön ses alltså inte som problematiskt, utan som något positivt.

Lady Dahmer

Vidare ses det som socialt accepterat och medvetet att placera kollektiv skuld på män som grupp, vilket (med rätta) ses som rasism när det görs mot någon grupp grundat på etnicitet. Se bara på Johan Ehrenbergs härjningar: hans virriga teser om att alla män är medskyldiga till alla våldtäkter bemöts i det stora hela med mer hejarop än ifrågasättande, vilket är ganska talande.

Läs gärna även de två SvD-texterna ”Så blev mannen det otäcka könet” samt ”Patriarkatet gör mannen helt värdelös” som bidrar med ytterligare pusselbitar.

Lägger man samman alla dessa pusselbitar är det svårt att inte se att det finns ett utbrett och accepterat förhållningssätt där gruppen ”män” är tillåtna slagpåsar. Visst kan man hävda att detta inte är ”strukturellt” eller ”hat”, utan att det är ”livet” som drabbar individuella män. Det är givetvis ett synsätt man får ha. Dock bör de som företräder denna linje i så fall inse att de rimligen därmed också frånsäger sig rätten att säga att det finns misogyni i samhället. Slut shaming, utseendehets och hedersvåld är inte ”strukturer”, utan bara ”livet” som drabbar individuella kvinnor…

Vidare kan jag inte låta bli att faktiskt ta upp kön här. Det är inte så länge sedan debatten gick het kring huruvida män kanske bäst håller sig utanför det där med att definiera kvinnors problem, och om inte kvinnors egna tolkningar av sin situation bör äga prioritet? (Vilket låter rimligt i mina öron.) I så fall bör dock kanske män äga tolkningsföreträde kring om det finns misandri eller inte? Det är väl rimligen upplevelsen hos oss män av hur det är att vara man som är viktigast, och inte vad kvinnor anser?

Min poäng? Jag ser fortfarande inte män som det ”förtryckta könet”, och jag möter inte direkt hat i mitt privatliv på daglig basis, bara för att jag är man. Precis som de flesta av de kvinnor som bemöts illa i anonyma nätdiskussioner inte heller möts av vardagligt hat för att de är kvinnor. Ingetdera är dock belägg för att misogyni/misandri finns eller inte finns. De belägg som kan sägas finnas, påvisar dock att man antingen tvingas erkänna eller förkasta bägges existens.

Annonser

november 25, 2013 at 10:47 24 kommentarer

Öppet brev till Johan Ehrenberg

Hej, Johan Ehrenberg. Jag skrev för en tid sedan om din 10 år gamla artikel ”Alla män ansvarar för våldtäkterna”. Det visade sig vara en ganska enkel match att göra dig retoriskt schack matt, eftersom ditt resonemang antingen var öppet misandriskt eller logiskt ohållbart.

Nu är du visst i farten igen. Uppmuntrad av det återupplivade strålkastarljuset skriver du idag på Aftonbladet om hur män inte förmår göra världen bättre. Tyvärr verkar du fortfarande vara ute på en väldigt lång intellektuell cykeltur…

Några kommentarer till det du skriver:

Alla män delar ansvaret för våldtäkter och kvinnoförtryck, vi är alla del i denna manliga makt som låter det pågå.

Nej, så är det inte. Läs mitt inlägg ”Schack matt, Ehrenberg”. Det där är ett logiskt felslut av episka proportioner – eller menar du då också att alla världens muslimer är ansvariga för varje islamistiskt terrordåd, eller att alla världens kvinnor är ansvariga för varje falsk våldtäktsanmälan?

Johan EhrenbergNär jag idag skriver om oss män är det med en insikt jag saknade för tio år sen. Jag blir alltmer övertygad om att vi män helt enkelt är mindre intelligenta, vi verkar oförmögna att själva ställa om och göra förbättringar för oss och våra barn.

Undrar om vilken annan folkgrupp man i landets största kvällstidning kommer undan med att påstå att de är ”mindre intelligenta”? Särskilt som den genomsnittliga intelligensen bevisligen inte skiljer sig åt mellan könen (män har en bredare normalfördelningskurva, med fler genier men också fler gravt lågbegåvade, men snittet är detsamma).

Det kallas M-I-S-A-N-D-R-I, Johan, och det är inte snällt.

Dessutom är även det avslutande påståendet helt fel. Visst, jag kan hålla med om att män kring vissa aspekter av föräldraskap och manlighetsnormer kunde öka förändringstakten, men oförmögna? Hur många av dagens makar/fäder är bara delaktiga i sina familjer på samma nivå som sina fäder, och hur många är mer delaktiga? Just det; case closed.

Män har som grupp makten på jorden. Vi är en minoritet. Det är med våld vi behåller makten. Knytnävarna, pengarna och vapnen.

Johan, i Sverige har kvinnor haft rösträtt ganska länge nu. Vi har dessutom personval. Om de så önskar, kan varenda kvinna i hela Sverige rösta på Gudrun Schyman (eller valfri annan kvinna).

Kanske vill du mena att kvinnor i Sverige känner sig så hotade av män och manligheten, att de när de ställer sig i röstbåset inte vågar rösta på kvinnliga kandidater av rädsla för repressalier? Okej, det är naturligtvis din fulla rätt att tro det, men jag gissar att de flesta (även av landets kvinnor) kanske inte riktigt ser det så.

Kolla intelligensen hos den här varelsen: På tio år har män…
– lyckats starta flera vanvettiga krig som inte löst något.
– flabbat bort klimathotet och inte gjort något alls för att ställa om.
– misslyckats med hela privata finanssystemet […].
Bastuklubbar på världsnivå.

Nu är jag lite osäker på hur många av världens dryga 3 miljarder män som verkligen haft någon påverkan på beslut rörande krigsförklaringar, internationella klimatöverenskommelser eller ”hela det privata finanssystemet”. Personligen, så visst, det kan hända att jag råkade starta något enstaka litet krig, men annars… Nja.

Vidare säger jag inte att män inte kan göra fel, eller att de inte de facto också gör fel. Men om mäns tillkortakommanden (låt oss för enkelhetens skull säga att det är manliga sådana, och inte mänskliga) skall listas och alla med snopp skall hållas kollektivt ansvariga, bör vi naturligtvis också vända på steken – då har alla med snopp också en kollektiv heder av alla framsteg som gjorts av män.

Personligen är jag mycket nöjd med alla de nya mediciner, miljövänliga teknologier, demokratiska landvinningar och stora kulturyttringar jag som man har utvecklat under de senaste 10 åren. Yeay me!

(Tycker du att det låter dumt, och kanske lite orättvist, att jag tar åt mig äran för andras bedrifter? Jag håller med – men inte dummare än att jag skulle ta på mig skulden för andras missgärningar…)

Våldtäkter är en förlängning av manligt våld. En man som våldtar en kvinna är sjuk. Saknar empati, är feg och använder våld eftersom han är krigsskadad av könskriget. 

Vet du, Johan, jag håller med om att en man som våldtar någon (oavsett kön) är empatilös, feg och våldsam. Tur då att denne man inte är representativ vare sig för manliga beteenden eller värderingar i stort. (Jag kan naturligtvis inte svara för dina värderingar, Johan, men jag har i alla fall inga ursäktande attityder gentemot våldtäkt som företeelse.)

Feminismen är den största revolutionen mänskligheten haft sedan någonsin. Mäns försök att bromsa den (oberoende om det är i Saudiarabien eller i finansvärldens slutna manliga rum) är dömd att misslyckas. Vi har inga argument, vi har bara våld mot de kvinnor som säger emot som argument.

Klassisk liberalfeminism, eller överhuvudtaget den liberala tanken om allas lika värde, rättigheter och skyldigheter, och individens okränkbarhet oavsett kön, etnicitet eller välstånd, är i sanning en underbar landvinning! Där håller jag helt med dig.

Radikalfeminismen, däremot, med sina teorier om kollektiv manlig skuld, är en ”revolution” där logik och humanism hamnar under giljotinen. Som tur är tror jag att det är den revolutionen som är dömd att misslyckas – just för att det visst finns goda argument emot denna avart.

Min dröm [är] att en sådan här artikel inte behöver skrivas om tio år.

Verkligen! Delvis för att vi nog båda hoppas att en del av de företeelser som primärt drabbar kvinnor har jobbats bort. Att slut shaming är ett minne blott, att relationsvåldet har minskat, att pensionsutfallet för kvinnor inte blir lidande av moderskap, med mera.

Delvis för att det då inte ses som acceptabelt att i etablerad press sprida den här typen av misandri och logiska felslut. För att män då inte ses som ett ”defekt” kön, utan bemöts som de individer de faktiskt är – vissa hyggliga och hederliga, andra rötägg, men samtliga med förmågan att göra både gott och ont.

Du skriver att du har haft traumatiska upplevelser i din egen tillvaro, Johan, och jag försöker se det som en förmildrande omständighet. Kanske är du bara förvirrad och osäker inför din egen och andras manlighet, och inte den misandriske populist du framstår som. Kanske.

oktober 31, 2013 at 12:03 23 kommentarer

Schack matt, Ehrenberg!

Johan Ehrenberg skriver på Aftonbladet Debatt om det han ser som det kollektiva manliga ansvaret för våldtäkter. Visst har han ett par poänger, till exempel kring omedveten sexism (val av skällsord) och mannen som ibland rådande norm. VM i ”mansfotboll”, någon?

På det hela taget finner jag dock artikeln vara en duktig vurpa ner i den kollektiva skuldbeläggningens dike. Följande utgör artikelns bärande del:

[Män] blir blinda för det gemensamma ansvaret. Det är ”samhällets fel” att våldtäkter mot kvinnor pågår och pågår och pågår och ALDRIG är det mäns fel. I stället riktas ilskan mot våldtäkterna mot de tjejer eller killar som vågar påstå att vi har ett gemensamt manligt ansvar här.

INTE MITT FEL, ropar arga män i media och i vardagslivet. Men det är det.

Varje dag du som man går förbi en H&M-annons och inte reagerar över den sjuka könsbilden, så är du en del i det manliga förtryck som skapar våldtäkter.

Varje gång du skrattar åt ett ”mansskämt” om ”frugan” på affärsmiddag då är du en aktiv part.

Varje gång du ropar HORA eller BÖG på fotbollsplanen så är du en aktiv part.

Varje gång du står på läktaren och kallar domaren kärring är du aktiv.

Varje gång du sätter dig i fackliga förhandlingar som ombudsman och inte – obönhörligt – kräver ökade löner för de lägst betalda tjejerna, så är du en aktiv del.

Varje gång du accepterar att dagis ringer frun när barnen är sjuka så är du en aktiv del.

Varje gång du arbetar mindre i hushållet än din kvinnliga partner så är du en aktiv del.

Och varje gång du ropar DET ÄR INTE MITT FEL så är du en hycklare som aktivt ställer dig på våldtäktsmännens sida.

Du är nämligen en del i en våldtäktskultur.

Om du inte inser det – att den manliga kulturen, med all sexism, allt förakt för svaghet, all rädsla för motstånd och allt hat mot kvinnors kamp – faktiskt är grunden för våldtäkterna – om du INTE ser din del – så är du en aktiv part i det fortsatta förtrycket.

Först och främst vill jag poängtera att han sätter fingret på ett antal beteenden som med gott fog kan ses som förkastliga. Att använda ”skällsord” som hora, bög eller kärring är knappast charmigt.

Så vad är då problemet? Tja, även om logiska hopp som ”Om män inte tar 50% VAB upprätthåller de en våldtäktskultur” säkert skulle kunna vara föremål för diskussion, är det inte där skon klämmer. Tillåt mig förklara. Ehrenberg hävdar uttryckligen (i artikelns rubrik, till och med) att ALLA män har ett kollektivt ansvar. Då undrar jag följande:

Om män är ansvariga just för att de är män, oavsett hur de agerar som individer – gäller det då att även de män som tar sitt ansvar hemma, inte kallar någon hora/bög, behandlar kollegor lika oavsett kön, och inte skrattar åt misogyna skämt, fortfarande är delansvariga för våldtäkter? De är ju fortfarande män, eller hur?

CheckmateAntingen svarar Ehrenborg JA, och då spelar det ingen roll hur vi män agerar. Då är vi enligt honom genetiskt defekta, och dömda att alltid vara ”det skyldiga könet”. I så fall är han i mina ögon en misandrisk sexist av rang. Eller så svarar han NEJ, och då medger han att skulden i slutänden är individuell och inte kollektiv. I så fall är hans artikel att se som föga mer än en yttring av substanslös, lismande populism.

Oavsett vilket, är han (i det här fallet) ute och cyklar. Jag som individ har ett ansvar för mitt eget agerande, inte för någon annans.

Visst omfattar ansvaret inte bara mina konkreta handlingar, utan även eventuell underlåtenhet att handla där det hade varit moraliskt riktigt. Om jag inte säger ifrån om jag hör ett våldtäktsoffer utsättas för slut shaming (”kom igen, med den kjolen bad hon ju praktiskt taget om det”) bidrar jag till ett skadligt samhällsklimat. Om jag underlåter att anmäla – eller åtminstone konfrontera – någon som skryter med ett potentiellt sexuellt övergrepp (”hon var en motsträvig liten vildkatta först, men när jag väl fått henne på rygg slappnade hon av”) är mitt ansvar än större.

Grejen är bara det att sådana undfallande beteenden är just det: beteenden, möjliga att hänfalla till oavsett kön. Det är ju knappast som om slut shaming är något som bara män ägnar sig åt.

Visst finns det en självklar poäng i att uppmuntra konstruktiva, icke-sexistiska beteenden. Det finns en hel del landvinningar att göra avseende synen på både manlig och kvinnlig sexualitet. Poängen med (och logiken i) kollektiv skuldbeläggning, och att utmåla alla män som tillhörande Det Skyldiga KönetTM, lyser dock som alltid med sin frånvaro.

Schack matt, Ehrenberg.

oktober 25, 2013 at 14:15 11 kommentarer

Äldre inlägg


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 86 954