”Ho-ho-ho…”

Det lackar mot jul, och det sägs ju att det är den tid på året man skall anstränga sig allra mest för att vara snäll mot folk i sin omgivning. Följaktligen tänkte jag ”gå på julledighet” från bloggandet med att genom detta inlägg ge mina primära meningsmotståndare varsin liten julklapp, i form av dedikerade ”musikvideos” från YouTube (det är ju så rogivande med lite fin musik så här till helgerna).

Till de (primärt religiösa) konservativa homofober som har issues med att folk som inte stör någon annan älskar varandra, ger jag Grotesco och ”Det är bögarnas fel”:

Sverigedemokraterna och alla (andra) rasister, som tycker att det är rimligt att utan vidare eftertanke döma ut hela folkgrupper baserade på det värsta enskilda exemplar de kan hitta, tillägnas givetvis inget mindre än Bing Crosby’s klassiker ”White Christmas”, har tillsammans med Frankie Boy:

Irrationella new age-flummare och vetenskapsfientliga kvacksalvare skall naturligtvis inte behöva bli utan paket de heller. Här känns System Of A Downs ”Science” som en väl vald gåva:

Sist – men verkligen inte minst – vill jag så klart förära alla mansfientliga, konspirationsteoretiskt lagda radikalfeminister där ute en alldeles egen gåva. Precis som sig bör har eder patriarkaliske tomtefar sparat det bästa och största paketet, det i botten på säcken, till sist. Inget annat än det allra bästa duger här, och då förstår ni så klart att jag ger er NOFX – ”Kill all the white men”:

God jul på er allihop! (…och på riktigt, nu då, jag hoppas verkligen att ni får en trivsam ledighet nu över helgerna. Lite ny energi och livslust kanske gör er mindre bittra och benägna att hänge er åt människofientliga dumheter. Peace out.)

Frystorka dig smal?

När något låter för bra för att vara sant, är det oftast det. Därför var min spontana reaktion när jag snubblade över reklamen här under att ropa ”Humbug!” högt och ljudligt.

Sedan tänkte jag att det här kan jag skriva en rolig sågning om (att avslöja hittepå, som t.ex. Kyäni, är alltid ett trivsamt tidsfördriv) och googlade kryolipolys. Döm om min förvåning när det faktiskt verkar vara en förhållandevis effektiv och skonsam behandling.

Att en tidskrift som Aesthetic Surgery Journal skulle vara positivt inställd är knappast förvånande, och bör kanske tas med en nypa salt. ”Skin and Allergy News” vet jag inte riktigt vart jag har, men National Center for Biotechnology Information brukar vara en seriös spelare.

Det kanske faktiskt alltså funkar att frystorka sig smal. Go figure, huh…?

Tro nu inte att jag därmed ämnar att göra reklam för proceduren, även om den i rättvisans namn alltså verkar legitim. Mina primära invändningar är två:

1. Varför inte pröva att helt enkelt tycka om dig själv som du är?

Visst, lider man av sjuklig övervikt är det en bra idé att ta tag i situationen, men då är frågan om kryolipolys verkligen är det man behöver? Då finns det nog andra (billigare, om än kanske jobbigare) steg man bör vidta.

I övrigt vore nog världen ett bättre ställe om fler människor kunde acceptera sig själva som de är, med en och annan skavank, och gå in för att njuta av livet istället för att oroa sig för att inte duga. Skulle man mot förmodan stöta på människor som inte tycker att man är värd att umgås med ifall man har ett par, tre trivselkilon, är det antagligen människor vars uteblivna umgänge heller inte är någon större förlust.

2. Viktkontroll handlar om plus och minus.

Om man nu – trots råd 1 här ovan – ändå vill se över sin vikt och/eller sin figur, så handlar det (möjligen vagt förenklat) om input och output. Har man blivit överviktig är det sannolikt i grund och botten på grund av att man stoppat i sig fler kalorier än man gjort av med.

Ponera att man frystorkar bort en noterbar mängd underhudsfett genom en behandling likt denna. Sedan då? Vid samma vanor och beteenden som innan, lär det komma tillbaka. För varaktiga resultat fordras ändrad livsstil, antingen genom kostomläggning och/eller ändrade motionsvanor.

Då kan man lika gärna börja där med en gång, eftersom det ändå är det som krävs. Den bästa tidpunkten att börja försöka bryta en vana man vill ändra, är precis just nu.

Men, som sagt, allra helst: släpp utseende-hetsen. Även om jag så klart bara kan tala för mig själv, gissar jag ändå att jag nämligen har de flesta med mig i följande observation: En mycket vältränad person som synbarligen oroar sig för sitt utseende, är som regel klart mindre attraktiv än en person med mer normal kropp men som utstrålar livsglädje och bekvämlighet med sig själv.

Ergo: kliv ur frysboxen, ta en lång, rask promenad, och ta sedan en kaka till kaffet när du kommer tillbaka in i värmen. Deal?

Maurice Williamson FTW!

Eftersom jag försöker att inte hålla mig med ”idoler”, utan istället tänka själv, kan jag väl inte direkt säga att detta inlägg är en tematiskt riktig övergång från mitt förra. Dock kan vi kanske säga att om jag hade haft idoler, hade förmodlige Nya Zeeländske politikern Maurice Williamson varit min nye.

För en liten tid sedan blev homoäktenskap tillåtet i Nya Zeeland, och jag gissar att talet här nedan hade en viss påverkan på utgången av omröstningen. Jag tror nog aldrig att jag har hört ett lika koncist, kärnfullt och samtidigt underhållande försvar för människors rättighet att få manifestera sin kärlek till varandra… Epic win!

PS. Tipstack till En Stilla Undran.