Posts filed under ‘Om bloggen’
Over and out, men ändå inte
Hej på er!
Det är fullt möjligt, rent av högst sannolikt, att detta blir det sista inlägget här på Certatio. Igår slog jag nämligen upp portarna för min nya hemvist, Könsfreden. Om länken mot förmodan skulle krångla, eller om någon vill lägga den fullständiga adressen på minnet, är denna http://gendertruce.wordpress.com.
De av er som hängt med här lär känna igen er, både ”ideologiskt” (läs: allmänt liberalt tankegods, med specifikt icke-feministiskt jämställdhetsfokus) och stilistiskt. Skillnaden är väl att fokus kommer att ligga tämligen exklusivt på genus- och jämställdhetsfrågor, samt att publiceringsformen för mina texter kanske kommer att svänga något från ”ofta och kort” till ”sällan och längre”.
Några bra sidor att starta med:
Bloggens ambitioner
Viktiga frågor
Föreslagen läsning
Hoppas ni svänger förbi, och att ni trivs bra nog för att sedan komma på besök lite nu och då. Om inte, så tack för tiden här på Certatio och de diskussioner ni låtit mig få vara en del av!
PS. Jag är inte längre anonym. Namnet är Fredrik Sandberg, och nedan ser ni en skapligt rättvisande gestaltning av vem det är ni har haft att göra med. 🙂
Ursäkta röran, jag bygger om…
Som jag skrev om här för ett tag sedan, har jag gått i undrans tider – lägga ner eller komma ut (som icke-anonym)? Jag hade väl egentligen precis bestämt mig för att slänga masken och möta världen under eget namn, när andra avsnittet av Fittstim sändes på SVT i torsdags. De flesta av er som läser här är förmodligen medvetna både om vem Pär Ström är, och att han deltog i programmet. (För er som inte vet, googla GenusNytt.)
För egen del är Ström en figur jag känner mig lite kluven inför. Å ena sidan tror jag faktiskt att hans agenda – åtminstone från början – enbart var tänkt att vara konstruktiv, dvs. att påvisa radikalfeminismens bristande humanism, och föra upp mansfrågor på agendan. Jag tror inte att Ström är den ”kvinnohatare” han så ofta utmålats som.
Å andra sidan känns det som att den ironi och sarkasm han initialt svingade som sina vapen (och som missades av så många) på resans gång övergick till genuint bittert gnäll. Visserligen inte helt oförståeligt, givet den kopiösa smutskastning och det hämningslösa hån han möttes av, alldeles oavsett om han hade rätt i sak eller inte (vilket varierade). Samtidigt tappades konstruktiviteten, och mot slutet av GenusNytts levnad kändes bloggen mest som en spegelbild av de radikalfeminister den kritiserade: inriktad på polemik för polemikens skull, och med lite väl mycket av offerkofta påtagen.
Nu var tanken inte att detta inlägg skulle handla om Pär Ström i sig. Dock är det intressant att se reaktionerna mot hans medverkan i SVT-programmet på t.ex. Twitter och på vissa bloggar. Skitstormen som återigen kastas mot honom är inte alls i paritet med hur upprörande det han sade i programmet kan sägas vara, oavsett hur man tolkar det. Även om jag kan förstå de som har svårt för honom, är det uppenbart att en man (särskilt en som inte höjer rösten tillbaka vid mothugg, utan som sakligt fortsätter att hävda en icke-radikalfeministisk linje) får räkna med sin beskärda del av näthat. Ni vet, det där som det påstås att annars mest förekommer från män mot kvinnor…
Låt mig säga så här: att se vilka reaktioner Ström rörde upp, och med vilken genuin illvilja och entusiasm folk ånyo sågar människan Pär (och inte debattörens åsikter) gjorde inte mina tvivel inför en icke-anonym tillvaro mindre.
Å andra sidan gör det mig en smula förbannad. Okej att man inte behöver gilla vare sig Ström som person eller hans åsikter, men har vi hamnat så jäkla snett i Sverige av idag att sådana påhopp som nu (återigen) riktades mot honom ses som rumsrena i den radikalfeministiska hegemonins namn, ja då behövs det onekligen fler män som vågar stå upp för en jämställdhetssträvan på lika villkor.
En strävan som grundar sig på empiri och vetenskap, och inte på teoribyggen. En strävan som erkänner att såväl kvinnor som män har utmaningar och svårigheter som förtjänar uppmärksamhet, och som inte tävlar om vem som har den stickigaste offerkoftan. En strävan där ingetdera könet ses som det ”skyldiga”, och där det inte heller finns andra färdiga mallar för hur kvinnor och män ”är” eller ”skall vara”. En strävan som vare sig tar avstamp i GenusNytts bittertrötta sarkasm och Flashback-dikenas antifeminism, eller i misandriska bloggerskors krigshetsande radikalfeminism.
En sådan strävan är något jag vill vara en del av.
Jag tror att jag har bäst förutsättningar att göra det under eget namn. Vetskapen om det agg jag i så fall kommer att möta från vissa är i ärlighetens namn en smula skrämmande, men vad fan – om en av mina gaddningar nu ändå har det aktuella budskapet, får jag väl leva upp till det!
Dock krävs det vissa förberedelser. Därför kommer Certatio-bloggen att under en tid här framöver (jag gissar på 1-3 månader) att gå lite på tomgång, för att sedan förmodligen möta sitt öde som förverkad kanal. Tanken är att under den tiden bygga en ny plattform, en webbplats rent inriktad på genusfrågor. Förmodligen kommer denna att vara mer inriktad på längre, något mer djuplodande texter och faktasammanställningar, och inte ha ett lika ofta uppdaterat ”bloggflöde”.
När portarna slås upp kommer ni att få möta Certatios riktiga jag. Han är (hoppas och tror jag att ni kommer att tycka) en skapligt hygglig prick, och har ni trivts här lär ni förmodligen känna er som hemma även hos honom, eftersom vi faktiskt tycker precis samma om de frågor som här avhandlats. Anonymitetens mask har bara dolt min identitet, inte mina värderingar.
Jag hoppas ni kommer att tycka att det blir trevligt att träffas. Till dess, sköt om er, och var snälla mot varandra!
Certatio 
Kommenterat