Är alla ideal lika illa?

november 13, 2013 at 12:46 25 kommentarer

De som har någon form av intresse för det här med genusfrågor, könsroller och normativa krav, har säkert inte missat det blåsväder Karl-Johan Karlsson hamnade i här i veckan. Han skrev en artikel på temat kvinnliga skönhetsideal, betitlad ”Så sjuka är unga tjejers drömmar”. Hans grundtes där var att det primärt är modeindustrin som upprätthåller sjukligt smala ideal, eftersom män i regel föredrar kurvigare tjejer.

Denna artikel utlöste en åsiktsstorm av hög intensitet i sociala medier, kanske framför allt på Twitter. Karlsson idiotförklarades utan några som helst hämningar, och lär vid det här laget (om han inte var det innan) vara medveten om att det är vanskligt att som man yttra sig om vad som är ”idealt” för kvinnor.

Jag känner mig lite kluven inför allt detta. Visst, jag kan förstå hur en passage likt denna:

Frågan är för vem de bantar. Inte kan det vara för männens skull. Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.

Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet. Det är kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden.

…kan väcka visst anstöt. Även om jag inte tror att Karlsson egentligen menade något illa, är det inte helt lyckat att bara byta ut ett ideal (sjukligt smal) mot ett annat (kurvig). Oavsett vilket ideal som råder, kommer det ändå att finnas tonårstjejer någonstans som känner att de är fel, otillräckliga, fula, och som känner ångest inför att inte vara ”ideala”.

Anorexic beauty idealsBättre då, kanske, att försöka säga något i stil med att ”du behöver inte vara X för att duga” utan att fylla i med ”…utan bör vara Y istället”. Antingen det, eller så kanske vi män bör hålla oss utanför diskussionen om kvinnliga ideal helt och hållet*.

* Brasklapp här för att det omvända i så fall också behöver gälla – då ”får” inte kvinnor yttra sig om hur män skall se ut/vara heller. ”Sexpack” och breda axlar är alltså inte ett bättre ideal än kulmage och spagetti-armar…

Men, som sagt, jag känner mig ändå kluven, åtminstone inför den skitstorm som drabbade Karlsson. För det första känns det spontant som om flertalet kritiker glömt att reflektera över hans avsikter. Det kanske var klantigt, men var det illasinnat? Menade han verkligen att hävda mäns rätt att fastslå ”ideal kvinnlighet”, eller ville han snarare sätta fingret på att ett (de facto) sjukligt ideal inte har fog i manliga uppfattningar?

Jag lutar åt det senare, och utan att därmed säga att män skall anse sig ha rätten att definiera hur kvinnor ”ska” vara, bör det i så fall räknas som en förmildrande omständighet.

Vidare är det värt att fundera över ifall alla ideal är lika illa? Mängden krav (och antalet personer som känner sig exkluderade) kanske är desamma oavsett vilket ideal som råder, men de faktiska hälsokonsekvenserna kan likafullt skilja sig åt.

Antag att vi har följande tre ”ideal” att välja mellan, längd respektive vikt: 180/40, 170/65 eller 160/120. Här hävdar jag att fler personer skulle fara illa (rent konkret, fysiologiskt hälsomässigt) av det första och det sista ”idealet” än av det mittersta.

I så fall är det väl inte helt av ondo att försöka styra mot ett ideal som, måhända utan att minska de upplevda kraven, ändå ger färre negativa konsekvenser rent fysiskt / hälsomässigt? Notera f.ö. att Karlsson explicit bara säger att man inte måste se ut som rådande ideal, och inte säger att man inte får göra det.

Avslutningsvis kan man till hans försvar (återigen: utan att rättfärdiga hans rätt att avgöra vad som är ”idealt”) påpeka att han verkar ha rätt i sak, i den ovan citerade texten.

Så här då: hur gärna vissa än skulle önska att det inte fanns några ideal, så är det förmodligen en utopi som aldrig kommer att uppnås. Vissa kroppsformer och inslag av symmetri i ansiktsdrag är tecken på evolutionära fördelar, och även om socialisering definitivt påverkar rådande ideal, kommer sannolikt vissa utseendetyper alltid att (i genomsnitt) vara mer gångbara än andra. Det gäller t.ex. kanske den manliga V-formen, med smala höfter och breda axlar, samt den kvinnliga timglasfiguren.

Ta porr som exempel. Det brukar råda en rätt god konsensus om att mainstream-porren görs av män, för män, och att den manliga upphetsningen står i fokus. Vilka kvinnliga kroppstyper är vanligen förekommande i mainstream-porr? Tja, inte är det ”supermodellen” på 180/40, i alla fall…

För all del: Karlsson behöver naturligtvis inte framföra det uppenbara. Om det är så att det ger vissa unga tjejer ångest att tala om hur världen faktiskt ser ut, kan man för all del låta bli. Samtidigt är en del av den indignation som riktats mot Karlsson en aning ihålig, eftersom han verkar ha rätt i båda sina sakpåståenden:

1. ”Supermodell”-idealet är sjukligt (i bemärkelsen ”ger negativa hälsoeffekter”).
2. Den genomsnittlige killen/mannen är egentligen inte särskilt tilltalad av detta ideal.

Min summerande slutsats: det hade varit bättre ifall Karlsson försökt bredda idealbilden, snarare än att byta ut ett ideal mot ett annat. Vidare kan man med visst fog hävda att män och kvinnor kanske bäst håller sig utanför diskussioner om det motsatta könets ideal helt och hållet. (Visserligen lär det här med den ömsesidiga attraktionens nödvändighet för artens fortlevnad göra det svårt att helt slippa ifrån sådan input.)

Det innebär dock inte att den massiva kritik Karlsson fick känns befogad. För det första kan hans intentioner ha varit av godo, även om genomförandet blev lite klantigt. För det andra var hans ”många killar föredrar ändå”-argument sannolikt korrekt i sak. För det tredje, och viktigaste, verkar det högst vanskligt att påstå att alla ideal är lika negativa för de som internaliserar dem.

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Moral & Etik. Tags: , , , , , , .

Sak, inte person Relativitetst(årt)eori

25 kommentarer

  • 1. enstillaundran  |  november 13, 2013 kl. 13:03

    Jag blir bara chockad över den historielöshet som råder idag. Jag har inte sett en enda kommentar som tagit upp hur idealen kring mäns och kvinnors kroppar förändrats de senaste 100 åren. Det har varit en markant förändring från rundare till smalare för kvinnornas del och en motsvarande förändring för männens del. Det betyder, om man nu ska använda vissa kommentatorers resonemang, att det inte är kroppsformen som dessa vänder sig emot utan männens påstådda ”rätt” att definiera dessa ideal. Kopplingen till ätstörningar etc försvinner då.

    I mina ögon är det flera parallella frågeställningar som avhandlas alltför snabbt och kortfattat i debatten för att nyanser och kunskap ska kunna göra sig hörda. Tyvärr, eftersom flera frågor är viktiga, både för individerna och för samhället i stort.

  • 2. lavazza1891  |  november 13, 2013 kl. 14:34

    Jag vill påstå att kvinnoidealen (såsom de kommer till uttryck i konst och reklam, eller i möjligheten att gifta upp sig eller på annat sätt ta sig fram enklare än sina medsystrar) i grova drag inte har förändrats alls.

    Tecken på fertilitet och frihet från sjukdomar (som 0,7 i WHR, fläckfri hy, friskt hår etc.) har aldrig varit omodernt i mäns ögon.

    Det som möjligen har hänt på senare år är att tecken på högre testetoronhalt än snittet (särskilt kraftiga käkar) syns allt oftare i film, tv och reklam. Se exempelvis ensemble-filmen New Years’s Eve (2011) där nästan alla kvinnliga skådisar har ”manjaws” och jättetänder.

  • 3. lavazza1891  |  november 13, 2013 kl. 14:37

  • 4. lavazza1891  |  november 13, 2013 kl. 14:45

    Låga kortisolvärden gör tydligen att kvinnor ser attraktiva ut.

    http://videnskab.dk/kort-nyt/stress-gor-kvinder-grimme

  • 5. Emma  |  november 13, 2013 kl. 14:57

    Håller i stort sett med dig Certatio. Dock kan man inte jämnställa statusmarkörer mellan könen. Utseendet är av högre betydelse för kvinnor jämförbart med framgång inom yrke/ekonomi för män. Detta både status inom gruppen och gentemot det motsatta könet. Karl-Johan Karlsson har däremot rätt att män som grupp (inte alla individer) föredrar ett mer fertilt gångbart ideal med en viss midja/stuss kvot och bröst.

    • 6. certatio  |  november 13, 2013 kl. 15:18

      Håller absolut med dig, Emma, om att utseende är viktigare som framgångsfaktor för kvinnor än för män, och status/välstånd viktigare för män än för kvinnor (ur ett evolutionärt perspektiv). Eftersom jag vet att du är en regelbunden läsare här på bloggen, tror jag säkert att du även sett mig konstatera detta vid tidigare tillfällen.

      Lite därför jag faktiskt skrev:

      [Då] ”får” inte kvinnor yttra sig om hur män skall se ut/vara heller.

      Kanske borde jag för all del använt ett efterföljande exempel likt detta istället:

      ”Sexpack”, lantgods och Ferrari är alltså inte ett bättre ideal än kulmage, hyresrätt och busskort…

      Poängen är väl ändock densamma – att om det ena könet inte har mandat att etablera det andra könets ”ideal”, bör detsamma gälla även omvänt. (Oavsett om idealen är utseende- eller statusbaserade.)

      • 7. Emma  |  november 15, 2013 kl. 13:59

        ha ha jo undrade just om du ändrat uppfattning där. Föressten är det väl ”ninepack” ni ska stå efter om vi ska riktigt tuffa med kraven he he. 😉

  • 8. Jonte  |  november 13, 2013 kl. 15:21

    Du var ganska snäll när du skrev en värld utan ideal ”förmodligen” är en utopi… 😉

    Jag brukar jämföra supermodellidealen med de manliga bodybuilderidealen, de är ideal som främst skapas av och upprätthålls inom de egna könen och de verkar vara karikatyrer på eller snarare överdrifter på vad det andra könet egentligen föredrar. De flesta män föredrar kurviga kvinnor som ändå är smalare än genomsnittet (kolla utvikningstjejer tex) men knappast anorektikter, kvinnor föredrar i allmänhet vältränade män med mer definierade muskler än genomsnittet men knappast steroidpumpade bodybuilders. Båda idealen är dessutom extremt ohälsosamma.

    Är det samma psykologiska mekanismer som gör vi skapar överdrivna bilder av det motsatt könets ideal?

    • 9. bittergubben  |  november 13, 2013 kl. 15:52

      +1

    • 10. Emma  |  november 15, 2013 kl. 14:01

      Kanske det. Följs ju ofta åt dessutom. Är lite svårt att sitta i soffan och dega själv om man bor med en träningsfanatiker vet jag av erfarenhet.

  • 11. M  |  november 13, 2013 kl. 16:27

    Notera också de påtagliga hykleriet. Skillnaden, i brukligt tonläge, de milsvida avståndet mellan vad kvinnliga skribentar får skriva gentemot en i de här fallet ung manlig. Skillnaden i takhöjd (i egenskap av kön). I ena fallet formligen väller de mer eller mindre dagligen fram en tourettes-flod med påhopp, tillmälen, ”gubbslem” och otidigheter… utan ”reaktion på twitter”. Men när…

  • 12. Eric  |  november 13, 2013 kl. 19:39

    Du är verkligen generös som säger dig vara ”kluven” till Twittermobbens utbrott. Vad det rör sig om är ju inget annat än vredgade och irrationella känsloutbrott av typen Skjut på budbäraren.

    Av en händelse råkade jag faktiskt läsa Karlssons krönika innan den genererade svallvågor i sociala medier. Jag tyckte spontant att den var riktigt bra.

    Min förförståelse är att 1) Karlsson har helt rätt i att nästan inga män primärt attraheras av fotomodellkroppar och 2) många unga kvinnor behöver kanske höra detta rent ut från en man, ty det dom annars får som motvikt mot anorexihetsen brukar vara klyschor av typen ”du duger precis som du är fast du är lite tjock”. Vad de flesta män egentligen vill ha är kvinnor som är i princip normalbyggda, fast med lite dragning åt det kurviga plus atletiska hållet. Det skulle kvinnorna behöva höra mycket ofta från offentligt/medialt håll, och speciellt gärna så från manliga tyckare.

    Därför är Karlssons krönika inte bara välmenande utan också en viktig insats för folkbildning och folkhälsa. När twittrarna mobbar ut Karlsson så betyder det inte bara att han får en dålig dag utan även att andra proffstyckare nog tänker både två och tre gånger innan dom vågar säga någonting om sjuka kroppsideal i behov av korrigering. Detta drabbar primärt våra unga kvinnor.

    Twittermobbarna borde skämmas, och vi själva borde vara frispråkiga och klarsynta nog att säga det rakt ut.

    • 13. certatio  |  november 13, 2013 kl. 19:46

      Alltså, jag menade verkligen inte att ursäkta tillmälen likt de som exemplifierades i Raymans SvD-artikel. Där håller jag med dig om att det mest är att jämställa med mobbing.

      Samtidigt kan jag förstå (och respektera) en viss kvinnlig irritation över att en man säger ”du behöver inte vara X … Y är bättre”. ÄVEN om andra halvan skulle vara sann, bidrar den inte till minskad upplevd press.

      Men, som sagt, jag håller väl mer med dig än inte, vilket jag hoppas framgår av min text.

      • 14. lavazza1891  |  november 13, 2013 kl. 20:40

        Tanken är nog att eventuella ”allt är idealiskt”-ideal (eller ”inget är idealiskt”-ideal) bara ska gälla från och med när den berörde själv hamnat tillräckligt långt från det ogillade idealet.

        “The most heartfelt articles by female journalists tend to be demands that social values be overturned in order that, Come the Revolution, the journalist herself will be considered hotter-looking.”
        Steve Sailer

  • 15. Claes-Peter  |  november 14, 2013 kl. 01:34

    Jag gillar för egen del – eller, rättare sagt, de djupa delarna i hjärnan som är oförändrade sedan miljontals år – kvinnor som har lite lår, lite höfter och lite rumpa. Vilket är tur, eftersom i varje givet ögonblick ser jag minst ett sådant (förlåt!) sexobjekt när jag går gatan fram. Man får ju vara innerligt tacksam för att man tänder på jämnåriga kvinnor 50+ och inte gör sig till åtlöje genom att jaga småflickor på 30.

    Hvad hafva då feministerna för ideal? Hvad viljen de?

    The Slashing of Velasquez’s “The Rokeby Venus” – Alberti’s window, an art history blog;

    http://albertis-window.com/2013/06/the-slashing-of-velasquezs-the-rokeby-venus/

    ”Last week I met a feminist scholar who mentioned that she likes to show her students Velasquez’s “The Toilet of Venus” (commonly known as “The Rokeby Venus”) when she takes students to London on a study abroad program. This scholar teaches her students about the suffragette Mary Richardson, who slashed this canvas multiple times in 1914 in order to protest the recent arrest of suffragette leader Mrs. Emmeline Pankhurst./…/”

    ”It is also interesting that Richardson concentrated her attack on the body of the Venus figure itself, as if to prevent the back and buttocks from serving as palpable, believable fetishes for the male viewer. In its original (now restored) state, this painting is well-construed for fetishization: the back and buttocks are highlighted as objects, especially since the “subjecthood” or “personhood” of the female is lessened through the obscured face (which is not only turned from the viewer, but is represented in the mirror in a very blurry, undefined manner). Richardson’s marks, however, challenge and defy this fetishization.

    Do you know of any other physical attacks on works of art by feminists? Do you have any other thoughts on what new meanings were created by Richardson’s slash marks?”

    Note: 1 In 1952, in an interview, Mary Richardson said, “I didn’t like the way men visitors gaped at the painting all day long.” This quote is mentioned in “The Rokeby Venus” episode from “The Private Life of a Masterpiece” BBC series, but also found at “Political Vandalism: Art and Gender” found here: http://www.angryharry.com/rePoliticalVandalism.htm

  • 16. Mr Arne  |  november 14, 2013 kl. 15:07

    Ett ideal avser något att sträva efter, men som oftast är svårt eller omöjligt att uppnå. Man brukar t.ex. ibland prata om att man bör sträva mot ett högre ideal. Jag kan inte se att det är något fel med ideal i sig, men naturligtvis är ohälsosamma ideal inte bra. Att uppröras över att ideal är ouppnåeliga verkar ändå meningslöst, då det ligger i idealens natur att vara det.

    Jag tycker att det kommer dubbla budskap från massmedia; å ena sidan klagas det på ett ohälsosamt smalt kvinnoideal men å andra sidan kommer det då och då larmrapporter om att svenskarna är för feta. Övervikten behöver motverkas av hälsoskäl, men genom att påtala det kanske man bidrar till att människor mår dåligt. Vad ska man göra?

    Jag tor att det Karl-Johan Karlsson ville göra var att lyfta bort skulden för det anorektiska kvinnoidealet från männen, eller patriarkatet om man så vill. Detta är ju något som brukar framhållas inom jämställdistiska kretsar, att det anorektiska kvinnoidealet främst skapas av kvinnorna själva. Att han sedan påtalar att män i allmänhet har ett annat kvinnoideal än det som finns i modeindustrin är då helt naturligt. Genom att visa på att det kvinnoideal män i allmänhet har är helt annorlunda än modeindustrins kvinnoideal stödjer han tesen att det inte är mäns fel att kvinnorna mår dåligt av det rådande kvinnoidealet. Jag tycker det är bra att denna tes förs fram på detta sätt, men tydligen har många svårt att acceptera att det inte går att skylla på männen.

    På ett sätt kan man kanske förstå att kvinnor inte tycker att de ska behöva anpassa sig till vad män tycker, men det kvinnoideal som de flesta män har uppfattar jag som ganska sunt, så det är i alla fall bättre att anpassa sig till det än till modeindustrins ideal. Sedan är det ju så att om man vill fortplanta sig, vilket de flesta vill eftersom våra gener vill sprida sig, så blir man i stor utsträckning tvungen att anpassa sig till vad det motsatta könet finner attraktivt. Det gäller ju både män och kvinnor. Att protestera mot detta faktum verkar ganska meningslöst.

    • 17. certatio  |  november 15, 2013 kl. 10:52

      ”Sedan är det ju så att om man vill fortplanta sig, vilket de flesta vill eftersom våra gener vill sprida sig, så blir man i stor utsträckning tvungen att anpassa sig till vad det motsatta könet finner attraktivt. Det gäller ju både män och kvinnor. Att protestera mot detta faktum verkar ganska meningslöst.”

      Hårt, men ofrånkomligen sant.

      Sedan kan det ändå vara bra att sprida förståelse för att partnerpreferenser uppvisar stora variationer från en individ till en annan (även om det finns ett spann i normalfördelningskurvan där de flesta återfinns). Det innebär att det inte bara finns ett ”rätt” sätt att vara / se ut; det är fullt möjligt att hitta någon som attraheras av en, även om man inte är en exakt klon av ”median-idealet”. Unga (tonåringar) brukar liksom hitta tillräckligt med andra saker att ha ångest över ändå…

    • 18. Jonte  |  november 15, 2013 kl. 12:23

      Det är pinsamt uppenbart att många feminister verkar anse att det är männens ansvar att ändra sina preferenser så att kvinnor slipper känna press. Det har skrivits hela böcker om mäns preferenser och hur förtryckande dom är (läs ”The Beauty Myth” av Naomi Wolf tex).

      Att kvinnors preferenser sätter press på män verkar dom inte reflektera över öht. Det är bara att acceptera och leva med det, sex och kärlek är inga rättigheter vilket ju feminister är mycket noga med att påpeka när män gnäller på att kvinnor inte vill ligga med dom trots att dom är så snälla…

      Den feministiska dubbelmoralen är så pinsamt tydlig.

    • 19. Emma  |  november 15, 2013 kl. 14:05

      ”Jag tycker att det kommer dubbla budskap från massmedia; å ena sidan klagas det på ett ohälsosamt smalt kvinnoideal men å andra sidan kommer det då och då larmrapporter om att svenskarna är för feta. Övervikten behöver motverkas av hälsoskäl, men genom att påtala det kanske man bidrar till att människor mår dåligt. Vad ska man göra?”
      Jag tror på att betona hälsa. Vardagsmotion, icke-extrem hälsomat osv. Bryta trenden med att någar få elittränar och flertalet sitter kvar på läktaren med chipsen. Skippa fokus på höga prestationer och utseendebetoningen. Ta tillbaks lite mer av ”rör på dig för att må bra”.

      • 20. certatio  |  november 15, 2013 kl. 14:50

        Bra poäng. Att fokusera mer på hälsosam livsstil, och mindre på kroppsform, låter onekligen vettigt.

  • 21. Emma  |  november 15, 2013 kl. 14:22

    Anledningen till shitstormen är väl att många kvinnor är trötta på utseendefixeringen i samhället och bara hör ännu en kravlista på hur kvinnor ”ska” se ut för att bäst passa manliga preferenser. Det råder ju inte direkt någon brist på uppmaningar till kvinnor att anpassa sitt utseende i dagens samhälle. Jag håller absolut med Karl-Johan i sak om att positiva kommentarer från män i omgivningen kan bidra till en sund självbild. Han har helt rätt, på det individuella planet. Att gå ut och säga samma sak på gruppnivå är dock feltänk på flera plan, det funkar inte. ”Fel målgrupp för den kampanjen” som det heter.

    • 22. Jonte  |  november 15, 2013 kl. 15:23

      Förvisso, men man kan faktiskt ha preferenser utan att tycka att edt är kvinnors skyldighet att leva upp till dom.

      Hursomhelst är det svårt att förneka att feminister har en väldigt olika syn på heterosexuella mäns resp kvinnors preferenser. Männen ska inte uttala några preferenser och rannsaka sig själva för att ändra på dom, jag har aldrig hört någon feminist ställa liknande krav på kvinnor. Jag kan förstå att det inte är särskilt trevligt att jämt kasta ut sig sina preferenser överallt där det inte är påbjudet, det handlar om vanligt hyfs. Men tittar du på sociala medier tex så är det knappast så att kvinnor är tystare om sina preferenser än män, snarare tvärtom vilket nog beror på den shitstorm som kommer som ett brev på posten när någon man opåbjudet yttrar något. Jag skulle önksa lite mer konsekvenstänk och mindre dubbla måttstockar.

      • 23. Emma  |  november 17, 2013 kl. 11:07

        ”Hursomhelst är det svårt att förneka att feminister har en väldigt olika syn på heterosexuella mäns resp kvinnors preferenser.”
        Där håller jag iofs med dig.

        ”..jag har aldrig hört någon feminist ställa liknande krav på kvinnor. ” -Men det har jag, (ett av skälen till att jag inte är feminist f.ö.) Det första vara väl att inte ”belöna” män som vill göra karriär och ha en ”hemmafru” som sköter markservicen. Sedan kom väl kravet på att vara motståndare till romantik (Arsinone Fanny om jag minns rätt.) Den mest rabiata falangen är väl inne på att man helst ska undvika att ha fasta förhållanden med män öht dvs den kvinnliga motsvarigheten till MGTOW.

        ”Jag kan förstå att det inte är särskilt trevligt att jämt kasta ut sig sina preferenser överallt där det inte är påbjudet, det handlar om vanligt hyfs. ” -Absolut, du har fattat det. Men fortfarande något som fler kvinnor översköljs av än män AFK, skulle jag säga.

        ”Men tittar du på sociala medier tex så är det knappast så att kvinnor är tystare om sina preferenser än män, snarare tvärtom vilket nog beror på den shitstorm som kommer som ett brev på posten när någon man opåbjudet yttrar något. Jag skulle önksa lite mer konsekvenstänk och mindre dubbla måttstockar.”
        -Alltså, mäns preferenser ang kvinnorkroppen kan vi väl enas om dominerar fortfarande på nätet iom porren. Men kan hålla med dig om att allt yttrande om preferenser utanför den privata sfären kan göras på bättre och sämre sätt. Två fel gör inte ett rätt och med vanlig hyfs kommer man längst 🙂

  • 24. Manshat, finns det? | Certatio  |  november 25, 2013 kl. 10:51

    […] kan jag inte låta bli att faktiskt ta upp kön här. Det är inte så länge sedan debatten gick het kring huruvida män kanske bäst håller sig utanför det där med att definiera kvinnors problem, […]

  • 25. The Invisible Man | Certatio  |  november 29, 2013 kl. 15:09

    […] kvinnor ifrågasätter reklamens ”kvinnoideal” ses det som en befogad kamp mot sexism. När män gör det, är det tydligen ännu ett uttryck för patriarkalt […]


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,497

%d bloggare gillar detta: