Double (tap) standards

DN hade igår en artikel med titeln ”Kvinnlig docka säljs som måltavla”. I den ondgör man sig över det amerikanska företaget Zombie Industries, som saluför en serie förhållandevis realistiska måltavledockor. En av dem föreställer en kvinna, och hade initialt produktnamnet ”The Ex” (vilket sedermera bytes till ”Alexa”). Upprördheten är stor:

”Chris” här är det helt OK att skjuta på – han har ju snopp…

– Detta är skandalöst och farligt, säger Laura Cutilletta, advokat vid Law Center som arbetar med att förebygga våld.

Liksom i hela världen är mäns våld mot kvinnor vanligt förekommande i USA. Nästan varje dag blir en kvinna dödad av en partner. Och hemmet är den farligaste platsen. Där skadas fler kvinnor än vid bilolyckor, rån, och våldtäkter. En tredjedel av samtliga mord på kvinnor orsakas av en partner – vanligen en man.

Dessutom visar statistik att risken för kvinnor att dödas när ett vapen finns i hemmet ökar med 270 procent […].

Right… Where do we begin? Tja, först bör det väl klargöras att jag finner det initiala produktnamnet, ”The Ex”, synnerligen smaklöst och olyckligt, och att all eventuell upprördhet just på den punkten är helt och fullt befogad. Skämskudde på den.

Med det sagt är det inte som att det finns en hel del av ”dubbla måttstockar” här att ta upp. Av produktlinjens 15 dockor utgörs 5 av djur, 1 är en alien, 1 är en kvinna, och 8 är män. Att då påstå att inkluderandet av en kvinnlig docka i utbudet är att ”förespråka våld mot kvinnor” är distinkt uppåt väggarna. Även om fler kvinnor dödas av manliga partners än tvärtom, är förhållandet nämligen ungefär 3:1 och inte 8:1.

”Vänta lite nu”, säger du kanske, och anför att eftersom dockorna riktar sig till vapenintresserade, och dessa som regel är män, håller kritiken ändå vatten. Det spelar ingen roll hur statistiken ser ut, ifall det bara är män som skjuter på den enda kvinnliga dockan och inga kvinnor som skjuter på de åtta manliga.

Tja, det kan möjligen ligga något i det, men sannolikt inte. Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon exakt siffra på andelen kvinnliga medlemmar i t.ex. NRA (USA:s största intresseorganisation för vapenentusiaster) så jag kan inte avgöra ifall de uppgår till den 1/8 som skulle behövas för en s.a.s. helt rättvis fördelning av dockornas kön. Dock har NRA flera särskilda intresseorganisationer för kvinnliga medlemmar, och antalet kvinnliga vapenentusiaster är i ökande. NRA Hunter’s Rights uppskattade redan 2009 att närmare 3 miljoner amerikanska kvinnor jagar med skjutvapen, och att nästan 5 miljoner hänger sig åt prickskytte!

Oavsett om det är fler män som skjuter prick på den kvinnliga dockan än kvinnor som skjuter prick på de manliga dockorna, eller tvärtom, lär eventuella skillnader hur som helst vara så små att allt prat om misogyni i det här fallet är rent nonsens.

Det ursprungliga namnvalet var korkat, ja, men i övrigt finns det inget att anmärka på. Att DN väljer att lyfta fram detta handlar därmed enbart om att propagera för den inarbetade, sexistiska bilden av mannen som det onda förövar-könet och kvinnor som det utsatta offer-könet. Det börjar kännas V-Ä-L-D-I-G-T uttjatat vid det här laget, tycker ni inte…?

Tipstack till Ekvalist!