Posts tagged ‘våldtäktskultur’

Våldtäktskultur, patriarkalt heterosex och manligt ansvar

Daniel Swedin  skriver idag på Aftonbladet om hur sexuella övergrepp inte är kvinnors skam, utan allas våra normer. Artikeln är långt ifrån lika mansfientlig som en del av de texter Swedin tidigare har skrivit, och inte i närheten av Johan Ehrenbergs låga nivå, utan går att som man och motståndare till kollektiv skuldbeläggning tillgodogöra sig utan halsbränna.

Några reflektioner har jag dock, av både ”ris”- respektive ”ros”-karaktär.

Till exempel när Stellan Skarsgård konstaterar att sexualitet har blivit ett problem, och att varje sexuell akt inom de mest extrema delarna av feminismen mer eller mindre anses som en våldtäkt. Det avfärdar Swedin lättvindigt:

Det där är trams, men jag har hört det förut och alltid från män. Oftast från män som är äldre än jag, ofta från män som hade sitt politiska uppvaknade på de radikala 1960- och 1970-tal­en. Män som var unga i en tid av sexuell frigörelse och upplevde att de hade privilegiet att ha sex med många kvinnor utan att behöva bry sig om sociala stigman.

Jag gör en googling på ”heterosex är våldtäkt”, och får på de första två sidorna resultat bland annat upp två inlägg på en blogg som kallar sig Jävla Feministfitta. I inlägget ”Patriarkalt sex och våldtäkt” ställs frågan om det verkligen är så stor skillnad på patriarkalt sex (vilket i inlägget förstås som ”normalt” heterosex) och på våldtäkt? I inlägget ”Heterosex” beskrivs heterosex (återigen med epitetet ”patriarkalt sex” bitvis klistrat på sig) som en maktstruktur som skadar kvinnor.

En annan träff utgörs av en post hos välbesökta Fanny Arsinoe Åström, kort och gott betitlad ”Våldtäkt”. Här återfinner vi den något ögonbrynshöjande formuleringen ”Våldtäkt är inte väsensskilt från vanligt sex, det är snarare toppen av det patriarkala sexets isberg”. Det framläggs att kvinnan alltid är den ”underordnade” parten i heterosex, och att oket av patriarkatets existens gör att kvinnor (av rädsla för våld) ger män tillåtelse att utnyttja dem i form av vad vi brukar se som ”normalt” heterosex.

Not: Alltså, det där med ”normalt”… Jag har ingen som helst lust eller ambition att sätta gränser för vad som är ”rätt” sätt för samtyckande vuxna att ligga med varandra, och vet heller inte hur många som kör vanilla kontra hur många som sodomerar varandra med möblemanget. Don’t care, won’t ask…

Vill med detta ordval bara förtydliga att det alltså inte avses något väsensskilt från vad de flesta kan identifiera sig med i sina egna sexliv.

Ytterligare ett exempel återfinns i den diskussion Sara Schemnus hade med Jaylazkar, på temat ”heterosex som patriarkatets stöttepelare”. Följaktligen är Skarsgård inte alls så ute och cyklar som Swedin vill göra gällande – åsikten att vanligt heterosex utgör (sexuellt) våld mot kvinnor finns, och är (om än relativt ovanlig) inte helt och hållet marginell.

Nog om det. Huvudpoängen i Swedins text handlar istället om att även ifall kvinnor skall uppmuntras att ta kontroll och ägarskap över sin kropp, bör männens ansvar för att bryta de normer och strukturer som upprätthåller våldtäktskulturen (Swedin använder för all del inte det specifika ordet) inte bortses ifrån:

Unga kvinnor ska […] ta kontrollen och värna om sina personliga kroppar utan snack om sociala regler och utan prat om vilken sorts sex som känns rätt och okej. Männen har över huvud taget ingen roll att spela i Ebba Witt-Brattströms modell.

Det tror jag att vi har.

Det här handlar om normer och strukturer. Det handlar om gränser och var de ska dras. […] I DN-texten hyllas Ester för att hon tar kontrollen när hon känner sig utnyttjad, men Hugo Rasks beteende – det verkligt problematiska – låter Witt-Brattström passera.

Om det måste vi prata om vi någonsin ska kunna förändra något och försäkra oss om att […] unga kvinnors kroppar alltid värnas.

För det första skulle vän av ordning kanske konstatera att unga personers kroppar alltid bör värnas från övergrepp. Även om kvinnor kanske är mer utsätta, är det onödigt att göra retoriken enkelriktad. (På samma vis kunde artikelns rubrik varit ”Inte den utsattes skam”.)

I övrigt kan jag hålla med Swedin om att det är klart att individer av bägge könen har ett personligt ansvar för hur de agerar. Visst kan man genom underlåtenhet och medlöparbeteende ge tyst godkännande åt skadliga normer. Läs slutklämmen (de sista fyra styckena) i min demontering av Johan Ehrenbergs misandriska drapa om våldtäkt.

Samtidigt är det fortfarande inte som om män som grupp har ett kollektivt ansvar för vad alla andra män utöver en själv gör (läs resten av det ovan länkade inlägget). ”Vi män” har alltså inte en roll som grupp, även om jag som enskild man kan välja att agera juste eller ojuste – precis samma som för kvinnor, med andra ord…

Annonser

januari 10, 2014 at 16:12 14 kommentarer

Schack matt, Ehrenberg!

Johan Ehrenberg skriver på Aftonbladet Debatt om det han ser som det kollektiva manliga ansvaret för våldtäkter. Visst har han ett par poänger, till exempel kring omedveten sexism (val av skällsord) och mannen som ibland rådande norm. VM i ”mansfotboll”, någon?

På det hela taget finner jag dock artikeln vara en duktig vurpa ner i den kollektiva skuldbeläggningens dike. Följande utgör artikelns bärande del:

[Män] blir blinda för det gemensamma ansvaret. Det är ”samhällets fel” att våldtäkter mot kvinnor pågår och pågår och pågår och ALDRIG är det mäns fel. I stället riktas ilskan mot våldtäkterna mot de tjejer eller killar som vågar påstå att vi har ett gemensamt manligt ansvar här.

INTE MITT FEL, ropar arga män i media och i vardagslivet. Men det är det.

Varje dag du som man går förbi en H&M-annons och inte reagerar över den sjuka könsbilden, så är du en del i det manliga förtryck som skapar våldtäkter.

Varje gång du skrattar åt ett ”mansskämt” om ”frugan” på affärsmiddag då är du en aktiv part.

Varje gång du ropar HORA eller BÖG på fotbollsplanen så är du en aktiv part.

Varje gång du står på läktaren och kallar domaren kärring är du aktiv.

Varje gång du sätter dig i fackliga förhandlingar som ombudsman och inte – obönhörligt – kräver ökade löner för de lägst betalda tjejerna, så är du en aktiv del.

Varje gång du accepterar att dagis ringer frun när barnen är sjuka så är du en aktiv del.

Varje gång du arbetar mindre i hushållet än din kvinnliga partner så är du en aktiv del.

Och varje gång du ropar DET ÄR INTE MITT FEL så är du en hycklare som aktivt ställer dig på våldtäktsmännens sida.

Du är nämligen en del i en våldtäktskultur.

Om du inte inser det – att den manliga kulturen, med all sexism, allt förakt för svaghet, all rädsla för motstånd och allt hat mot kvinnors kamp – faktiskt är grunden för våldtäkterna – om du INTE ser din del – så är du en aktiv part i det fortsatta förtrycket.

Först och främst vill jag poängtera att han sätter fingret på ett antal beteenden som med gott fog kan ses som förkastliga. Att använda ”skällsord” som hora, bög eller kärring är knappast charmigt.

Så vad är då problemet? Tja, även om logiska hopp som ”Om män inte tar 50% VAB upprätthåller de en våldtäktskultur” säkert skulle kunna vara föremål för diskussion, är det inte där skon klämmer. Tillåt mig förklara. Ehrenberg hävdar uttryckligen (i artikelns rubrik, till och med) att ALLA män har ett kollektivt ansvar. Då undrar jag följande:

Om män är ansvariga just för att de är män, oavsett hur de agerar som individer – gäller det då att även de män som tar sitt ansvar hemma, inte kallar någon hora/bög, behandlar kollegor lika oavsett kön, och inte skrattar åt misogyna skämt, fortfarande är delansvariga för våldtäkter? De är ju fortfarande män, eller hur?

CheckmateAntingen svarar Ehrenborg JA, och då spelar det ingen roll hur vi män agerar. Då är vi enligt honom genetiskt defekta, och dömda att alltid vara ”det skyldiga könet”. I så fall är han i mina ögon en misandrisk sexist av rang. Eller så svarar han NEJ, och då medger han att skulden i slutänden är individuell och inte kollektiv. I så fall är hans artikel att se som föga mer än en yttring av substanslös, lismande populism.

Oavsett vilket, är han (i det här fallet) ute och cyklar. Jag som individ har ett ansvar för mitt eget agerande, inte för någon annans.

Visst omfattar ansvaret inte bara mina konkreta handlingar, utan även eventuell underlåtenhet att handla där det hade varit moraliskt riktigt. Om jag inte säger ifrån om jag hör ett våldtäktsoffer utsättas för slut shaming (”kom igen, med den kjolen bad hon ju praktiskt taget om det”) bidrar jag till ett skadligt samhällsklimat. Om jag underlåter att anmäla – eller åtminstone konfrontera – någon som skryter med ett potentiellt sexuellt övergrepp (”hon var en motsträvig liten vildkatta först, men när jag väl fått henne på rygg slappnade hon av”) är mitt ansvar än större.

Grejen är bara det att sådana undfallande beteenden är just det: beteenden, möjliga att hänfalla till oavsett kön. Det är ju knappast som om slut shaming är något som bara män ägnar sig åt.

Visst finns det en självklar poäng i att uppmuntra konstruktiva, icke-sexistiska beteenden. Det finns en hel del landvinningar att göra avseende synen på både manlig och kvinnlig sexualitet. Poängen med (och logiken i) kollektiv skuldbeläggning, och att utmåla alla män som tillhörande Det Skyldiga KönetTM, lyser dock som alltid med sin frånvaro.

Schack matt, Ehrenberg.

oktober 25, 2013 at 14:15 11 kommentarer

Varför skall jag ”svika manligheten”?

Daniel Swedin skriver på Aftonbladet om våldtäktskultur, och om varför vi män bör skända patriarkatet och svika manligheten. Jag vägrar. Inte för att jag på något vis ursäktar eller accepterar sexuellt våld, utan enbart för att jag inte ser hur det är rimligt att likställa ”manlighet” med ”våldtäktskultur”. Om Swedin vill basha sig själv och sin egenupplevda mansroll, så varsågod, men kom inte här och säg att jag måste se min manlighet som något negativt, något ont.

Masked man

En typisk man…?

I min värld är det inte typiskt manligt att våldta. Visst, en klar majoritet av förövarna är män, men eftersom en otroligt liten minoritet av alla män utövar sexuellt våld, är det fortfarande inte ett rimligt påstående att våldtäkt är ett typinslag i manlighet. I så fall är det ett typinslag i kvinnlighet att misshandla barn, eftersom det är fler mammor än pappor som förekommer i den statistiken. Någon som köper den – lika korkade – vinklingen…?

I min värld är det däremot typiskt manligt att stå upp för sig själv, inte ta skit, och inte böja sig för grupptryck och/eller skuldbeläggning. Följaktligen ser jag detta som ett utmärkt tillfälle att tvärtom omfamna min manlighet, genom att säga ifrån när Swedin utmålar alla män som bärare av en våldtäktskultur.

Våldtäktskultur brukar det kallas. Termen används för ett beskriva ett samhällsklimat där kvinnor tvingas anpassa sin vardag på grund av rädslan eller ­insikten om att de när som helst kan bli våldtagna.

Överfallsvåldtäkter är (tack och lov) nästan lika ovanliga som de är vidriga. Följaktligen är det mer rädsla än faktiska risker som hämmar kvinnor. Inte desto mindre något värt att bekämpa – men då är frågan om det är ett bra sätt att motverka denna hämmande rädsla, att på ledarplats skriva om ”insikten om att [kvinnor] när som helst kan bli våldtagna”?

Kännetecknande för våldtäktskulturen är också att kvinnor skuldbeläggs när de blir våldtagna och om de inte skyddat sig ”tillräckligt bra”. Drick inte för mycket, flirta inte, tänk på hur du klär dig!

Denna kvarleva av religiöst grundad sexualmoralism är onekligen strikt förkastlig, och alla som luftar detta synsätt har inte bara Swedins ogillande, utan även mitt. Och, vilket liksom är centralt här, ogillandet även från de allra flesta andra män! Eller tror Swedin att det är en slump att till och med kriminella (rimligen känslomässigt förhärdade) män ser ner på sexualbrottslingar, som tillskrivs lägst status av alla i våra fängelser?

I våldtäktskulturen beskrivs mäns sexualitet som okontrollerbar. Och där alla kvinnor är potentiella offer, där är alla män potentiella våldtäktsmän.

Tja, om det är definitionen av ”våldtäktskultur” så har jag i alla fall identifierat en tydlig bärare av den. Swedin själv, genom sin ledare, eftersom han hävdar att det finns en ”insikt om att alla kvinnor när som helst kan bli våldtagna”. Bra jobbat, där…

Det är svårt att inte se våldtäkten som del i ett nät av under- och överordning, av maktrelationer och könshierarkier. I vartenda krig eller väpnad konflikt används våldtäkten som ett vapen.

Nu finns det i och för sig en hel del forskning som motsäger det där med att våldtäkt enbart handlar om makt, och som menar att den rena sexualdriften (delvis av evolutionära skäl) faktiskt spelar en rätt stor roll. Oavsett vilket är våldtäkt när det används som ”terrorvapen”, så som i krig, måhända än mer fruktansvärt än när det sker i enskilda fall.

Dock kanske det är värt att fungera över varför det är ett så hemskt (och därmed effektivt) terrorvapen? Kanske just för att kvinnor ses som mer värda att skydda, mer sårbara, mer dyrbara än män? Ett systematiskt brott mot kvinnor (våldtäkter som terrorvapen) ses som mer förkastligt än ett systematiskt brott mot män (krig, massavrättningar). Och detta är alltså ett bevis på mäns hierarkiska överordning?

För bara ett tiotal år sedan kunde man våldta sin fru utan att det sågs som en våldtäkt.

Onekligen både fruktansvärt och gränslöst korkat. Tur då att vi inte har det så längre, så att jag och andra män av idag inte behöver känna kollektiv skuld över en sådan idiotisk lagstiftning…

I dag är många av åsikten att det inte är våldtäkt att ha sex med en medvetslös kvinna.

Tja, utan att tycka att ovanstående scenario är ens avlägset okej, är det väl ändå så att det finns grader i helvetet? Att föra en diskussion kring var gränsen går mellan våldtäkt och sexuellt utnyttjande (vilket alltså inte är samma som att godta vare sig det ena eller det andra) kan väl inte vara moraliskt förkastligt i sig?

Eller menar Swedin kanske att han inte tycker att det bör vara skillnad i straffskala för någon som utnyttjar grav berusning och någon som under utövande av fysiskt våld, mot någons uttalade vilja och fysiska motstånd, förgriper sig på någon? Det får han naturligtvis tycka i så fall, men då får vi nog ha ett gentlemen’s agreement to disagree.

Som män är vi ansvariga att förhålla oss till hur de maktrelation­er och maskulinitetsideal som bygger våldtäktskulturen reproduceras. Det är ju inte bara kvinnorna som drabbas i en våldtäktskultur. Rädslan och misstänksamheten ­sliter oss isär.

Nej, som man (i singular) är jag ansvarig för hur jag reproducerar manlighet, och hur jag väljer att agera i mitt förhållningssätt till kvinnor och sexualitet. Jag har däremot inget kollektivt ansvar för vad andra män gör, om jag inte uttryckligen har uppmuntrat dem till, eller undlåtit att förhindra dem från att utöva, omoraliskt/olagligt beteende.

Vidare: om det nu är rädslan och misstänksamheten som sliter könen isär, varför väljer då Swedin att bidra till dem båda genom en ledare som denna? Varför skall det vara nödvändigt att likställa manlighet med sexualbrottslighet?

Tolerera inte och ursäkta ­inte sexuellt våld – inte ens om det kläs i en förment skämtsam skrud. Säg ifrån när kollegor och vänner drar sexistiska skämt eller gör ner kvinnor.

Helt riktigt. Här är jag, precis som de flesta andra män, fullständigt enig med Swedin. Ett tillägg som vore värt att göra kanske kan vara att ingen heller skall tolerera kollektiviserande, sexistiska nedsablingar av män och deras sexualitet? T.ex. i form av  påståenden (varför inte på ledarplats?) om att alla män är bärare av en våldtäktskultur, eller i form av skämtsamma kommentarer om hur ”män alltid bara tänker på en sak”?

Helt kort: Svik manligheten, skända patriarkatet.

”Patriarkatet” är tyvärr inställt tills vidare, och är därför inte tillgängligt för skändning. När det sedan gäller det där med att svika manligheten, så nej tack. Det lämnar jag åt Swedin att sköta, eftersom han gör det med den äran alldeles på egen hand.

mars 18, 2013 at 12:15 7 kommentarer


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 86 916