Posts tagged ‘Pär Ström’

Snabbguide till min agenda

En kort summering av läget:

Malin Holm, doktorand vid Uppsala Universitet, har inkluderat min blogg i en skrivelse med huvudtiteln ”Men Who Hate Women Online”, där det förutsätts att jag är en antifeministisk kvinnohatare. Såväl Nordiska Ministerrådet som Gudrun Schyman konstaterar att antifeminism går hand i hand med homohat och rasism, och Maria Sveland konstaterar att de som opponerar sig mot feminism är högerextremister.

Confused Jack SparrowHär någonstans känner jag att det uppenbarligen är lite för lätt att missuppfatta min agenda. Självklart får man kritisera mig och mina åsikter (den som ger sig in i leken får leken tåla, som vi pojkar brukar säga) men det är ju trevligare om man gör det på korrekta grunder. Malin Holm, till exempel, hade ju inte riktigt orkat läsa på min blogg innan hon klassificerade den som kvinnofientlig.

Visserligen står jag till fullo för att jag motsätter mig radikalfeminism, men känner ändå inte att jag riktigt lever upp till nidbilden av en hatisk, kvinnofientlig, homofobisk, rasistisk extremist. Därför tänkte jag försöka göra det lite lättare för folk som, likt Nordiska Ministerrådet, vill åsiktsregistrera mig.

Först och främst bör man naturligtvis läsa mina inlägg under ”10 snabba om…” samt det jag skriver under  ”Om Certatio”. Redan där torde mycket vara vunnet.

För en lite grundligare granskning – men fortfarande en relativt snabb och enkel sådan – har jag här nedan listat några inlägg som underlättar klarläggandet av nivåerna på mitt kvinnohat, mitt homohat, och min rasism. Börja med dessa två allmängiltiga inlägg (ETT och TVÅ) och läs resten sedan. Det borde garantera att vi slipper missförstånd:


Apropå mitt förutsatta kvinnohat

https://certatio.wordpress.com/2013/05/03/failbook/

https://certatio.wordpress.com/2012/08/08/feministikon-v20/

https://certatio.wordpress.com/2012/07/23/en-feministisk-ikon-vard-namnet/

https://certatio.wordpress.com/2012/03/17/gud-behover-battre-pr-folk/

https://certatio.wordpress.com/2012/02/01/symbolfragor-vs-folksjukdomar/

https://certatio.wordpress.com/2011/10/04/freudian-slip/

https://certatio.wordpress.com/2011/08/24/sarintresse-sa-bull/


Apropå mitt förutsatta homohat

https://certatio.wordpress.com/2013/05/06/dagens-hjalte/

https://certatio.wordpress.com/2013/04/25/maurice-williamson-ftw/

https://certatio.wordpress.com/2012/08/15/den-fallna-madonnan-retar-ryssar/

https://certatio.wordpress.com/2012/08/08/desert-stream-uppvisar-kristlig-medmansklighet/

https://certatio.wordpress.com/2012/06/10/moskva-mot-medeltiden/


Apropå min förutsatta rasism

https://certatio.wordpress.com/2013/03/24/eurabia-ar-ett-falsarium/

https://certatio.wordpress.com/2013/03/11/mitt-liv-i-multikulti-ghettot/

https://certatio.wordpress.com/2013/01/13/tva-fel-gor-ett-nationalistiskt-ratt/

https://certatio.wordpress.com/2012/12/17/hogerspoket-ar-hogst-levande/

https://certatio.wordpress.com/2011/10/10/vart-skall-vi-utvisa-oss-sjalva/


Så där ja! Nu kanske det blir lättare för folk att framöver avgöra vad det är för en ruskprick de har att göra med…?

Annonser

april 26, 2013 at 15:08 3 kommentarer

Är det okej om jag säger emot, även om jag inte känner mig kränkt?

Sitter och lyssnar på en podcast av P3:s PP3 från i förmiddags. Lo Kauppi är gäst (hennes del av programmet inleds efter dryga 40 minuter av versionen utan musik) och pratar om sin teateruppsättning av ”Kränkta Vita Män”.

Jag ler lite snett när jag hör Kauppi konstatera att hon verkligen inte kan hitta något manshat i samhället, trots att hon har letat överallt. Det verkar inte bättre än att det helt enkelt är vi män som är överkänsliga, och överreagerar när våra privilegier som överordnade hotas.  Hon förklarar vår inställning: ”Om man är oskuld när man är 30 är det feministernas och invandrarnas fel, liksom”.

Mmm, bra där, Kauppi. Antag att ett sådant förminskande och nedlåtande uttalande om män som inte köper den radikalfeministiska ideologin inte kan sägas motsvara den där svårfunna misandrin. Då är det väl heller inte ett utslag av misogyni, när diverse ärkepuckon konstaterar saker som att ”kvinnosakskvinnor är bara bittra för att ingen vill ha dem; hade de bara fått lite kuk hade de nog mjuknat”…?

Någon kanske borde hjälpa Kauppi med hennes letande, och ge henne en spegel. Det torde hjälpa.

Lo Kauppi på PP3Hon fortsätter med att konstatera att ”jämställdister” tydligen inte betyder det som begreppets myntare, Pär Ström, menar: folk som är för lika rättigheter och skyldigheter mellan könen, men utan att köpa teorin om könsmaktordningen. Istället betyder detta enligt Kauppi folk som anser att män är det förtryckta könet, vilket enligt henne är ”rörande” – återigen en ganska uppenbart nedlåtande ton. Trots att jag håller med om att män inte har det sämre än kvinnor (könen har i Sverige av idag olika, men ganska jämnsvåra, utmaningar) har jag svårt att se hur nedlåtenhet skulle vara ett bra verktyg för att minska polarisering.

Ett argument för mäns påstådda underläge som tydligen framförts av ”jämställdister”, är att BRÅ under statistiken för misshandel enbart har underrubrikerna ”våld mot kvinnor” och ”våld mot barn”. Kauppi och programledarna är rörande eniga om att det nu faktiskt inte är något konstigt med det, eftersom våld mot män ju utövas av andra män, och att män därför får skylla sig själva om de nu inte vill ändra på den våldsamma, skadliga mansrollen.

Att detta sedan inte har nämnvärt mycket med verkligheten att göra verkar inte bekomma någon av dem. Ja, det mesta av våldet mot män utdelas av andra män, men det mesta våldet mot kvinnor utdelas å andra sidan även det av andra kvinnor (med krogmisshandel som den vanligaste enskilda typen) och våldet mot barn är tämligen jämt könsfördelat. Mödrar är något vanligare som barnmisshandlare än fäder, men tillbringar å andra sidan klart mer tid med barnen, vilket inte ger stöd för några teorier om att kvinnor skulle vara våldsammare.

Oavsett vilket finns det inget i de verkliga siffrorna i sig som ger fog för BRÅ:s indelning, som osynliggör män som offer och målar upp dem som förövare. Istället är det klart mer sannolikt att denna uppdelning bygger på att samhället har en större acceptans inför våld mot män. Jag antar att dock Kauppi helt enkelt inte vill blanda in något så ovidkommande som verkliga fakta i diskussionen, eftersom det riskerar att störa hennes svartvita dikotomi med män som förövare och kvinnor som offer. Fair enough; vi har ju religionsfrihet i det här landet, så det är naturligtvis helt tillåtet att tro på saker utan belägg…

Hon fortsätter med det nuförtiden obligatoriska Lex Breivik, och konstaterar att hans manifest nämner feminism som ett problem över 100 gånger, vilket får henne att undra varför ”dom” känner sig så hotade. Nu undrar jag om hon här menar att Breivik har multipla personligheter, eller om ”dom” avser ”män i allmänhet”? Om fallet är det senare, undrar jag i så fall om hon verkligen inte har några samvetsbetänkligheter kring att jämställa Kalle Medelsvensson med ett monster som Breivik?

Som en parentes kan det kanske också nämnas att Kauppi säger sig se Breiviks manifest som ”en guldgruva”, vilket väl är kul för henne. Det vore ju synd om hans galenskaper skulle ha lett till att han mördade alla dessa ungdomar förgäves. Nu har ju i alla fall Kauppi haft nytta av det. What goes around…

Nästa obligatoriska punkt på checklistan är att likställa antifeminism med kvinnohat, och sedan bunta ihop detta med homohat och invandrarhat. Enligt Kauppi är det tydligen inte möjligt att motsätta sig tesen om könsmaktordningen utan att vara fullfjädrad högerextremist. Innebär detta i så fall att alla bögar är radikalfeminister, eller att om de nu inte är det därmed är självhatare? Intressant.

Mot slutet av sändningen konstaterar Kauppi att det inte är orättvist att på det vis ”Vita Kränkta Män” gör driva med män på ett kollektiviserande vis. Även om ingen vit man kan välja bort just de attributen, kan de ju ändå välja att inte vara kränkta. Det är ju onekligen en smått lysande logik. I så fall behöver heller ingen kvinna någonsin mer känna sig förtryckt. Även om kvinnor inte kan välja bort just att vara kvinnor, kan de ju välja bort att känna sig förtryckta – och vips, så har vi löst alla genusrelaterade problem!

…och om det nu skulle behöva förtydligas, så: nej, jag känner mig inte kränkt. Möjligen en smula trött och uppgiven inför den evigt malande polemiken, och frånvaron av logik och självinsikt. Tur då att jag kan muntra upp mig själv en smula med balanserande texter från Eric Hörstadius och Oscar Swartz gånger två.

april 11, 2013 at 22:23 8 kommentarer

Jag, högerextremisten?

Det är lite lustigt, egentligen, det där med att jag tydligen är högerextremist, trots att jag inte vill åsiktsregistrera någon (vilket, som ni snart kommer att märka, inte är sant för samtliga av mina meningsmotståndare). Mer om det strax, men först lite bakgrund till dagens ganska omfattande inlägg:

Via bloggen Ekvalist snubblar jag över en rapport  betitlad ”Hvordan motarbeide antifeminisme og höyreekstremisme”. Rapporten är resultatet av nyligen arrangerade seminariet ”Maskulinitet, antifeminisme og fremmedfiendtlighet” anordnat i samarbete mellan Nordiska Ministerrådet, norska jämställdhetsorganisationen Reform samt norska Barne-, Likestillings- og Inkluderingsdepartementet.

Även om jag ofta engagerar mig ganska frikostigt i genus- och jämställdhetsfrågor, särskilt de som rör mäns rätt att inte utpekas som det ”onda” könet, brukar jag försöka ha distans till det hela och inte låta ämnena bli för personliga. Därför är det en ovanlig känsla som infinner sig när jag läser rapporten, eftersom jag på allvar blir en smula mörkrädd. Min motvilja mot att utpekas som en priviligierad förtryckare enbart på grund av mitt kön föreslås klassas som extremism, och därmed utgöra ett rimligt föremål för åsiktsregistrering.

”Nu överreagerar du bara”, tänker säkert många av er. Till en början skulle man onekligen kunna tro det. Rapporten är absolut inte helt av ondo, utan innehåller tvärtom flertalet passager, ambitioner och synsätt jag ställer mig bakom. Jag instämmer i att sann extremism är rimlig att vilja stävja, att hot mot någon på grund av dennes åsikter i genusfrågor är förkastliga, samt att främlingsfientlighetens framsteg i nord-/västeuropa bör tas på allvar.

Jag uppskattar även de partier i rapporten som på allvar adresserar mansfrågor på ett juste sätt, för det finns sådana. Se t.ex. punkterna 5 och 6 i den engelska sammanfattningen av slutsatserna (sidorna 35-36), där det faktiskt konstateras att en ”positiv manlighet” måste lyftas fram, samt att pojkars problem i skolan och marginaliserade män på samhällsbotten inte får ignoreras. Avslutningsvis (för den här sektionen) blir jag varm inombords av följande ord från Katarzyna Wojnicka:

I vår iver etter å forebygge backlash mot feminisme og likestilling, må vi imidlertid ikke sette alle som snakker om menn og likestilling i samme kategori som de som mener kvinner skal tilbake til kjøkkenbenken.

Tack för det! Så långt ser det alltså helt okej ut. Nu till några av de många anledningar till att jag känner mig seriöst oroad över det faktum att en så viktig instans som Nordiska Ministerrådet står bakom denna rapport:

Antifeminisme, rasisme, islamofobi og innvandringsmotstand overlapper og har fellestrekk. Ekspertene ga derfor uttrykk for at antifeminisme må være en del av analyserammen for å forstå motstanden mot dagens flerkulturelle og likestilte samfunn.

Beep! Larmet för ”guilt by association” ljuder i högan sky. Personligen är jag pro-liberalfeminism, eftersom jag är för lika rättigheter och skyldigheter för könen, men anti-radikalfeminism, eftersom jag är emot kollektiv skuldbeläggning och inte anser det bevisat att män som grupp förtrycker kvinnor. Att då anse att jag har mer gemensamt med rasister än med jämställdhetsivrare känns orimligt.

...och här ser vi Pär Ström och Pelle Billing på grabbkväll med de övriga icke-radikalfeministerna."Eller inte.

”…och här ser vi Pär Ström och Pelle Billing på grabbkväll med de övriga icke-radikalfeministerna.”
Eller inte.

Vi anbefaler at regjeringene i de nordiske landene oppretter lavterskeltjenester for rapportering av antifeministiske og ekstremistiske trusler og trakassering. Tjenesten bør særlig rette seg mot kvinner som er utsatte fordi de deltar i det offentlige ordskiftet både i nasjonale og lokale medier, og menn og kvinner som støtter feminisme og likestilling.

Varför särbehandla? Givetvis bör hot och trakasserier fördömas och bekämpas, men är det verkligen rimligt att särlagstifta för att skydda personer av endast den ena åsikten? Om man tycker att diskussionsklimatet på Internet fordrar skärpta åtgärder mot hot (och det kan jag möjligen köpa) varför då inte helt enkelt skärpa lagstiftningen rakt av? Varför skall de som utsätts för hot på grund av en viss åsikt ha bättre skydd från samhället än andra?

I min värld är ett olaga hot lika olagligt vare sig det riktar sig mot en vänsterpartist eller en sverigedemokrat, mot Pär Ström eller Maria Sveland. Självklart skall Maria Sveland inte behöva tolerera att hotas med våldtäkt för att hon framlägger radikalfeministiska teser, men i rimlighetens namn skall väl Pär Ström inte heller behöva tolerera hot om misshandel för att han säger emot?

Tror jag att manliga antifeminister generellt utsätts för lika många/grova hot som kvinnliga radikalfeminister? Nej. Det är dock inte vad det handlar om – det handlar om att likhet inför lagen skall gälla alla, annars faller liksom begreppet. Det föreslagna skyddet exklusivt för en given åsikts förespråkare (och den resulterande friheten att begå övertramp mot den motsatta åsiktens förespråkare) vore ovärdigt en sann rättsstat.

PRESSEN MÅ IVARETA SITT ANSVAR. Vi har både gode og dårlige eksempler på hvordan pressen har lagt til rette for debatt med aktører med antifeministiske synspunkter. Pressen må sørge for at de har kompetanse til å møte ekstreme aktører uten å legitimere dem, eller sidestille dem med feministiske og likestillingsorienterte stemmer.

Said what? Här dras alltså parallellen mellan ”antifeministiska synpunkter” och ”extrema aktörer”, vilket i sig är illa nog (eftersom det inte alls behöver vara sant). Det riktigt obehagliga är dock uppmaningen till pressen att inta en partisk position, där en viss åsikt skall ges företräde eftersom den sägs vara ”rätt”. (Notera att det här inte handlar om att motverka hot, utan endast om att motverka debatt.)

ANTIFEMINISME ER MOTSTAND MOT FEMINISME OG LIKESTILLING. Feminisme kan forstås som tanken om at det eksister en strukturell ulikhet mellom kjønnene, at denne ulikheten ofte favoriserer menn, og at det er nødvendig med tiltak for å utjevne ulikheten.

Antifeminister yter motstand mot feminisme, og begrunner motstanden med påstander om at det enten ikke finnes strukturelle ulikheter mellom kvinner og menn, at de strukturelle ulikhetene nå er blitt utjevnet, eller at de strukturelle ulikhetene i hovedsak favoriserer kvinner. […] Sentralt i en antifeministisk ideologi er en enkel forståelse av makt. Makt betraktes som et nullsumspill: når kvinner får mer makt, må menns makt bli tilsvarende redusert.

Praktiskt, eller hur? Är det verkligen bara jag som ser det som problematiskt att personer som livnär sig på att propagera för en viss världsbild, ensamma tar sig rätten att definiera vad deras meningsmotståndare egentligen menar och står för? Risk for bias, much?

Personligen tror jag att det finns hämmande sidor av våra könsroller som slår primärt mot kvinnor, absolut, och att det är värt att försöka ändra på det. Vidare tror jag inte alls att det handlar om ett ”nollsummespel”, och att jag som man skall behöva motverka kvinnlig frigörelse för att ”freda mig själv”. Dock tror jag att det finns (i princip lika många) hämmande sidor hos samma könsroller som slår primärt mot män, och att den totala balansen här i vår sekulära västvärld faktiskt är rätt jämn. (Lite kort om varför hittar ni HÄR.) Detta räcker alltså för att jag enligt rapportens definition är att anse som antifeminist, och därmed som extremist.

I antifeministisk ideologi står den hvite heterofile mannen i en truet særstilling. Antifeminisme betrakter kvinner, homo- og bifilemenn og mennesker med en annen etnisk og kulturell bakgrunn som minoriteter, som de må hindre fra å ta del i eller overta det de anser som den heterofi le hvite mannens privilegier.

Åh fan, är det så? Då är det ju synnerligen slarvigt av mig att här på Certatio vid upprepade tillfällen propagera för HBT-personers rättigheter, och emot rasism och främlingsfientlighet! Tydligen innebär min motvilja mot att erkänna (enligt mig obevisade) ideologiska teser att jag utan samvetskval kan tillskrivas vilka osympatiska åsikter som helst. ”Demonisering” är en term som passar väl, och om någon kan ge ett exempel ur historien på när den typen av retorik har fallit väl ut, får ni gärna tipsa mig. Jag väntar.

Vi bør arbeide spesielt opp mot sårbare grupper og tilby et alternativt forklaringsrammeverk på deres utfordringer. Disse gruppene inkluderer unge menn, menn i og etter en skilsmisseprosess, og menn som opplever isolasjon og marginalisering fra samfunnet. Mange som inntar antifeministiske standpunkter har de samme riskofaktorene som karakteriserer de som rekrutteres inn i andre ekstreme bevegelser.

Det här är inte dumt i sig, utan tvärtom korrekt och till och med värt att uppmuntra. Det är ett faktum att unga män som känner sig marginaliserade är betydligt mer benägna att söka sig till gemenskapen hos extrema grupperingar. Dock hade det kanske varit värt att fundera över om radikalfeminismens propaganda om ”män som våldsamma, okultiverade förtryckare” primärt motverkar känslor av marginalisering, eller bidrar till dem?

Fler män måste utmana destruktiva normer för maskulinitet. Vi måste bistå med strategier, uppmana till handling och visa hur jämställdhet gynnar männen själva.

Helt okej för mig. Dock har jag aldrig stött på ett fenomen som i lika hög grad som radikalfeminismen förstärker bilden av maskulinitet som destruktiv. Synd då att man tydligen är extremist om man försöker antyda att andra infallsvinklar kanske vore nyttiga…

De sier ”du skal holde kjeft” og ”du skal ikke skrive”. Den alvorlige konsekvensen er at mange faktisk gjør det. Og det kan man faktisk forstå: de orker ikke mer. Når dette skjer er truslene blitt et demokratiproblem, fordi de får stemmer til å stilne.

Silenced manOrden här ovan är Maria Svelands, en av rapportens författare. Hon har fått emotta många synnerligen obehagliga hot, och även om jag inte uppskattar hennes ofta polemiska och ibland direkt misandriska ton, är det inget som ursäktar dessa brottsliga handlingar. Jag håller alltså helt med henne om att det är ett demokratiproblem när folk tystas genom hot. Vän av ordning frågar sig då om det inte också är ett demokratiproblem när vissa åsikter utan fog förknippas med ”högerextremism” (vilket Sveland själv bidragit till) eller när media ombeds vara behjälplig med åsiktscensur?

We recommend that the Nordic governments charge a state body, a private or voluntary organisation with the task of continually mapping the extent and development of antifeminism online and in other fora.

Minns att det enligt rapporten räcker med att säga emot tesen om ett strukturellt, manligt maktövertag (extra väl synligt bland våra härbärgen, fängelser, LVM-hem och Situation Stockholm-försäljare, förmodar jag?) för att räknas som antifeminist. Följaktligen finner jag mig själv inkluderad i den grupp som är aktuell för ovanstående – tämligen klockrena definition av – åsiktsregistrering.

Det spelar ingen roll att jag propagerar emot rasism, för HBT-rättigheter, emot religiöst grundat kvinnoförtryck och för bredare könsroller. Det spelar heller ingen roll att jag tämligen uppenbart skulle kunna sorteras in som en klockren liberalfeminist. Det faktum att jag öppet opponerar mig mot det radikalfeministiska tankegodset räcker för att dess förespråkare skall vilja stämpla mig som högerextremist.

Det oroar mig. Det borde oroa er också.

TILLÄGG: Norska Dagbladet skriver också om denna rapport. Vi kan väl kanske säga att de inte riktigt intar den för svenska medier typiska linjen

mars 23, 2013 at 16:52 13 kommentarer

Äldre inlägg


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,801