Posts tagged ‘@FeminismSverige’

Efterlysning: Billing v2.0

Jag saknar Pelle Billing”, konstaterade vassa skribenten Hannah Lemoine (a.k.a. One Way Communication i bloggosfären, @diskrepans på Twitter) häromdagen, och vem gör väl inte det?

Jag inser i samma ögonblick jag skriver det att det förmodligen finns massor av folk som inte saknar Pelle ett dugg: mansfientliga radikalfeminister som inte vill se en man formulera sig både tänkvärt, vasst och ändå ödmjukt och lyhört samtidigt, samt kvinnofientliga antifeminister som inte alls vill att män skall räcka ut en hand till feminism, ens i någon av dess former.

Nåväl, de av oss som faktiskt önskar något slags framsteg i genusdebatten – för bägge könen – saknar rimligen Pelle. Jag behöver inte räkna upp skälen här; Hannah har redan gjort det bra i sitt inlägg. Ett av skälen hon anger är dock intressant att granska lite närmare. Hon skriver:

Det finns ingen som helst annan icke-feministisk sida eller blogg som inte antagit ett aggressivt antifeministiskt språk (implicit som explicit) och sånt orkar jag helt enkelt inte läsa, så nu får jag faktiskt all min input från antingen andra pro-feministiska bloggare och debattörer eller från media – och det är fan inte bra alltså.

[Det] gjorde mig bättre, gjorde mig skarpare, när jag faktiskt blev utmanad i mina tankegångar av någon som inte hade på agendan att ”vinna” utan som faktiskt förde diskussionen framåt, utan att hänfalla till krigsretorik mer än vad som kan vara förväntat av vem som helst som brinner för ämnet.

Jag instämmer i att input från olika källor alltid är gynnsamt. Dels för att bredda sina perspektiv, men även för att vässa sina resonemang. Däremot vet jag inte om jag instämmer i att det inte skulle finnas ”efterföljare” som undviker en antifeministisk approach.

För egen del vore det väl förmodligen en smula förmätet av mig att räkna in mig själv i en sådan skara, men hoppas väl ändå att jag inte utan vidare bedömning räknas som antifeministisk. Min hållning där har jag ju redogjort för tidigare, och jag är förvisso öppet emot radikalfeminism, men å andra sidan lika öppet för klassisk liberalfeminism.

Nåväl, det finns andra. De kanske mest läsvärda bloggarna just nu jag skulle beskriva som distinkt icke-feministiska, men ändå inte alls antifeministiska, är förmodligen En Stilla Undran samt Ekvalist. Tonläget är ofta lågmält och eftertänksamt, och andas konstruktivitet. Radikalfeministiska ”sanningar” (läs: ideologi) ifrågasätts med vass logik, men kvinnors infallsvinklar och berättelser viftas aldrig bort. Pelle hade förmodligen gillat vad han hade läst.

Sedan finns det ytterligare en sak värd att ta upp i det här sammanhanget, och det är det (måhända något sorgliga) faktum att ett visst mått av antifeminism nog är nödvändigt för att en mansrörelse (eller, om man så föredrar: en av män helhjärtat delad jämställdhetsrörelse)  någonsin skall kunna etablera sig. Bashflak, också en läsvärd bloggare men möjligen med något vassare framtoning, har formulerat det väl i sitt inlägg ”Varför antifeminism?”.

Han är inte fel ute. Så länge radikalfeministisk ideologi tillåts formulera vad som är ”sant” i genus- och jämställdhetsfrågor, kommer det manliga perspektivet hela tiden att kunna viftas bort som ”förtryckarperspektivet”, eller som försök att bibehålla en privilegierad sits. Så länge män tillåts pekas ut som ”det onda könet” lär deras hjärtefrågor avseende jämställdhet knappast få den uppmärksamhet de förtjänar.

Så, hur kommer vi framåt, då?

Tja, den radikalfeministiska läran behöver fortsätta att monteras ned; kläs av genom att med forskning och fakta i ryggen visa hur dess ideologiska teori-byggen inte håller. Vågar vi som ser igenom dimridåerna fortsätta tala för vår sak, kommer allmänheten också att till slut inse att kejsaren är naken.

Med det sagt är det också viktigt att våga gräva ner stridsyxan. Feminister är individer, precis som antifeminister. Vissa har övertygelser som bottnar i en genuin förbättringsvilja, andra är föga mer än menlösa sexister. Visst kan det vara lätt att förtvivla när man skummar Flashback-kloakernas ”slut shaming”, eller ser de misandriska floskelspyor som  trollkonton på Twitter likt @feministfest och @feminismsverige vräker ur sig.

The boy and girl playing to a sandboxSamtidigt är de inte representativa för gemene man, och vi är nog trots allt fler som egentligen har en konstruktiv agenda. Vi behöver börja lyssna på varandra, och det med en genuin vilja att försöka förstå den andres utgångspunkt. Vi måste förstå att det krävs kompromisser, och att vissa eftergifter vi behöver ge måste få kännas lite läskiga. Det är kanske inte enkelt, men heller inte omöjligt.

Dock finns det faktiskt en kritisk pusselbit som i nuläget saknas. Sedan Pelle Billing (och i viss utsträckning Pär Ström, även om han sällan höll samma klass och konstruktivitet) försvann från scenen förs den manliga talan av anonyma röster, likt mig själv. Det blir för vekt, och för lätt att ignorera. Det behövs en frontfigur, någon som kan ta debatten i media, och som med namn och ansikte kan stå för det manliga, icke-feministiska perspektivet.

Jag skulle vilja våga. Jag står ju för mina åsikter, inte bara här på bloggen, utan även i privatlivet – och då både i ord och i handling. Jag har ifrågasatt så väl min arbetsgivare som nära vänner i genusfrågor, och räds inte att tala för min sak. Dock har jag sett den totala illvilja som ibland riktas mot icke-feministiska män, särskilt de som kliver fram i rampljuset. Drevet mot Billing och Ström var stundtals genuint otäckt, och jag har läst andra skribenter involverade i Billings ”Mansnätverket”-site som berättat om hur folk anonymt kontaktat deras familjer med pedofilanklagelser.

Den prislappen är jag ovillig att betala, både för min egen skull och för mina barns. Även om det gnager mig en smula att backa ner…

Följaktligen saknar jag också Pelle Billing. I den bästa av världar skulle han göra comeback i genusdebatten, men det är väl förmodligen att hoppas på för mycket. Jag hoppas därför att det istället kommer en ”Pelle version 2.0”, någon annan som vågar axla den positionen. Alla vi som tröttnat på könskrig i sandlådan hade nog mått bra av det.

Annonser

oktober 3, 2013 at 21:06 33 kommentarer

Sandlådekrig och sakfrågor

Hej på er. Nej, jag är inte död, och bloggen är inte begraven. Den har bara varit på en väldigt lång spa-weekend, så här i höstmörkret…

Skämt åsido, så har jag i alla fall varit något mer aktiv på Twitter än här på bloggen. Under den senaste veckan har jag till och från hängett mig åt lite verbal tennis med kontot @FeminismSverige, vilket jag mer och mer blivit övertygad om att är ett trollkonto, och inte en riktig/person grupp. Sista stenen i den vågskålen var när jag bad @FeminismSverige att lista de 3-5 viktigaste jämställdhetsfrågorna hen såg i Sverige av idag, vilket ledde till tystnad. Trots att kontot fortsatte att mangla ut ett tvåsiffrigt antal tämligen floskelaktiga, misandriska menlösheter dygnet efter att frågan ställdes, fanns det tydligen ingen tid/lust att svara på min fråga.

Jag tvivlar på att jag kommer att få något svar framledes heller.

”Än se’n då?”, kanske någon undrar, och menar att jag ju själv i samma utsträckning hängett mig åt futtigt sandlådekrig, istället för att snacka sakfrågor av vikt. Jag får väl medge att det ligger något i det, och hänvisa till att det är rätt befriande att få slumma någon gång emellanåt… Samtidigt vill jag naturligtvis inte lägga ribban lika lågt som @FeminismSverige, varför jag här lite kort tänkte föreslå några områden värda att fokusera på.

"Tar upp viktiga könsfrågor". Var då, i det Twitter-flödet...?

”Tar upp viktiga könsfrågor”. Var då, i det Twitter-flödet…?

Det är naturligtvis svårt att rangordna sådana här frågor, och peka ut vilka som är absolut viktigast. Yttrar jag mig en vecka från nu kanske någon punkt har bytts ut. Samtliga är dock goda exempel på jämställdhetsfrågor jag tycker att bör erhålla ett visst fokus:

Könsneutrala satsningar kring partnervåld
Det är visserligen fler kvinnor än män som far illa av partnervåld. 75-80% av de som dödas av en partner är kvinnor, och 65-70% av de som skadas fysiskt (ju värre skador, desto större andel kvinnor). Dock är andelen manliga offer i rent antal huvuden räknat fortfarande kring 40-50%, och det är som sagt cirka en tredjedel av de fysiskt skadade som är män. Att staten då satsar flera hundratals MSEK på att förebygga alla typer av partnervåld förutom sådant med manliga offer och kvinnliga förövare, kan aldrig vara rimligt. Stödet och skyddet för utsatta män bör stå i proportion till den verkliga utsattheten.

Förbättrat pensionssystem i samband med föräldraledigt
Dagens system ger ett sämre utfall för den förälder som är hemma mest med barnen. Visst kan information och politiska styrmedel jämna ut andelen dagar respektive kön tar ut, och jag skulle absolut vilja se män ta ut mer föräldraledigt, men i ett fritt samhälle bör varje familj få välja själva hur de vill lägga upp det. Då tror jag fortfarande att kvinnor kommer att vilja vara hemma i större utsträckning än män. För att detta inte skall skada dem ekonomiskt, vore det rimligt att föräldrar med gemensam vårdnad om barnet ledigheten tas ut för, också delar solidariskt på de pensionspoäng som deras gemensamma inkomst under föräldraledigheten motsvarar.

Förbättrade rättigheter till pappor
Pappor ses fortfarande som andra gradens föräldrar i flera avseenden, vilket inte är acceptabelt. Barnbidraget bör naturligtvis inte per automatik tillfalla mamman, utan vara delat lika som utgångsläge. Utpekade faderskandidater bör ha rätt att kräva faderskapstest, och inte kunna bli underhållsskyldiga utan positivt testresultat. Genom test bevisade pappor bör automatiskt få gemensam vårdnad om barnet, även om föräldrarna inte är gifta. Utredningar i vårdnadstvister bör (om möjligt) utföras av tvåkönade utredarteam, för bredare perspektiv.

Blinda ansökningshandlingar
Även om privatägda företag rimligen bör få utforma sina rekryteringsprocesser som de själva önskar (så länge de inte diskriminerar någon enligt rådande lagstiftning) verkar det rimligt att offentliga institutioner skall åläggas att nyttja blinda ansökningshandlingar. Med detta avses alltså att ansökningar ”tvättas”, så att den sökandes kön och etnicitet (samt möjligen även ålder) inte är känt för den/de som fattar det slutliga rekryteringsbeslutet. På så viss har två likvärdigt meriterande sökande samma utgångsläge, oavsett om de heter Johan Larsson eller Amina Mahmoud.

Förbättrad screening för prostatacancer
Trots att prostatacancer dödar betydligt fler svenska medborgare varje år än vad bröstcancer gör, har sjukvården en välfungerande och omfattande apparatur för att upptäcka den senare, men klart bristfälliga rutiner för att upptäcka den förra. Om samhället har råd att ge kvinnor det skyddet, bör väl män (som i det här fallet är en mer utsatt grupp) också kunna få samma omsorg?

Subventionering av endometrios-behandling
Endometrios är en ofta väldigt smärtsam folksjukdom, som uppemot 200 000 svenska kvinnor lider av. Det finns förhållandevis effektiva behandlingar och läkemedel att tillgå, men eftersom staten inte vill subventionera dessa är kostnaden hög vilket gör behandlingen otillgänglig för många. Givet det höga antalet drabbade borde en omvärdering av statens hållning här vara rimlig.

Tja, det var alltså ett par punkter. Närmare bestämt sex till antalet, och om man nu vill ägna sig åt ”jämlikhetssträvande” även i sitt jämlikhetssträvande, tre stycken vardera som kan sägas vara riktade mot män respektive kvinnor. Känns kanske lite mesigt för att komma från en patriarkatets fanbärare som jag (vilket jag i egenskap av frispråkig icke-feminist förmodligen ses som av vissa) men icke desto mindre en ärlig bild av frågor jag ser som viktiga.

Undrar vilka ”mansfokuserade” punkter @FeminismSverige (eller valfri radikalfeminist som faktiskt finns på riktigt) skulle ha på sin lista…?

september 24, 2013 at 21:53 9 kommentarer


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,801