Posts tagged ‘feminism’

Yta före innehåll?

Jag har fram tills nu valt att här på bloggen inte kommentera Belinda Olssons ”Fittstim”-program på SVT, delvis eftersom så många andra redan gjort det med både glöd och finess, delvis eftersom jag egentligen inte har så starka åsikter om det.

I korthet, för den som ändå undrar vad jag tycker: inget särskilt djuplodande program, men det bör rimligen vara okej för Belinda att göra ett program om sin personliga syn på saken. Den eviga jakten på Uffe var smått irriterande. Reaktionerna på programserien det mest intressanta; både det oförsonliga hatet mot Pär Ström och känsligheten inför kritik mot feminismen som samtida företeelse.

Det är lite kring den sista punkten jag idag tänkte återanknyta. Att ställa frågan ”har feminismen gått för långt / överstyr?” är lite som att fråga ”är det globala vädret vackert idag?” – det är en fråga som har, och kommer att få, många olika svar. Jag kan förvisso förstå frustrationen hos de som menar att Olssons program var för ytligt, och att det blundade för viktigare sakfrågor än hendagis och Femen-aktivism. Det finns många som kallar sig feminister och som utför bra, politiskt sakarbete.

Å andra sidan undrar jag om inte en faktor bakom all irritation mot programmet är att det faktiskt träffade en del ömma punkter: det finns uppenbart misandriska grenar / aktörer, det finns de som hycklar när de från uppburna mediepositioner klagar över ”maktlöshet”, och det finns de som nyttjar feminism som ett medel för walk over. Om man kallar sig feminist tillhör man ”de goda”, och bör därmed ges tolkningsföreträde vad frågan än gäller.

För att koka ner det hela: ”feminism” har börjat bli en etikett på ”rätt” åsikter, oavsett vad dessa är; ett sätt att avfärda kritik(er). Jag tänkte illustrera detta med ett aktuellt meningsutbyte från Twitter. Det är lååångt, men jag tar med de viktigaste bitarna (och försöker ge en så rättvisande bild som möjligt av diskussionen).

Det hela började med att jag ställde en fråga som var genuint nyfiken, och inte avsedd som provokation:

Etiketter vs handlingar 1

Risman ansåg att detta lät som en post-patriarkal värld, och jag kontrade på att det snarare borde ses som en post-feministisk, eftersom han här och nu uppenbarligen ser etiketten som viktig.

Detta verkade irritera Risman, som antydde att jag genom min fråga förhöll mig accepterande gentemot eventuell lönediskriminering och sexuellt våld. Jag var tydligen ”en del av problemet”.

Etiketter vs handlingar 2

Här blev jag i ärlighetens namn lite härsken, och påpekade att ifall han på allvar menar att det är av större vikt att jag inte kallar mig feminist, än att jag försöker leva jämställt med min partner, är en aktiv och närvarande pappa, aktivt promotar kunniga kvinnliga kollegor och säger ifrån inför sexism, homofobi och rasism, är han antingen en posör eller har otur när han tänker. (Förlåt, det var onödigt!)

Diskussionen gick sedan i cirkel ett tag, när han först påpekade att feminism för honom är konkret handling och inte en etikett, men sedan framhärdade i att min fråga var irrelevant. Jag höll inte med, utan menade att det rimligen bör gå att vara trovärdig som hygglig människa även utan epitetet.

Reaktionen jag då fick var symtomatisk för det jag vill peka på med det här inlägget. Svaret var ”nej” – om man inte kallar sig feminist har man tydligen en aktiv skuld i att bibehålla förtryck:

Etiketter vs handlingar 4

Jag var här ärlig med att jag såg detta som skrämmande, eftersom det i min värld alltid är viktigare hur man faktiskt agerar än vad man väljer att kalla doktrinen för sitt agerande. Vidare har jag svårt att se hur vad man kallar sig hjälper till att problematisera någonting alls? Polismästare Göran Lindberg kallade sig feminist, men jag tvivlar på att Risman skulle se honom som en bättre fanbärare för jämställdheten än mig…

Etiketter vs handlingar 5

…men det hindrar inte Risman från att kalla mig korkad, eftersom jag inte köper att etiketten ”feminist” skulle vara nödvändig för att ses som en juste människa.

Det här är vad jag tänker: en rörelse med öppenhet för självkritik, och med faktiska, konkreta mål avseende samhällsförändring, skulle inte tycka att det var korkat att sätta agerande framför etiketter. Endast en rörelse där epitetet är ett självändamål, där den egna doktrinen ses som ”den goda sidan” vilket renderar diskussion och idéutbyte överflödigt, skulle bemöta mig som Risman gör.

Visst, han är bara en person, men med handen på hjärtat – är han den enda du vet som resonerar så? Själv har jag dessvärre stött på många, och det oroar mig. Vi kommer nämligen inte att få ett jämställt samhälle bara för att 100% kallar sig feminister, utan när alla respekterar andras unika värde, självbestämmanderätt och individualitet.

Följaktligen vore det nog hälsosamt om fler självutnämnda feminister fokuserade på sakfrågor än på grupptillhörighet, hur varmt ”intersektionalitet” än ligger dem om hjärtat. I så fall skulle man rimligen också bygga en rörelse som pallade lite interkritik av Fittstim-programmets kaliber…

februari 3, 2014 at 09:04 8 kommentarer

33 anledningar att tänka själv

På sista tiden har siten ”33 anledningar varför feminism behövs” blivit något av en viral cybertrend.

För egen del ser jag mig (vilket jag tidigare redogjort för) som ståendes väldigt nära de klassiska, liberalfeministiska tankegångarna, men lika långt ifrån det misandriska, kollektivistiska tankegodset hos radikalfeminismen.

Magnifying glassFöljaktligen vore det intressant att utifrån mitt rätt neutrala utgångsläge se hur väl de 33 anledningarna står sig vid en kritisk granskning. Vad respektive punkt avser får ni checka på originalsiten, annars blir detta ett löjligt långt inlägg. Här listar jag enbart mina kommentarer, så koncisa jag förmår:

ETT. Sexistisk reklam fälls regelbundet av Reklamombudsmannen. Förutom att anmäla dit går det utmärkt att bojkotta produkter från företag man anser att nyttjar osmaklig reklam. Det finns all möjlighet att påverka.

TVÅ. Militant abort-motstånd och andra typer av försök att kontrollera kvinnors sexualitet är förkastliga. Värt att notera är dock att i princip samtliga sådana är religiöst grundade, varför det vi behöver mer sannolikt är ”ateism” än ”feminism”. Jag instämmer dock i att det finns en problembild.

TRE. Eeeh, hallå…? Vad är skillnaden på att framställas som duglig endast om man är snygg och kåt, och som duglig endast om man är välbeställd, framgångsrik och mäktig? Är inte båda objektifiering i precis samma utsträckning, bara på olika sätt?

FYRA & FEM. Inga invändningar här. Facebook borde fan ta sig i kragen…

SEX. Att det är svårt att fälla våldtäktsförövare är (minst sagt) högst olyckligt. Samtidigt kan inte en modern rättsstat fälla någon enbart på ord mot ord, och finns det inte fysisk bevisning är det således rimligt att fria. Om någon tycker annorlunda, läs ”Nummer 5 från vänster”.

SJU. Att motverka sjukligt smala kvinnoideal är något jag till fullo stöttar. Sedan kan man fråga sig om det primärt är ”patriarkatet” (läs: män) som upprätthåller dessa ideal, eller om det kanske snarare är damtidningar, modejournaler och –bloggar utgivna och författade av kvinnor?

ÅTTA. Jag håller egentligen med, och anser att arbetsgivare som väljer bort annars bäst lämpade kandidater baserat på antaganden om längre föräldraledighet gör bort sig. En liten brasklapp dock för att kvinnor som regel vill få vara föräldralediga mer än sina makar. När kvinnor börjar kräva av sina partners att ta halva ledigheten, och också är villiga att avstå från tid för egen del, försvinner grunden för eventuell diskriminering. Alla har ett eget ansvar för sin livssituation.

NIO. En klassisk myt. Kvinnor som grupp tjänar förvisso mindre än män som grupp, men det beror inte på olika lön för lika arbete. Nästan hela skillnaden försvinner nämligen om man tar hänsyn till anställningsgrad, bransch, position och så vidare. Den lilla skillnad som kvarstår (det handlar om <1%) skulle lika gärna kunna bero på olika löneförhandlingsstrategier som på diskriminering. (Tips på nya undersökningar tas emot med tacksamhet!)

TIO. Onekligen bottnande i en förkastlig syn på kvinnor och på sexualitet. En av anledningarna till att jag är medlem i Humanisterna är också just deras arbete med att förbättra kvinnors autonomi och rättsäkerhet på detta område. Återigen handlar det dock oftare om skadliga religiösa regler än om män vs. kvinnor rent generellt.

ELVA. Jag noterar att bildtexten och punktens rubrik handlar om helt olika ämnen, men låt gå. Alla sexuella övergrepp är strikt förkastliga, men jag gissar att de flesta (även kvinnor) faktiskt tycker att det är (och bör vara) skillnad på sexuellt utnyttjande och på att med fysiskt våld eller hot om detsamma tvinga sig på någon mot dennes uttryckliga vilja. Jag står för att jag tycker straffskalan bör vara olika för de två brotten, utan att för den skull se milt på något av dem.

TOLV. Det är bara för kvinnor att se till att bli lika stora konsumenter och framställare av datorspel som män, så löser sig problemet. Att kvinnor objektifieras i fantasy-spel är väl annars inte värre än att män framställs stereotypt (och ofta negativt) i s.k. ”chick flicks”? (Fotnot: jag är så klart för motverkandet av ALLA fördummande stereotyper, men ser inte att kvinnor är mer offer för dem än vad män är.)

TRETTON. Om det finns en tillförlitlig källa för det påståendet är det så klart väldigt illa. Samtidigt har det i vissa (däribland svenska) undersökningar förekommit att ovälkomna sexuella närmanden liknas vid ”försök till våldtäkt”, vilket leder till en överskattning av problemets förekomst. Utan att ursäkta män som går för långt, är Warren Farrells ”Why Men Are The Way They Are” ett bra lästips här.

FJORTON. Instämmer helt i att det är dumt att hävda att tjejer har ansvaret för att inte bli våldtagna – ett brott är alltid förövarens ansvar. Samtidigt kanske det kan vara på sin plats att påpeka att >99,9% av alla män inte heller behöver ”lära sig att inte våldta”, eftersom det helt enkelt aldrig kommer att återfinnas på deras mentala karta att begå ett sådant brott.

FEMTON. Det är en myt att kvinnor drabbas värre än män av krig. Att systematiska våldtäkter är ett så effektivt terrorvapen beror därtill just på att kvinnoliv ses som mer skyddsvärda än mansliv, inte tvärtom.

SEXTON. Se punkt sju.

SJUTTON. En lysande retorisk vändning på temat ”hur jag förolämpar dig genom att låtsas inte göra det”. Retorik som denna syftar ju precis till att upprätthålla bilden av män som lägre stående. Skämskudde!

ARTON. Se punkt fjorton samt länkarna där. Notera även att personen med den osmakliga kommentaren inte är av manligt kön – även om det finns en ohälsosam syn på kvinnlig sexualitet att motverka, handlar det återigen inte om män vs. kvinnor. Dock vore det önskvärt med en mindre moralistisk syn på kvinnors sexualitet, och historiskt har feminism gjort positiv skillnad på det området.

NITTON. Stämmer uppgiften är det vidrigt. Det vore dock, i rättvisans namn, också intressant att redogöra för hur många sekunder det går mellan det att en person av respektive kön utsätts för mord eller grov misshandel. Kanske skulle man upptäcka ett annat utsatt kön i den statistiken?

TJUGO. Helt riktigt – jag instämmer till fullo. Kom bara ihåg att det även gäller åt andra hållet. Har ni hört den förut: ”Killar är som toaletter, antingen upptagna eller fulla med skit…”?

TJUGOETT. Alla som tror att dessa åsikter (hur obehagliga de än må vara) är representativa för antingen sig samhällskulturen i stort, eller för manligheten specifikt, räcker upp en hand. Ingen…? Om inte Valerie Solanas och hennes SCUM är representativa för alla kvinnor, är inte genetiska olyckor som de på bilden heller representativa för alla män.

TJUGOTVÅ. Det är alltid olyckligt om brottsoffer bemöts med misstro av rättsväsendet. Manliga offer för sexuellt våld bemöts dock med mer misstro än kvinnliga offer.

TJUGOTRE. Kvinnor utgör cirka 3/4 av dödsoffren vid partnervåld och cirka 2/3 av de fysiskt skadade, så visst drabbas kvinnor värre. Samtidigt utgör kvinnor nästan hälften av förövarna, och män utgör trots allt ungefär 1/3 av de fysiskt skadade. Mörkertalet för män är större, och män bemöts med mer misstro när de anmäler. Staten satsar hundratals miljoner på att förebygga våld mot kvinnor, men 0 kr på att förebygga våld mot (heterosexuella) män. Hur länge skall det behöva dröja innan vi byter ut frasen ”mäns våld mot kvinnor” mot ”partnervåld”?

TJUGOFYRA. Vardagssexism mot kvinnor debatteras och kritiseras (med rätta) konstant. Vardagssexism mot män rättfärdigas under etiketten ”radikalfeminism”, och återfinns inskrivet i partiprogrammet för 6 av våra 8 riksdagspartier.

TJUGOFEM. Berättigad punkt. Alla system med ”hemgift” (vilket gör flickor ”dyrare” att uppfostra) är olyckliga, och för min del får de gärna försvinna snarast möjligt.

TJUGOSEX. Okej, män som ställer sig på barrikaden hotas förvisso kanske inte så ofta med just sexuellt våld, men det är knappast som att de slipper hån och hat. Alla former av ”näthat” är förkastliga, men den här vinklingen är uppenbart ohederlig.

TJUGOSJU. Återigen instämmer jag helt. Facebook, vad i helvete håller ni på med?!

TJUGOÅTTA. 3 miljoner för många, absolut. Även detta en anledning till mitt medlemskap i Humanisterna, som arbetar för att motverka problemet. Samtidigt är kvinnlig omskärelse olagligt här i Sverige, vilket manlig dito inte är.

TJUGONIO. Det beror verkligen helt och hållet på definitionen av ”feminism”. Det borde vara lika självklart att kämpa mot sexism som det är att kämpa mot rasism och homofobi, ja. Liberalfeminism kan göra det anspråket, medan radikalfeminism istället är just en i grunden sexistisk (misandrisk) ideologi.

TRETTIO. Se punkt ett. Vidare: vad tror ni – är American Apparels kunder huvudsakligen män eller kvinnor…?

TRETTIOETT. Låter onekligen som ett fall av riktigt dåligt omdöme från rättsväsendet, givet att det verkar finnas fysisk bevisning. Se dock punkt sex, som fortfarande kan tänkas vara giltig.

TRETTIOTVÅ. Trafficking är vidrigt, vare sig det sker i form av ett stort antal kvinnor och flickor för sexhandel, eller i form av (ett faktiskt ännu större antal) män och pojkar för slavliknande fysiskt arbete av icke-sexuell natur. Människohandel är enligt mig personligen ett av de värsta tänkbara brotten.

TRETTIOTRE. Mmm, och alla som har en pappa, make, bror eller son vill väl att han skall slippa pekas ut som en våldsam, förtryckande primat? Tja, alla utom radikalfeministerna förstås… Feminism kan som sagt betyda många olika saker, och vissa grenar arbetar absolut för goda ändamål – andra inte alls.

Det var det hela. Några av er (med lite otur när ni tänker) kommer att tolka den bitvis kritiska genomgången ovan som att jag försvarar samtliga de företeelser som omnämns, så som sexuellt våld, sexistisk reklam eller trafficking. Jag kunde be er läsa igen, fast lite mer noga den här gången, men det hade knappast tjänat något till.

De med ett mer öppet sinne noterar att min poäng istället var att det inte alls är nödvändigt att kalla sig (eller verka som) feminist för att vara emot sexism, eller vara för breda, fria könsroller. Det vanliga ”antingen med oss eller emot oss”-resonemanget från vissa feministers sida är alltså inte rimligt. Det går alldeles utmärkt att slå hål på ogrundad feministisk mytbildning om mäns kollektiva skuld och kvinnors överdrivna utsatthet, även om man håller med om målbilden: lika rättigheter och skyldigheter oavsett kön.

En sista ödmjuk förfrågan. Du som läser detta, man eller kvinna, och känner att du är trött på den mytbildning och misandri som ibland sprids i våra medier – våga ta ställning. Säg ifrån även privat, och stå upp för din övertygelse om att det måhända finns könsspecifika problem, men inget ”skyldigt kön”. En bra start? Dela det här inlägget i sociala medier.

maj 24, 2013 at 12:11 6 kommentarer

Jag och feminismen

Det här med jämställdhet är ett känsligt ämne, där olika ståndpunkter ofta leder till polemik. Därtill är begreppsförvirring vanligt. Vissa icke-/antifeminister bemöter alla som kallar sig ”feminist” som vore de misandriska radikalfeminister, medan vissa feminister bemöter alla som kallar sig ”icke-/antifeminister” som vore de misogyna motståndare till lika rättigheter oavsett kön. Ingetdera är rättvist. Vidare brukar vissa självutnämnda feminister verka mena att epitetet friar en från kritik, eftersom ”det vet ju alla att feminism är något gott”.

GenusEtiketter är förvisso inte det viktiga, utan innehållet i någons synsätt är det som räknas. Vad denne sedan väljer att kalla sin samling åsikter och värderingar är underordnat. Samtidigt är det dumt om begreppsförvirring orsakar onödig polemik och slitningar som kunnat undvikas.

På grund av det, och för att min agenda varit på tapeten sista tiden, tänkte jag redogöra för hur jag förhåller mig till de olika roller/typer jag ser att förekommer i de här diskussionerna. Jag bryr mig inte om att gå in på skillnader mellan biologister och socialkonstruktivister, eller särarts- och likhetsfeminister. Eftersom sådana skillnader inte nämnvärt behöver påverka synen på könens värde och på vad jämställdhet faktiskt innebär, fokuserar jag istället på skillnader i förklaringsmodell och ambitioner.

Definitionerna här nedan är mina personliga och subjektiva, och avser inte att motsvara någon ”korrekt” Wikipedia-tolkning. Deal with it.

Den klassiska liberalfeministen

DEFINITION: Strävar efter lika rättigheter och skyldigheter för bägge könen, samt rätten att bli bemött som individ och inte som representant för sitt kön, punkt. Kan förvisso anse att det finns tvingande könsroller, och kanske till och med att dessa slår hårdare mot ett givet kön, men ser inte någon dunkel ”konspiration” som förklaringsmodell.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Instämmer till fullo, och har inget emot att själv tilldelas det epitetet.

Den välmenande radikalfeministen

DEFINITION: Tror på könsmaktordningen, dvs. att kvinnor strukturellt är underordnade män. Detta behöver inte nödvändigtvis bero på att män är onda, utan på att tvingande könsroller och samhällsstrukturer ger män som grupp fördelar. Tror att ett dekonstruerande av stereotypa könsroller (framför allt den manliga, som ses som destruktiv) är vägen framåt, och att alla män har ett kollektivt ansvar för vad individuella män gör. Är egentligen mer emot stereoyp manlighet än män som sådana.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Förklaringsmodellen håller inte – ”könsmaktordningen” är en konspirationsteori. Visst hämmar framför allt vissa religiösa levnadsregler kvinnor mer än män, men problematiken är inte särskilt påtaglig här i den sekulära västvärlden. Här innebär könsrollerna olika slags begränsningar och nackdelar, inte olika många/svåra. Även om jag inte tycker illa om personer ur denna kategori, anser jag dem påtagligt felinformerade.

Den misandriska radikalfeministen

DEFINITION: Tror på könsmaktordningen, dvs. att kvinnor strukturellt är underordnade män. Menar att detta beror på att män aktivt förtrycker kvinnor, och att män är att se som av naturen onda, destruktiva, våldsamma och själviska. Verkar ofta även vara av åsikten att eftersom kvinnor historiskt har farit illa, är det inte mer än rätt om män som kollektiv nu straffas. Även här är alltså tesen om kollektiv, manlig skuld en bärande balk. En värld utan män vore att föredra.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Har väldigt svårt att respektera denna åsiktsströmning, lika lite som jag accepterar andra kollektiviserande fördömanden så som rasism, homofobi eller misogyni, för den delen. Kollektiv skuld som tillskrivs en individ på grund av kön är ren sexism och inget annat, och följaktligen bör misandrisk radikalfeminism bekämpas av alla med liberala, humanistiska värderingar.

Den karriäristiska radikalfeministen

DEFINITION: Denna kategori uppbär sitt levebröd genom att propagera för myten om könsmaktordningen, och har följaktligen ett intresse av att synen på kvinnor som offer och män som förövare bibehålls. Hen behöver inte nödvändigtvis till fullo tro på att det är så, men kommer likafullt att vidmakthålla den linjen så länge som det gynnar egenintresset. Jag gissar – utan att veta säkert – att en hel del mediepersonligheter återfinns i denna kategori.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Det viktigaste här är att tillräckligt många av oss andra vågar ropa ”Kejsaren är naken!”, så att tröskeln för att våga överge gamla ideologiska käpphästar blir så låg som möjligt. Med det sagt är det klart att det ibland kan vara svårt att uppamma respekt för personer som inte vågar säga ifrån, trots att de egentligen misstänker att det de propagerar för är orättvist…

Sven-Lotta Medelberg

DEFINITION: Denna kategori omfattar förmodligen de allra flesta i detta avlånga land, och utgörs av alla de som inte har någon distinkt uppfattning om ämnet. Några tänker att ”feminist borde man nog vara, det är väl klart man är för jämställdhet?” medan andra tänker ”kan inte bara män få vara män och kvinnor få vara kvinnor?”.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Så länge man utformar spelreglerna för eventuella partnerrelationer utifrån gemensam respekt och omtanke, är det faktiskt fullt tillåtet att inte vilja engagera sig djupare i de här frågorna. Det enda jag hoppas är att gemene man (och kvinna) tänker kritiskt, och inte blint utgår från att allt kvällstidningarna skriver i jämställdhetsfrågan är sant.

Den sanna jämställdisten

DEFINITION: Egentligen en exakt motsvarighet till ”den klassiska liberalfeministen”: Strävar efter lika rättigheter och skyldigheter för bägge könen, samt rätten att bli bemött som individ och inte som representant för sitt kön. Undantaget är att denna kategori sällan vill kalla sig själva för ”feminister”, oftast för att de anser att radikalfeminismen har smutsat begreppet och gett det en negativ klang.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Instämmer till fullo, och har inget emot att själv tilldelas det epitetet.

Den falska jämställdisten

DEFINITION: Oftast, men inte alltid, man. Säger sig vara för jämställdhet, men menar att feminism och jämställdhet är en omöjlig kombination eftersom feminism enbart jobbar för att främja kvinnors situation. Följaktligen lägger denna kategori oftast mer energi på att motverka feminism (all sådan, oavsett typ) än på att driva en egen, konstruktiv agenda. Ofta är denna kategori också ganska könsrollskonservativ.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Jag finner denna hållning i bästa fall slarvig, i värsta fall bedräglig. Jag håller visserligen bitvis med, då radikalfeminism av den misandriska sorten sannerligen inte vill män något gott. Å andra sidan skulle  breddade könsroller förmodligen kännas befriande för många män. Vidare är det helt okej att inte vilja kalla sig feminist (jag gör det till exempel inte själv) men att reflexmässigt visa motvilja mot någon utan att sätta sig in i dennes specifika åsikter, och utan att presentera ett alternativt förhållningssätt, är knappast konstruktivt.

Könsrollschauvinisten

DEFINITION: Tydliga, stereotypa könsroller är det enda rätta. Kvinnor skall (helst iförda ett polkaprickigt hemmafru-förkläde från 1955) laga mat och föda barn, män skall tåla lite stryk (läs: hur mycket stryk som helst) utan att gnälla samt kunna byta fluxkompassatorn på bilen i sömnen, och ”genus” är en synonym för ”struntprat”. Tja, ni vet vilken typ jag menar… Förekommer hos bägge könen.

MITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT: Först och främst är det viktigt att inte missta denna kategori för ”Sven-Lotta Medelberg”. Den sistnämnda har ingen distinkt åsikt, vilket jag som sagt respekterar. Könsrollschauvinisten däremot har den distinkta åsikten att män och kvinnor skall bete sig på ett visst (och snävt avgränsat) sätt, och att avvikare från normen bör straffas. Detta ser jag som en illiberal, människofientlig hållning som enbart kan begränsa, aldrig berika.

maj 3, 2013 at 15:15 17 kommentarer

Äldre inlägg


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 87 017