Posts tagged ‘Ekvalist’

”I have a dream…”

Spinner vidare lite på mina funderingar på att komma ut eller lägga av. Jag skulle ju verkligen vilja fortsätta skriva om de här ämnena (särskilt då jämställdhet ur ett icke-radikalfeministiskt perspektiv) eftersom jag finner dem intressanta, engagerande och viktiga. Jag vill dock helst göra reell skillnad, och då är antagligen texter i eget namn effektivare – men då kvarstår som sagt den ganska höga prislapp som medföljer kritik mot den radikalfeministiska hegemonin.

Jag ser dock en väg framåt, en jag tror skulle ha kapacitet att både nå ut till många, men som samtidigt skulle vara så ”skonsam” som möjligt för de inblandade.

Det jag skulle önska var någon form av ”skribent-kollektiv”, en gemensam plattform / webbsida där olika skribenter lägger upp egna texter. Exklusivitet vore inte nödvändigt; vill man behålla egna bloggar parallellt vore det helt okej.

De enda spelreglerna skulle vara att texterna inte är misandriska eller misogyna, och att eventuella resonemang bör vara logiskt hållbara och (i den mån det är möjligt) baserade på tillförlitliga faktakällor. I övrigt skulle den personliga friheten vara stor.

Skribenterna skulle samtliga vara verksamma under sina egna, riktiga namn, och vara beredda att stå för sina texter. Sinsemellan skulle det inte finnas någon skyldighet att alltid försvara varandras alster, men alltid varandras personer. Hat, hot och smutskastning skall bemötas solidariskt och konsekvent.

Allra helst bör bägge könen finnas representerade, och gärna då även i form av infallsvinklar som har god spännvidd. Helst bör både feministisk könsrollskritik och icke-feministisk individualism få utrymme. Ett personligt ”dream team” skulle kunna innehålla (men inte vara begränsat till; det finns fler goda skribenter och kloka individer där ute) ett urval av följande skribenter:

Jag själv (doh!)
Hannah Lemoine
Ekvalist
Charlotte Vainio
En Stilla Undran
Sara ”Schmenus”
Henrik Sundholm (Tenebrism)
Josefin Utas
Ida C. Mörk.

Det känns som att det hade varit mycket svårt att angripa en grupp med den spännvidden som ”hatisk”, ”radikal” eller ”anti” whatever. Eller hur?

Är ni på? Jag tar gärna på mig att sätta upp en site i så fall, och kastar i så fall även gärna anonymitets-manteln…

januari 9, 2014 at 13:32 16 kommentarer

Efterlysning: Billing v2.0

Jag saknar Pelle Billing”, konstaterade vassa skribenten Hannah Lemoine (a.k.a. One Way Communication i bloggosfären, @diskrepans på Twitter) häromdagen, och vem gör väl inte det?

Jag inser i samma ögonblick jag skriver det att det förmodligen finns massor av folk som inte saknar Pelle ett dugg: mansfientliga radikalfeminister som inte vill se en man formulera sig både tänkvärt, vasst och ändå ödmjukt och lyhört samtidigt, samt kvinnofientliga antifeminister som inte alls vill att män skall räcka ut en hand till feminism, ens i någon av dess former.

Nåväl, de av oss som faktiskt önskar något slags framsteg i genusdebatten – för bägge könen – saknar rimligen Pelle. Jag behöver inte räkna upp skälen här; Hannah har redan gjort det bra i sitt inlägg. Ett av skälen hon anger är dock intressant att granska lite närmare. Hon skriver:

Det finns ingen som helst annan icke-feministisk sida eller blogg som inte antagit ett aggressivt antifeministiskt språk (implicit som explicit) och sånt orkar jag helt enkelt inte läsa, så nu får jag faktiskt all min input från antingen andra pro-feministiska bloggare och debattörer eller från media – och det är fan inte bra alltså.

[Det] gjorde mig bättre, gjorde mig skarpare, när jag faktiskt blev utmanad i mina tankegångar av någon som inte hade på agendan att ”vinna” utan som faktiskt förde diskussionen framåt, utan att hänfalla till krigsretorik mer än vad som kan vara förväntat av vem som helst som brinner för ämnet.

Jag instämmer i att input från olika källor alltid är gynnsamt. Dels för att bredda sina perspektiv, men även för att vässa sina resonemang. Däremot vet jag inte om jag instämmer i att det inte skulle finnas ”efterföljare” som undviker en antifeministisk approach.

För egen del vore det väl förmodligen en smula förmätet av mig att räkna in mig själv i en sådan skara, men hoppas väl ändå att jag inte utan vidare bedömning räknas som antifeministisk. Min hållning där har jag ju redogjort för tidigare, och jag är förvisso öppet emot radikalfeminism, men å andra sidan lika öppet för klassisk liberalfeminism.

Nåväl, det finns andra. De kanske mest läsvärda bloggarna just nu jag skulle beskriva som distinkt icke-feministiska, men ändå inte alls antifeministiska, är förmodligen En Stilla Undran samt Ekvalist. Tonläget är ofta lågmält och eftertänksamt, och andas konstruktivitet. Radikalfeministiska ”sanningar” (läs: ideologi) ifrågasätts med vass logik, men kvinnors infallsvinklar och berättelser viftas aldrig bort. Pelle hade förmodligen gillat vad han hade läst.

Sedan finns det ytterligare en sak värd att ta upp i det här sammanhanget, och det är det (måhända något sorgliga) faktum att ett visst mått av antifeminism nog är nödvändigt för att en mansrörelse (eller, om man så föredrar: en av män helhjärtat delad jämställdhetsrörelse)  någonsin skall kunna etablera sig. Bashflak, också en läsvärd bloggare men möjligen med något vassare framtoning, har formulerat det väl i sitt inlägg ”Varför antifeminism?”.

Han är inte fel ute. Så länge radikalfeministisk ideologi tillåts formulera vad som är ”sant” i genus- och jämställdhetsfrågor, kommer det manliga perspektivet hela tiden att kunna viftas bort som ”förtryckarperspektivet”, eller som försök att bibehålla en privilegierad sits. Så länge män tillåts pekas ut som ”det onda könet” lär deras hjärtefrågor avseende jämställdhet knappast få den uppmärksamhet de förtjänar.

Så, hur kommer vi framåt, då?

Tja, den radikalfeministiska läran behöver fortsätta att monteras ned; kläs av genom att med forskning och fakta i ryggen visa hur dess ideologiska teori-byggen inte håller. Vågar vi som ser igenom dimridåerna fortsätta tala för vår sak, kommer allmänheten också att till slut inse att kejsaren är naken.

Med det sagt är det också viktigt att våga gräva ner stridsyxan. Feminister är individer, precis som antifeminister. Vissa har övertygelser som bottnar i en genuin förbättringsvilja, andra är föga mer än menlösa sexister. Visst kan det vara lätt att förtvivla när man skummar Flashback-kloakernas ”slut shaming”, eller ser de misandriska floskelspyor som  trollkonton på Twitter likt @feministfest och @feminismsverige vräker ur sig.

The boy and girl playing to a sandboxSamtidigt är de inte representativa för gemene man, och vi är nog trots allt fler som egentligen har en konstruktiv agenda. Vi behöver börja lyssna på varandra, och det med en genuin vilja att försöka förstå den andres utgångspunkt. Vi måste förstå att det krävs kompromisser, och att vissa eftergifter vi behöver ge måste få kännas lite läskiga. Det är kanske inte enkelt, men heller inte omöjligt.

Dock finns det faktiskt en kritisk pusselbit som i nuläget saknas. Sedan Pelle Billing (och i viss utsträckning Pär Ström, även om han sällan höll samma klass och konstruktivitet) försvann från scenen förs den manliga talan av anonyma röster, likt mig själv. Det blir för vekt, och för lätt att ignorera. Det behövs en frontfigur, någon som kan ta debatten i media, och som med namn och ansikte kan stå för det manliga, icke-feministiska perspektivet.

Jag skulle vilja våga. Jag står ju för mina åsikter, inte bara här på bloggen, utan även i privatlivet – och då både i ord och i handling. Jag har ifrågasatt så väl min arbetsgivare som nära vänner i genusfrågor, och räds inte att tala för min sak. Dock har jag sett den totala illvilja som ibland riktas mot icke-feministiska män, särskilt de som kliver fram i rampljuset. Drevet mot Billing och Ström var stundtals genuint otäckt, och jag har läst andra skribenter involverade i Billings ”Mansnätverket”-site som berättat om hur folk anonymt kontaktat deras familjer med pedofilanklagelser.

Den prislappen är jag ovillig att betala, både för min egen skull och för mina barns. Även om det gnager mig en smula att backa ner…

Följaktligen saknar jag också Pelle Billing. I den bästa av världar skulle han göra comeback i genusdebatten, men det är väl förmodligen att hoppas på för mycket. Jag hoppas därför att det istället kommer en ”Pelle version 2.0”, någon annan som vågar axla den positionen. Alla vi som tröttnat på könskrig i sandlådan hade nog mått bra av det.

oktober 3, 2013 at 21:06 33 kommentarer


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 87 017