Posts tagged ‘David M. Buss’

The 50/50 Blues

Kitty Ehn skriver på DN Kultur om hur Emmaboda-festivalen nobbar jämställdhet. Hon menar att de gör det eftersom de inte reflekterar över den könsmässiga fördelningen bland bokade artister.

När Ehn kontaktar festivalens grundare och bokare Håkan Karlsson vill han inte diskutera frågan vidare , för vilket han får sig en känga. Han har dock yttrat sig tidigare på temat. Ehn spinner nämligen vidare på en tidigare DN-artikel med titeln ”Mest män som bokar artister till festivalerna”. I den finns det ett par passager från Karlsson värda att kommentera:

Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva.

Okej, kanske inte världens smidigaste uttalande, det medges. Låt gå för det rimliga att inte behöva kvotera in band från alla eventuella minoriteter, så som handikappade, men lite mer takt (sic! när det handlar om en festivalarrangör) hade kanske inte skadat.

Karlsson får följdfrågan ifall han inte håller med om att festivalarrangörer har ett jämställdhetsansvar, och han skräder inte orden i sitt svar:

Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det.

”En bunt med skit” är återigen ett väl starkt uttryck, för säkerligen måste det väl finnas en hel del kvinnliga artister som går hem hos publiken? Hur ser egentligen könsfördelningen ut bland aktuella artister av stort publikt intresse ? Jag spanar in den officiella försäljningstoppen  (Sverigetopplistan) för fullängdsskivor denna vecka:

1.    Tomas Ledin
2.    Lasse Stefanz
3.    Loa Falkman
4.    Justin Bieber
5.    Adele
6.    Laleh
7.    Sean Banan
8.    One Direction
9.    Kent
10. Melody Gardot

Jag kan intyga att det fortsätter i liknande stil även på platserna utanför topp 10. Bland tätplaceringarna återfinns det denna vecka alltså tre kvinnliga soloartister, tre av enbart män bestående band, samt fyra manliga soloartister. Totalt sett alltså 7-3 i männens favör.

Female rock guitaristVärt att notera är kanske även att flera av våra svenska festivaler är renodlade rock/metal-festivaler. Granskar man den aktuella skivtoppen specifikt för hårdrock är det ingen överdrift att säga att mönstret går igen, bara ännu lite tydligare: det är männen som levererar riffen.

Lägg på minnet att vi här alltså inte diskuterar en fördelning grundad på manliga artistbokares preferenser, utan på allmänhetens skivköp. Även om män kanske inte är bättre på att skapa musik (jag själv skulle inte stå för den tesen, till exempel) måste de i så fall åtminstone göra det i större utsträckning. Plötsligt verkar en övervikt manliga musiker på våra festivalers rosters inte lika orimlig, eller hur?

…fast kanske beror övervikten manliga musiker på att tjejer inte tillåts försöka; att de inte uppmuntras att ta upp gitarren på samma sätt som deras bröder? Är orsaken till att så få kvinnor viger sina liv åt rocken en än mer grundläggande diskriminering än festivalbokarnas preferenser?

Kanske. Jag har inte tillräckligt med information för att vare sig förkasta eller bekräfta den tesen, även om jag för all del har sett annonser om musikläger specifikt för tjejer  samt artiklar om kommuner som ger tjejband förtur till kommunala replokaler, men aldrig det omvända.

En alternativ teori som jag nog trots allt ser som mer sannolik är denna: män har i större usträckning än kvinnor intresse / nytta / behov av att påfågla sig på en scen. Det är måhända inte svårare än så, och för den som undrar varför är ”evolutionspsykologi” en lämplig term att googla…

…och medan ni googlar tror jag att jag skall ta och spisa mig lite JOAN JETT & THE BLACKHEARTS. Mumma för öronen! 🙂

Annonser

juli 26, 2012 at 12:38 10 kommentarer

Våld – en social eller biologisk konstruktion?

Stoppa våldskulturen bland tonårskillarna”, vädjar Klas Hyllander från Män För Jämställdhet i en (ett par dagar gammal) debattartikel på Aftonbladet. Han lägger där fram bland annat följande passager:

Det finns ingen forskning som hållbart kan hävda att gener är orsaken till våld hos någon individ eller grupp människor. Att testosteron skulle orsaka våld är en myt. […]

Det finns numera gott om forskning som visar att mönster i många pojkars livsvillkor kan förklara överrepresentationen i våld. Dessa mönster är kopplade till sociala idéer och normer för hur en kille ska vara för att accepteras och få status: inte visa­ svaghet, att ha kontroll, inte vika ner sig, att tåla en smäll, att vara drivande, etc. Den som bäst lever upp till normen för en ”riktig” kille i gänget får högst status. […]

Våld är komplext, och politiken mot våld måste omfatta många olika insatser. För att komma vidare i det våldsförebyggande arbetet är det dags att skolan får bättre metoder för att stötta killar och unga män att stå emot destruktiva sociala normer som kopplar ihop manlighet med makt.

Självklart har Hyllander en poäng i att socialisering och normalisering bidrar till att forma dessa unga mäns beteende, något som t.ex. även Pelle Billing berör i en replik till artikeln. Visst skulle flertalet av dessa unga män ha färre incitament att ta till våld om de inte upplevde att de hade något att vinna på det.

Med detta faktum tydligt etablerat kan vi gå vidare till den (påtagligt viktiga) punkt där Hyllander har fullständigt fel: den roll biologi spelar. Som första stopp på fortbildningsresan rekommenderas Neil Boyds utmärkta ”The Beast Within – Why Men Are Violent”. Redan där finns det gott om belägg för att biologi spelar en stor och påtaglig roll i uppkomsten av våld; särskilt då kopplingarna mellan biologi, sexualitet och våld.

Boys fightingFör den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderas David M. Buss arbete, särskilt då kanske ”The Evolution of Desire”. Här är det i det närmaste omöjligt att värja sig från den tydliga insikten om att manligt våld är/har varit en viktig faktor i det evolutionära spelet.

Det där med tidsfaktorn (”är/har varit”) är något att ta fasta på. Även om mäns förmåga till våld historiskt sett varit en överlevnadsfaktor för den mänskliga rasen, och därmed en viktig konkurrensfaktor i fortplantningsracet, ser samhället relativt annorlunda ut idag jämfört med för ett par tusen år sedan. Ett par tusen år är närmast att se som ett kort ögonblick ur ett evolutionärt perspektiv, så det är inte konstigt om män fortfarande trampar på i invanda fotspår.

Eftersom biologi inte är lika med determinism, finns det inget som säger att vi måste vara mer accepterande mot våld bara för att det till stor del är biologiskt – och inte alls enbart socialt – betingat. De där fotspåren kan styras i annan riktning – men inte om det enbart är män som arbetar för den förändringen.

Missförstå mig rätt nu; det är alltid våldsverkaren själv som har det yttersta ansvaret för sitt våldsutövande, och jag menar inte att manligt våld är kvinnors ”fel” eller primärt deras ansvar. Det hela faller dock tillbaka på de där förtjänsterna av att försöka vara macho. Jag håller med Hyllander om att våld är komplext, varför vi istället för att enbart skriva:

”[…] bättre metoder för att stötta killar och unga män att stå emot destruktiva sociala normer som kopplar ihop manlighet med makt.”

…kanske borde överväga följande:

…bättre metoder för att stötta såväl killar och unga män som tjejer och unga kvinnor att stå emot destruktiva sociala normer som kopplar ihop manlighet med makt.

Grejen är ju den att så länge det lönar sig ur ett partnervals-perspektiv att vara den som vinner fighten, kommer det också att finnas en och annan som oprovocerat initierar densamma.

april 16, 2012 at 14:27 3 kommentarer

Management by skott i egen fot

Har snart plöjt igenom Ann Heberleins utmärkta ”En liten bok om ondska” (Bonnier Pocket 2011), och reflekterar en smula över passagerna om kön och våld. Onekligen är det så att de allra flesta våldsbrott inte bara riktas mot män, utan även utförs av andra män.

Heberlein, Ann - En liten bok om ondskaHeberlein redogör för tankarna hos evolutionspsykologerna Margo Wilson och Martin Daly, som menar att anledningen till att de flesta våldsbrott utförs av män beror på att män har mest att vinna eller förlora på att ha eller förlora status. Mest benägna att ta till våld är unga män på samhällets botten, män som berövats alla statusmarkörer och därför måste kämpa för att ”bevara ansiktet”. När den lilla status de har hotas, reagerar de ofta väldigt explosivt.

Wilson och Daly menar att detta bottnar i sexuell konkurrens, där status är en mycket viktigare variabel för män än för kvinnor. Åsikten är långt ifrån kontroversiell, utan verkar bevisbar oavsett vilken evolutionsbiolog eller -psykolog som kommer till tals. T.ex. stöds den av David M. Buss, vilket framgår av hans synnerligen väl empiriskt underbyggda bok ”The Evolution of Desire”.

Vad är det då som händer när en mans status tas ifrån honom; vad är det som gör att detta (i sammanhanget) ofta resulterar i våld? Enligt psykiatern James Gilligan, som driver Centre for the Study of Violence, handlar det om ett sätt att komma till tals med skamkänslor. Gilligan:

[Jag] har ännu inte stött på en allvarlig våldshandling som inte provocerats fram av att någon upplevt en känsla av skam eller förnedring […] och att den utgjort ett försök att […] utplåna känslan av att ha ’förlorat ansiktet’.

Man bör naturligtvis inte ta Gilligans formulering ”provocerats fram” som intäkt för att ursäkta våldsbrott, och det går självklart att ha synpunkter på om våld verkligen är ett lyckat sätt att ventilera negativa känslor (om det nu inte råkar vara t.ex. i en boxningsring, mot en frivillig motkombattant). Med det sagt kommer vi till min fundering.

Antag att man tycker att manligt våld är ett problem värt att adressera. Är rätt metod då verkligen – att likt rätt så många högprofilerade röster i dagens Sverige – propagera för den radikalfeministiska teorin om könsmaktordning och patriarkalt förtryck?

Är det verkligen lämpligt att tala om för Sveriges unga män att de alla är en del av ett förtryckarmaskineri, bara för att de råkar vara födda med penis? Att med regelbundenhet påtala hur män är potentiella våldsverkare, kvinnomisshandlare och våldtäktsmän (när sanningen är att en väldigt liten del av alla män egentligen motsvarar beskrivningen)? Att genom argsinta och nedlåtande krönikor i landets ledande tidningar hamra in budskapet att män SKALL känna kollektiv skuld, att män SKALL skämmas enbart av anledningen att de råkar vara just män.

Är det verkligen bara jag som ser en gigantisk, röd varningslampa här?

PS. Det är alltid bättre att vara konstruktiv än destruktiv, så självklart skall jag inte nöja mig med att bara kritisera. Here’s a thought on an alternative route:

Om du vill göra en insats på området, beskriv och uppmuntra då en positiv manlighet istället för att svartmåla den som rakt igenom negativ. Lyft fram exempel på den manliga könsrollens positiva sidor, beröm och uppmuntra handlande du vill se återupprepat, och framför allt – lägg ner den kollektiva skuldbeläggningen. Den verkar av allt att döma vara ett bergsäkert sätt att skjuta sig i foten med ett tämligen grovkalibrigt vapen, eftersom negativt bemötande skapar negativa reaktioner…

mars 12, 2012 at 13:29 7 kommentarer


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 86 380