Porrstorm i vattenglas?

Johanna Andersson och Annika Borg på Newsmill:

Regeringen har en handlingsplan mot prostitution och människohandel. I den ingår att kompetenssatsa för att motverka att statstjänstemän köper sex och konsumerar porr i tjänsten. Som ett led i denna satsning utkom nyligen antologin ”Privat på jobbet? En antologi om etik, lag och normer kring sexköp och porrkonsumtion kopplat till statlig tjänst”. […] Men den nyutkomna antologi som ska vägleda dem har blivit en arena för lobbying mot vår gällande lagstiftning. Där normaliseras, bagatelliseras och trivialiseras såväl porrindustrin som prostitution.

Så inleds deras artikel betitlad ”Lobbyister mot sexköplagen får vägleda statstjänstemän”. Själva artikeln är väääldigt lång, och verkar utmynna i ett försvar av sexköplagen. När det gäller just den specifika frågan lämnar jag det åt var och en att bilda sig en egen uppfattning, då jag fortfarande inte är 100% på det klara med min egen.

Med det sagt kan jag inte låta bli att förundras över hur det kan behövas en så här lång artikel på temat, och än mindre hur det kan behövas en statlig utredning för att vägleda statstjänstemän inom detta område. Som en vetenskapligt lagd herre föredrar jag förvisso tydliga kravspecifikationer och överenskommelser snarare än tal om ”sunt förnuft”, men ändå – räcker det inte med följande enkla konstateranden?

1. Sexköp är olagligt i Sverige. Oavsett om man tycker att det borde vara det eller ej, är det ett faktum. Statstjänstemän bör således avhålla sig från sexköp även utomlands i länder där det är lagligt, förutsatt att de är där som officiell företrädare för svenska staten.

2. Pornografi är (åtminstone i sina mer allmänna former) inte olagligt. Följaktligen får även statstjänstemän konsumera porr i parti och minut om de så önskar. Staten skall hålla sig borta från folks sovrum, även om folket i fråga råkar arbeta åt staten.

3. Att konsumera porr på skattebetalarnas räkning, t.ex. i form av betalfilm på statligt betalda hotellvistelser, är inte okej. Står de för notan själva, fine, då är deras fritid ärligt talat deras ensak – men skattepengar har andra och bättre användningsområden.

4. Att porrsurfa på arbetstid är rimligtvis inte okej, lika lite som det egentligen är okej att hänga på Facebook eller andra icke-arbetsrelaterade sidor i sådan omfattning att det går ut över arbetsinsatsen. Det handlar alltså mindre om moraliska ställningstaganden än om vad man egentligen får lön för…

5. Att likt artikelförfattarna säga att människosynen inom ”porrindustrin” inte är förenlig med jämlikhet mellan könen, är moralistiskt nonsens. Självklart finns det porr som kan och bör klassas som kvinnofientlig, men att hävda att all kommersiellt producerad erotik är av samma skrot och korn är nog ett vågat påstående.

Dessutom bör det väl rimligen vara upp till var och en (kvinna som man) att definiera sin egen syn på vad som är acceptabelt – eller menar Andersson och Borg att det finns ”rätt” slags sexuella preferenser och ”fel” slags? Jag menar, gammelkristlig sexualmoralism är väl inte direkt punkt 1A på agendan för kvinnlig frigörelse, eller…?

Nåväl, det sistnämnda var en parentes. Poängen jag ville åt var väl mest att hela denna cirkus egentligen borde vara betydligt mer av en icke-fråga, om vi på allvar skall göra anspråk på att vara ett liberalt, frisinnat och sekulärt land. Så länge folks sexualvanor inte bryter mot lagen är det rimligtvis inte statens sak att lägga sig i.