Posts filed under ‘Moral & Etik’

Gränslös jurisdiktion?

Anna Hedh (S) skriver i en debattartikel på Aftonbladet att svenskar inte bör få köpa sex utomlands, även om det är lagligt i det aktuella landet. Handlingen bör likafullt vara straffbar här hemma i Sverige, menar hon. Det är en knivig fråga, där jag ändå lutar åt att anse förslaget vanskligt.

Inte så mycket för att jag har ett behov att försvara lagliga sexköp i sig. Där har jag tidigare skrivit om min hållning i frågan, och ämnar här inte återge den i sin helhet. Kort kan jag väl ändå konstatera att det finns goda principiella skäl att tillåta prostitution: självbestämmandet över den egna kroppen, och då inkluderande rätten att sälja den om man så önskar, bör vara oantastligt. Dock finns det lika goda (något mer känslomässigt baserade) skäl att inte tillåta prostitution: det verkar finnas ett samband mellan – även laglig – prostitution och trafficking, som är en hemsk företeelse, och utsattheten bland prostituerade generellt framstår som ganska hög.

Följaktligen är jag vare sig distinkt för eller emot förbud mot sexköp på ett inhemskt plan. För övrigt framstår frågan för mig personligen som något abstrakt, eftersom jag inte riktigt kan relatera till företeelsen. Jag har ingen som helst lust att köpa sex, och misstänker starkt att jag inte skulle fungera fysiskt om jag skulle försöka. Tanken på att ha sex med någon som jag vet att inte gör det enbart för att de (odelat) vill det, känns oerhört avtändande.

Nåväl, det var en parentes. Varför lutar jag då åt att anse Hedhs förslag vanskligt, om jag nu inte har några allvarligare invändningar mot kriminaliserade sexköp rent generellt? Jo, det handlar om det där med jurisdiktion, och här finns det två aspekter.

Den ena är den rena (o)rimligheten i att sätta sig till doms över ett annat lands lagar inom det landets gränser. Ett exempel: i Sverige är den högsta tillåtna hastigheten på våra vägar 120 km/h, medan t.ex. Tyskland har fri fart på ungefär halva sitt motorvägsnät. Här i Sverige förlorar man körkortet vid en hastighetsöverträdelse med mer än 30 km/h. Antag att svensk polis på något vis kan belägga att en svensk medborgare kört 170 km/h på tysk motorväg – skall denne då få sitt körkort indraget här i Sverige?

”Dumheter”, tänker du kanske nu, ”det där är ju inte alls samma sak; fortkörning och sexköp är väsensskilda företeelser”. Tja, på ett sätt har du rätt, men betänk då att skillnaden är rent känslomässig – principiellt är det faktiskt precis samma sak. Personligen tror jag att lagstifta blir än vanskligare än det redan är, om vi baserar lagen på känslomässiga grunder snarare än på principiella. Visst bör straffsatser med mera i någon mån vara baserade på vad den allmänna opinionen anser rimligt, men eftersom jag tror de flesta kan hålla med om att man tolkar ”rimligt” olika beroende på om man är personligen involverad i fallet eller inte, blir slutsatsen ändå att en principiell grund är att föredra.

Sverige under stormaktstidenDen andra aspekten är av typen ”men om skon satt på den andra foten, då?”. Om vi här i Sverige anser att vi bör kunna ta oss rätten att lagföra svenska medborgare för handlingar de utför i länder där dessa handlingar är lagliga, bör vi också acceptera att andra länder kan begagna samma ställningstagande emot oss.

Det är här det börjar bli besvärligt på allvar. Vad händer när Saudiarabien eller Ghana vill få någon av sina medborgare, som lever i Sverige som öppet homosexuella, utlämnade? Eftersom homosexualiteten (som här, tack och lov, är fullt laglig) i de länderna är ett ganska allvarligt brott med stränga straffpåföljder, skulle de i så fall ha legitima anspråk på utlämning. Samma sak när Ryssland (som har ett politiskt inflytande gentemot Sverige som de tidigare två exemplen saknar) begär en rysk medborgare utlämnad, för att denne via svenska medier debatterat för homosexuellas rättigheter på hemmaplan – skall vi gå med på det då?

Jag gissar att en klar majoritet av er som läser detta spontant svarar ett rungande ”Nej!”.

Enda vägen runt denna moraliska stötesten skulle vara att tillskriva oss i Sverige rätten att utverka vår rättstolkning i andra länder, utan att för den skull ha skyldighet att erbjuda andra länder samma mandat. Det innebär att vi i så fall anser oss förmer än andra, och att vi självsvåldigt sätter oss över normala principer för hur demokratiskt fungerande länder bör agera.

Missförstå mig rätt här. Självklart tycker jag att de svenska/västerländska värderingarna kring t.ex. homosexualitet är bättre än de i Saudiarabien, Ghana och Ryssland, och visst kan/bör vi verka för att påverka dessa länder i en mer human riktning. Dock har vi ingen jurisdiktion att göra det med tvångsmedel, lika lite som de har jurisdiktion att utverka människofientliga lagar på personer vistandes i Sverige. De medel som står till buds är debatt, idéutbyte, information och möjligen handelsembargon. För att tvång skall bli ett alternativ, fordras ockupation.

Ni ser varåt det barkar – vi kan, av flera skäl, helt enkelt inte begära/ta oss rätten att försöka utverka svensk lag utanför Sveriges gränser. Följaktligen bör Hedhs utspel inte tillåtas ta steget från populistisk moralism till realpolitiskt förslag. Inte för att lagliga sexköp i sig nödvändigtvis är en skyddsvärd företeelse, utan för att våra etablerade rättssäkerhetsmässiga och demokratiska principer är det.

Annonser

oktober 19, 2013 at 17:04 8 kommentarer

Gu(l)d skall väl inte kunna rosta?

Den som har läst sin Steven Pinker och/eller sin Richard Dawkins vet att det där med religion inte är en förutsättning för medmänsklighet, etik och moral. Faktum är att folkslag världen över, oavsett typ eller ens förekomst av religiös hållning, tenderar att svara väldigt snarlikt ställd inför etiska dilemman.

Att mänskligheten verkar ha något slags ”inneboende moralisk kompass” (i brist på bättre, mindre new age-flummig term) är en tes som även styrks av hur samtliga av våra större religioner, oavsett i vilken historisk epok och världsdel de har uppstått, delar samma etiska kärna:

The Golden Rule

Ser man bara till ovanstående ”gyllene regel”, hade det väl varit svårt att ha större invändningar mot tanken bakom religion – även om man ändå kunde ha haft en del att säga om bevisföringen… Tyvärr brukar organiserad religion sällan stanna vid denna (onekligen behjärtansvärda) tanke.

Vad är det vi rimligen primärt skulle önska för oss själva, som religionerna hävdar att vi då även borde önska för våra medmänniskor? Jag gissar att dessa förslag rankas rätt högt på de allra flestas listor:

  • Fysisk trygghet. Hälsa, mat och vatten, husrum, kroppslig frihet. Vår överlevnad tryggad, helt enkelt.
  • Mental frihet. Åsiktsfrihet, autonomi, yttrandefrihet. Friheten att själva forma vår livssyn och göra egna livsval, helt enkelt.
  • Ömsesidig respekt och tolerans. Så länge dina handlingar inte skadar eller hämmar mig personligen och konkret, är du fri att handla utifrån eget förnuft och egna känslor.

Man kan tycka att det inte är för mycket begärt, eller hur?

Samtidigt rapporterar DN om den islamistiska organisationen Hefajat i Bangladesh, och hur denna vill att regeringen ska införa dödsstraff för den som smutskastar islam och dess profet. Andra krav är att män och kvinnor ska hållas åtskilda på exempelvis arbetsplatser och i skolor. Som en följd av oroligheterna Hejafats demonstrationer har orsakat har 22 personer dött, och hundratals har skadats.

Vi byter kontinent. I Brasilien har Kommissionen För Mänskliga Rättigheter i det inhemska parlamentet fått en ny ledare. Detta i form av Marco Feliciano, pastor och grundare av den evangelisk-protestantiska kyrkan Catedral do Avivamento.

Han har bland annat sagt att ”kärlek mellan två personer av samma kön leder till hat och kriminalitet”, ”svarta och afrikaner tillhör ett släkte som är förbannat av Noah”, samt ”att ge kvinnor samma rättigheter som män kan vara farligt för människans fortlevnad eftersom det kan leda till homosexualitet”. Andra pärlor innefattar att kalla AIDS för ”gay-cancer” och att konstatera att han mår illa när han ser två män kyssa varandra.

Hur kan en så god tanke landa så snett…?

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Gud finns inte. Religionerna är formade av människan, och så länge vi människor har mänskliga fel och brister kommer organiserad religion att aggregera och förstärka dessa (på samma sätt som de ibland även kan förstärka det goda i oss, i form av välgörenhetsarbete etcetera).

Religionerna är därmed inte onda i sig, men när vi ger dem en särställning och beter oss som att det verkligen går att hitta stöd för en given åsikt hos ”högre makter”, ger vi oss undantagslöst ut på tunn is. År 2013 borde vi ha insett att referenser till Gud aldrig bör innebära tolkningsföreträde.

Låt oss kalla det en silverne regel att följa. Kanske gott nog, givet att den gyllene på sant religiöst manér verkar ha gått emot naturlagarna och börjat rosta…?

maj 6, 2013 at 10:35

Sexköp, moralpanik och jurisdiktionsproblematik

Centerkvinnorna skriver på SvD om hur de anser att sexköp utomlands bör kriminaliseras, eftersom:

…prostitution är en form av våld mot personen som säljer sex. […] Majoriteten av säljare är kvinnor och flickor, och majoriteten av köpare, vare sig det gäller köp av sex från kvinnor och flickor, eller pojkar och män, är män. Detta våld måste få ett slut.

Det är en dubbelmoral att kriminalisera svenska medborgares sexköp nationellt, men tillåta utnyttjandet av än mer utsatta kvinnor och barn utomlands. Argumentet att det inte är juridiskt möjligt att bortse från den dubbla straffbarheten håller inte, då Sverige redan 2005 tagit bort kravet vad gäller sexköp av barn.

Det finns ett par saker värda att kommentera kring detta.

Först vill jag dock konstatera att det där med prostitution är ett knepigt ämne. Rent principiellt är jag för den liberala tanken att alla har rätt att själva bestämma över sin egen kropp, en rätt som även innefattar valet att sälja densamma. Eftersom inte alla som säljer sex gör så av tvång eller desperation, är det enligt mig högst tveksamt att totalförbud per default skulle vara rimligt.

Å andra sidan verkar det finnas ganska goda belägg för att laglig prostitution faktiskt ökar trafficking snarare än minskar den. I så fall är det moraliskt diskuterbart ifall den individuella friheten verkligen bör få vara okränkbar (ack, detta eviga dilemma, eller hur?) eller om majoritetens behov bör gå först. Jag är alltså kluven till fenomenet prostitution som sådant, och kan förstå och respektera argument både för och emot ett förbud – på inhemsk nivå.

Thai prostitutesMed det sagt, har jag alltså några kommentarer. Det första – något av en parentes – är att inslaget av ”male bashing” är helt obefogat. Om man nu anser att allt sexköpande = våld, är det rimligen värt att bekämpa oavsett könet på köparna. Alternativet är att Centerkvinnorna menar att om det bara var kvinnor som köpte sex, hade det varit okej. Endast då blir ju referensen till köparnas kön begriplig. Ergo: kan vi enas om att skippa misandrin nästa gång? Tack.

Vidare är det onekligen vanskligt att straffa svenska medborgare för handlingar som är lagliga där/när de utförs, men som är olagliga här i Sverige. Ponera till exempel att en svensk kör med 0,7 promille i en av de delstater i USA där gränsen för lagbrott går vid 0,8 promille. I Sverige hade 0,7 promille varit närmare grov rattfylla än att inte vara rattfylla alls, men vid handlingens utförande är den alltså laglig. Skall denne person då lagföras här på hemmaplan?

Nu kanske någon kontrar med att det är skillnad på stora och små brott, och påpekar att vi faktiskt redan tar oss friheten att låta svensk lag applicera på handlingar i utlandet. Sexköp av barn utomlands är redan straffbart i Sverige, och för illgärningar av den magnituden bör det väl ändå ses som rimligt?

På ett känslomässigt och personligt moraliskt plan håller jag självfallet med. Jag har väldigt svårt att inte spontant tycka genuint illa om någon som köper sex från underåriga. Samtidigt finns det ett par påtagliga problem med att låta den typen av känslomässiga resonemang styra.

Ett av dem formuleras väl av Hanna Wagenius, ordförande i Centerns eget ungdomsförbund:

Centerkvinnorna hävdar att det borde gå att slopa den dubbla straffbarheten som krav […] eftersom man gjort det när det kommer till sexköp av barn. […] De brott som är undantagna från kravet på dubbel straffbarhet [är] människohandel, sexualbrott mot minderåriga och brott som har ett minimistraff på fyra års fängelse eller mer. Att räkna sexköp dit vore att se det som ett svårare brott än en våldtäkt av normalgraden – vilket i min värld vore minst sagt absurt.

Centerkvinnorna vill också att man slutar diskutera frågan om prostitution kan vara frivillig eller alltid är påtvingad med hänvisning till att majoriteten av de som säljer sex vill sluta med det. […] Varför denna konstruktion? Jo, för att påtvingade samlag självklart redan är kriminaliserade. En våldtäkt blir inte – och ska inte bli – sexköp för att förövaren lämnar pengar efter sig på brottsplatsen.

Touché… Det finns fler motargument mot Centerkvinnornas synsätt. LP-bloggen sätter fingret på det kanske allra viktigaste av dem:

Om vi anser att vi kan straffa våra medborgare för saker de gör i länder där handlingen inte är olaglig är det rimligt att andra länder kan göra samma sak mot våra medborgare. Det finns länder i vilka homosexualitet, aborter och alkohol är förbjudet. Om vi nu anser att vi ska straffa en svensk medelålders vit man som bestämde sig för att köpa sex på en bordell under semestern, då borde vi rimligen också lämna ut homosexuella till länder där de straffas under sharialagstiftning.

Morallagstiftning i sig är ett ganska problematiskt ämne, men om vi bestämmer oss för att vår svenska moral ska vara den rådande i alla länder, oavsett vad länderna själva tycker, då blir det helt enkelt absurt.

Tja, jo, när man formulerar det på det viset, så… Även No Size Fits All och Motpol har skrivit bra på detta tema, och kanske kan man koka ner det hela till den sistnämndes slutkläm:

Vi måste inse att […] moralistiska lagar inte bara är ett hot mot både frihet och anständighet utan också att de öppnar upp för fler ännu sämre lagar i framtiden.

Det är, åtminstone för mig, svårt att inte hålla med om det. Well put.

april 3, 2013 at 15:51 13 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 86 916