Ohälsa trumfar död?

oktober 26, 2013 at 16:49 8 kommentarer

Aftonbladet Wendela skrev häromdagen om en ny rapport från Arbetsmiljöverket, betitlad ”Belastning, genus och ohälsa i arbetslivet”. I rapporten görs ett par observationer jag skulle vilja kommentera. Nyckelpunkterna sammanfattas så här:

  1. Kvinnor svarar för en större andel av sjukligheten än män; i Sverige hade kvinnor år 2011 ett sjukpenningtal som var 69 procent högre än männens.
  2. Kvinnor har en högre andel sjukskrivningar på grund av besvär i rörelseorganen än män på alla utbildningsnivåer.
  3. Sveriges arbetsmarknad är i hög grad segregerad. Typiska manliga yrken innefattar tunga lyft, arbete med maskiner och fordon, medan typiskt kvinnliga yrken innefattar tunga lyft, repetitiva rörelser och mänsklig kontakt.
  4. Inom könssegregerade yrken skiljer sig mäns och kvinnors uppgifter åt beroende på om det är en mans- eller kvinnodominerad arbetsplats. Kvinnorna har mer av tyngre arbetsuppgifter, såsom lyft, i kvinnodominerade yrken, och mer av lättare stillasittande, repetitiva uppgifter i mansdominerade yrken
  5. Fler kvinnor än män uppger att de har ett psykiskt ansträngande arbete på grund av stress och brist på egen kontroll, särskilt inom vård och omsorg.
  6. Könssegregering på arbetsmarknaden bidrar sannolikt till skillnader i fysisk och mental belastning. Detta kan i sin tur vara en väsentlig förklaring till könsskillnader i förekomst av arbetsrelaterade belastningsskador.

Låt oss beta av punkterna uppifrån och ned:

ETT, TVÅ. Vän av ordning noterar här att ett högre sjukskrivningstal i sig inte behöver vara det samma som värre besvär. Det är ett känt faktum att män generellt sjukskrivs i lägre grad än kvinnor för samma besvär (med vissa specifika undantag, som t.ex. hjärt-/kärlsjukdomar). Låt oss tills vidare ändå anta att kvinnor i högre grad drabbas av arbetsrelaterade förslitningsskador.

Ont i ryggenTRE: Informationen här känns föga förvånande; det vore förvånande om den bilden inte redan stod klar för de allra flesta. Möjligen går det att diskutera huruvida de olika valen är frivilliga eller ”påtvingade” genom rigida könsroller, men det är en annan diskussion.

FYRA. Denna punkt är kanske inte heller av avgörande intresse. Det mest spännande är måhända den antydan om ridderlighet som kan skönjas; om arbetsplatsen är mansdominerad ”skonas” kvinnorna från de tyngsta uppgifterna. (Sedan är det inte säkert att det i slutänden leder till färre kvinnliga förslitningsskador, men ändå…)

FEM. Här blir det dock intressant. Att jobb inom den offentliga sektorn är mer styrda, och därmed orsakar stress genom bristen på personlig kontroll / frihet under ansvar, är knappast förvånande.

Mer förvånande är kanske att rapporten konstaterar att könsskillnaden i upplevd stress inte är stört inom vården – utan för högre tjänstemän och fackspecialister. Vidare noteras att kvinnor generellt rapporterar högre upplevd stress än vad män gör, även vid precis samma arbetsuppgifter.

Det antyder att det kan finnas (jag säger inte att det är så) en könsbaserad predisposition för stresstålighet. Rapporten konstaterar nämligen också att ”det är vanligare bland kvinnor än bland män att i stort sett varje dag ha en känsla av att arbetet inte kan göras bra nog, och att arbetet innebär att man dagligen möter starka känslor från andra”. En sådan skillnad behöver i så fall alls inte vara biologisk, utan kan vara kopplad strikt till könsroller. Män tvingas från ganska tidig ålder att lära sig stå pall för kritik, ifrågasättande och rangmässig underordning på ett sätt som kvinnor förmodligen inte gör.

Det spelar i och för sig mindre roll ifall kvinnor väljer stressiga yrken av fri vilja, och om män som gör samma val blir mindre stressade av förutsättningarna. Går det att förebygga ohälsa bör man sträva efter det, oavsett vilket. Vi noterar alltså att kvinnor lider mer av stress än vad män gör.

SEX. Vad rapportförfattarna menar här, är att även i de fall kvinnor och män har samma tjänstetyp inom samma bransch, tenderar uppgifterna att skilja sig åt. Män får generellt mer av tyngre lyft och att nyttja maskiner, medan kvinnor får lättare men mer repetitiva uppgifter. Just när det gäller förslitningsskador verkar detta slå hårdare mot kvinnor, varför det eventuellt vore värt att se över hur arbetsuppgifter fördelas mellan könen.

Jag skriver ”eventuellt” av en anledning. Jag återkommer till vilken, men först en summering av vad vi lärt oss så långt:

Kvinnor sjukskrivs i högre utsträckning än män för arbetsrelaterade förslitningsskador. Även om en del av skillnaden skulle kunna bero på att män har en högre tröskel för att bli sjukskrivna, bör det antas att det ändå finns en reell skillnad. En stor (möjligen den största) orsaken är att kvinnor utför mer repetitiva uppgifter, huvudsakligen på grund av fria yrkesval, men tillsynes även på grund av könsbaserad tilldelning av uppgifter inom specifika yrken. Andra tydliga faktorer är större (upplevd) stress, samt arbetsstationer anpassade för män. Fysiologiska skillnader kan också spela in, men verkar göra det i tämligen liten utsträckning.

Slutsatsen jag personligen drar är att en uppenbar konkret åtgärd vore att arbetsstationer /-moment i högre utsträckning borde utformas könsneutralt. I övrigt återstår bara en diskussion kring huruvida kvinnor söker sig till de yrken som idag är kvinnodominerade av fri vilja eller ej (ett ämne för en annan text än denna).

…ja, och så brasklappen ovan – det där med att arbetsgivare eventuellt bör se över vilket kön som åläggs vilka uppgifter inom samma tjänstetyp. Min reservation bottnar inte i att jag struntar i om kvinnor utsätts för förslitningsskador, utan i att jag inte ser det som en given förbättring för kvinnor som grupp ifall fördelningen av uppgifter jämnades ut. Hur är det möjligt, undrar ni kanske?

Jo, även om den aktuella rapporten från Arbetsmiljöverket känns genomarbetad och tillförlitlig, bortser den nämligen från en i sammanhanget högst relevant faktor: arbete med livet som insats. Det är nämligen inte kvinnor som dör på sina poster, utan män. Ser man till direkta dödsolyckor på arbetsplatsen, har de senaste två årtiondena uppvisat en ganska stabil ratio på 10:1 – en död kvinna på tio döda män, med faktiska tal kring 50 manliga dödsoffer och 5 kvinnliga. Längre bakåt i tiden har andelen förolyckade män varit än högre.

Okej, kanske du tänker, det är ju illa, men 50 personer är trots allt inte så många om man jämför med de tusentals som varje år får sin livskvalité nedsatt av förslitningsskador? Tja, så kanske man kan se det, men det är fortfarande inte hela bilden. Även när det gäller ”indirekta” dödsfall som kan anses arbetsrelaterade, finner man att betydligt fler män än kvinnor mister livet. Se grafen här under; cirka 550 av de 800 årliga dödsfallen (ungefär 69%) utgörs av män, mot 250 för kvinnor.

Arbetsrelaterade dödsfall per kön

Det faktum att arbetsfördelningen (både genom frivilliga val och genom arbetsgivarens tilldelning av uppgifter) skiljer sig åt mellan könen resulterar alltså kanske i fler kvinnor med förslitningsskador – men också i att ungefär 350 fler män än kvinnor varje år dör på grund av sitt arbete. Inte för att förringa plågan av att behöva leva med kronisk smärta – men hur många hade hellre varit döda än haft värk i nacke och axlar…?

Ett avslutande ord: missförstå mig inte nu. Den här texten handlar inte om att vi inte skall försöka förhindra kvinnliga förslitningsskador; visst skall vi det. Den handlar heller inte om att måla upp ett manligt ”offerperspektiv”, där män drabbas värst. ”Värst” är en definitionsfråga, och vem det är mest synd om en diskussion som förmodligen inte leder till något meningsfullt.

Vad jag vill ha sagt är bara att lika lite som det är synd om män (som grupp), lika lite är det synd om kvinnor (som grupp), åtminstone utifrån arbetsrelaterad ohälsa räknat. Det skulle nämligen inte förvåna mig om någon – givet dagens diskussionsklimat – tar den aktuella rapporten som intäkt för att påstå att kvinnor är förtryckta, i och med att de tvingas utföra repetitiva, slitsamma uppgifter just för att de är kvinnor. Även om det sista påståendet på sätt och vis kan sägas vara sant, innebär det ”förtrycket” i så fall också att ett par hundra kvinnoliv varje år skonas på bekostnad av manliga dito.

Värt att komma ihåg, kanske…?

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus. Tags: , , , , , , .

Schack matt, Ehrenberg! Jämställda fyskrav – ja, tack!

8 kommentarer

  • 1. AV  |  oktober 26, 2013 kl. 17:49

    Tunga lyft är att lyfta mer än 15 kg flera gånger per dag. Andelen som upplever besvär av tunga lyft är ungefär lika stor hos män och kvinnor. Skillnaden är att av de som har problem är det fler män som verkligen lyfter tungt varje dag, medan fler kvinnor har problem trots att de inte dagligen har tunga lyft. Till det kommer flera män som dagligen lyfter tungt, men som inte upplever problem.

    12% av kvinnorna har dagligen tunga lyft och 21% av männen inom de utvalda värsta yrekena för vardera kön.
    http://www.av.se/dokument/statistik/rapporter/IAM2005_01.pdf

    De manliga yrken med tunga lyft har fler lyft och antagligen även tyngre. En totalt utjämnad arbetsmarknad, där fler kvinnor skulle arbeta inom tunga manliga yrken skulle innebära än mer belastningsskador pga tunga lyft bland kvinnor.

    Det är ganska självklart att inom en mindre verkstadsindustri är det män som oftare jobbar på verkstaden och kvinnor i administrationen. Vad är alternativet. Män gör det repetativa arbetet och kvinnor gör de riktigt tunga lyften? Skulle det minska skadorna?

    I den riktigt tunga industrin har man visserligen mekaniska hjälpmedel, men även med en kran som lyfter är det tunga krokar, block, vajrar och kedjor.

  • 2. Janne  |  oktober 27, 2013 kl. 09:57

    @AV
    Även inom sjukvården där många kvinnor jobbar har man tillgång till lyfthjälpmedel. Det hänger ofta en liten kran över varje säng eller så finns det flyttbara små kranar som sköterskorna kan använda när de ska lyfta eller vända en patient. Att sen många av sköterskorna väljer att inte använda de hjälpmedel som finns är en annan fråga…L

    • 3. certatio  |  oktober 27, 2013 kl. 10:29

      Fast även med hjälpmedel gissar jag att det kan vara nog så svårt, att som en SSK på 60-80 kg få upp en senildement, höftopererad patient (som kanske väger mer än så) ur sängen. Det hade iaf jag tyckt, trots att jag är en hyggligt stor och stark karl…

      Jag vill alltså inte förringa de ”typiskt kvinnliga” fysiska utmaningarna i arbetslivet. Poängen med min text var som sagt en annan.

  • 4. Stånd på fittfestival | WTF?  |  oktober 27, 2013 kl. 13:34

    […] Certatio: ”Ohälsa trumfar död?” […]

  • 5. E  |  oktober 27, 2013 kl. 15:41

    @ AV: ”Tunga lyft är att lyfta mer än 15 kg flera gånger per dag.” Du kan inte generalisera så. Män som grupp har en helt annan styrka än kvinnor, till det kommer alla individuella variationer. En vältränad man som är van vid kroppsarbete skulle kanske säga att 100kg är ett tungt lyft. En höggravid kvinna däremot kan ha problem med 15kg. Sedan kan du inte jämföra lyft av döda ting med lyft av levande människor (i synnerhet trilskande sådana.)

    • 6. Anders  |  oktober 29, 2013 kl. 10:13

      Det är inte min definition utan arbetsmiljöverkets gräns.

  • 7. Emma  |  oktober 29, 2013 kl. 15:03

    ”Karaktärsdrag som fysisk styrka och praktiska kunskaper förhärligas och används ofta som argument för att utestänga kvinnor.”

    det hela är egentligen mycket enkelt.
    1. Är kraven på sökande relevanta för tjänsten ifråga?
    Exempelvis är förmågan att kunna släpa en 75kilo tung docka en sträcka på tid relevant för någon inom räddningstjänseten. Icke relevant för en handläggare på Skatteverket. (Åtminstone inte så länge aggressiv indrivning hands-on inte är en del av jobbet.)Om svaret är ja så är det helt enkelt ett minimikrav för att vara lämplig. Inte en uteslutningsmetod.
    2. Är kön (språk/bakgrund/sexuell läggning/ålder whateva..)att räkna som en speciell kompetens i just det yrket? Om svaret är ja kan det finnas skäl att arbeta extra för att få in fler sökande av ett visst kön/viss bakgrund för att få en bredare kompetens på arbetsplatsen. Om könet, språk osv inte spelar någon större roll för tjänsten ifråga finns det inga tungt vägande skäl för att arbeta för en ”jämnare köns(or whateva) fördelning” med statliga medel. Sedan kan det iofs vara trevligt med en köns/ålders eller bakgrundsblandad arbetsplats. Men frågan är om vi ska lägga statliga pengar på just det?

  • 8. Claes-Peter  |  november 3, 2013 kl. 07:43

    Angående ‘utbrändhet’ – en företagsläkare jag känner mycket väl, hävdar att den typiska ‘utbrändhets-patienten’ är en singelkvinna i 30-årsåldern, UTAN barn. Verkar som kvinnor blir mindre utbrända ifall de har någon som kan ta fram en slang vid behov… 🙂

    Saker som denna har hänt mer än en gång: En kvinna har varit hemma för utbrändhet i 6 – 12 månader. Så fort hon återkommer till sin arbetsplats, upptäcker hon att man flyttat alt. glömt att vattna hennes krukväxter. Stor dramascen, och sedan minst ett halvårs sjukskrivning igen. För de sjukpengarna skulle man kunna skaffa mat åt alla föräldralösa barn i en afrikansk stad.

    Folk som har höns påstår att man måste ha en tupp i hönsgården. Utan tupp så ryker hönsen ihop och slås i ett kör, vantrivs i största allmänhet och värper sämre. På mitt f.d. jobb var det länge minst 90 procent kvinnor – men de föredrog att ha manliga chefer! Man kan undra varför. Paralleller… Men för egen del kom jag bäst överens med kvinnliga chefer. Så kanske kan även en manlig anställd skaffa sig fördelar genom sin sexuella utstrålning? 🙂


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,497

%d bloggare gillar detta: