Episk skurkroll
oktober 6, 2013 at 13:01 2 kommentarer
Var och såg Epic i 3D som barnmatiné nu i helgen. Hade faktiskt inte sett den innan, och är på det hela taget rätt nöjd. Både lite spänning, lite tragik, och en hel del putslustigheter. Dessutom var nyttjandet av 3D väl genomtänkt; istället för ett par scener där det är uppenbart att man lagt upp det för att få en ”Oooh!”-effekt, var det genomgående ett snyggt användande av tekniken.
Passade, ämnesskadad som jag är, även på att göra en snabb genusanalys av filmen. Det är ju annars en populär sysselsättning ur ett kvinnligt perspektiv, för att lyfta fram hur kvinnliga huvudkaraktärer ofta framställs som bimbofierade eller som handlingsförlamade våp. Inget ont i det; kan man sätta fingret på okonstruktiva stereotyper är det bra.
Epic ur ett manligt genusperspektiv, då? Några snabba observationer (med spoiler-alert!) som egentligen säger det mesta som behöver sägas:
1. Alla kvinnliga karaktärer i filmen återfinns, utan undantag, på den goda sidan. ”Skogens liv” utgörs därtill av en drottning, som heller inte har någon kung som hjälper henne; hon drar det lasset själv.
2. Samtliga karaktärer på den onda sidan är, av allt att döma, män. Inte en enda ond rollkaraktär har ens ett avlägset kvinnligt drag. Det är Mandrake (namnet är lustigt i sammanhanget) och hans anhang som står för förödelse, missunnsamhet och död. Noterbart är också att ondskan går i arv från Mandrake till hans son, även om den senare dör relativt tidigt i handlingen.
3. Det är bara män som frivilligt riskerar livet för att rädda skogen. Sant är att såväl drottningen som filmens huvudperson, Mary Katherine, båda uppvisar hjältemod, men båda två hamnar ofrivilligt i situationer där det krävs av dem. Drottningen genom att ha blivit utsedd, och Mary Katherine genom att ofrivilligen förvandlas till ”pyssling”. Det är bara de två manliga huvudkaraktärerna, Nod och Ronin, som helt av egen fri vilja utsätter sig för fara.
Så, vad säger detta oss? En förenklad genusanalys vore förmodligen att kvinnor representerar liv, omtanke och godhet, medan män representerar död och förödelse. Endast genom att visa offervilja för det allmännas bästa erhåller män ett positivt värde.
…men jag antar att det är okej. För det där med genusanalys av framställningar i media är väl förbehållet ett kvinnligt perspektiv, medan män faktiskt borde veta bättre än att gnälla – eller?
Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Kultur & Media. Tags: Epic, genusanalys, manlighet, Skogens hemliga rike.
1. Ekvalist | oktober 6, 2013 kl. 13:39
Bra skrivet! Det finns nog många Hollywoodfilmer där alla kvinnor är goda och där alla onda är män, skulle jag gissa. Som reproducerar stereotypen.
Det har nog inte så mycket med feminism att göra utan speglar snarare en traditionell svårighet hos det västerländska samhället att förknippa kvinnor med onda gärningar.
2. bittergubben | oktober 6, 2013 kl. 19:50
@Ekvalist
Du säger att det inte har så mycket med feminism att göra, och mitt intryck är att även feminister skulle hävda det; säga att feminismen är ju emot stereotypa representationer. Men den feministiska diskursen är full av ”kvinnor goda offer som borde slå tillbaks” och ”män onda förövare”; och feminismen reagerar också emot andra stereotyper – t.ex. om det är manliga ledare på den goda sidan, kan det klagas. Alltså, könen på ledarna på den goda sidan kan vara mixade, eller kvinnor, men det får inte vara män. När vissa representationer förkastas blir det en större andel som använder de andra representationerna. Feminismen har en hel del med sådant här att göra.