Efterlysning: Billing v2.0

oktober 3, 2013 at 21:06 33 kommentarer

Jag saknar Pelle Billing”, konstaterade vassa skribenten Hannah Lemoine (a.k.a. One Way Communication i bloggosfären, @diskrepans på Twitter) häromdagen, och vem gör väl inte det?

Jag inser i samma ögonblick jag skriver det att det förmodligen finns massor av folk som inte saknar Pelle ett dugg: mansfientliga radikalfeminister som inte vill se en man formulera sig både tänkvärt, vasst och ändå ödmjukt och lyhört samtidigt, samt kvinnofientliga antifeminister som inte alls vill att män skall räcka ut en hand till feminism, ens i någon av dess former.

Nåväl, de av oss som faktiskt önskar något slags framsteg i genusdebatten – för bägge könen – saknar rimligen Pelle. Jag behöver inte räkna upp skälen här; Hannah har redan gjort det bra i sitt inlägg. Ett av skälen hon anger är dock intressant att granska lite närmare. Hon skriver:

Det finns ingen som helst annan icke-feministisk sida eller blogg som inte antagit ett aggressivt antifeministiskt språk (implicit som explicit) och sånt orkar jag helt enkelt inte läsa, så nu får jag faktiskt all min input från antingen andra pro-feministiska bloggare och debattörer eller från media – och det är fan inte bra alltså.

[Det] gjorde mig bättre, gjorde mig skarpare, när jag faktiskt blev utmanad i mina tankegångar av någon som inte hade på agendan att ”vinna” utan som faktiskt förde diskussionen framåt, utan att hänfalla till krigsretorik mer än vad som kan vara förväntat av vem som helst som brinner för ämnet.

Jag instämmer i att input från olika källor alltid är gynnsamt. Dels för att bredda sina perspektiv, men även för att vässa sina resonemang. Däremot vet jag inte om jag instämmer i att det inte skulle finnas ”efterföljare” som undviker en antifeministisk approach.

För egen del vore det väl förmodligen en smula förmätet av mig att räkna in mig själv i en sådan skara, men hoppas väl ändå att jag inte utan vidare bedömning räknas som antifeministisk. Min hållning där har jag ju redogjort för tidigare, och jag är förvisso öppet emot radikalfeminism, men å andra sidan lika öppet för klassisk liberalfeminism.

Nåväl, det finns andra. De kanske mest läsvärda bloggarna just nu jag skulle beskriva som distinkt icke-feministiska, men ändå inte alls antifeministiska, är förmodligen En Stilla Undran samt Ekvalist. Tonläget är ofta lågmält och eftertänksamt, och andas konstruktivitet. Radikalfeministiska ”sanningar” (läs: ideologi) ifrågasätts med vass logik, men kvinnors infallsvinklar och berättelser viftas aldrig bort. Pelle hade förmodligen gillat vad han hade läst.

Sedan finns det ytterligare en sak värd att ta upp i det här sammanhanget, och det är det (måhända något sorgliga) faktum att ett visst mått av antifeminism nog är nödvändigt för att en mansrörelse (eller, om man så föredrar: en av män helhjärtat delad jämställdhetsrörelse)  någonsin skall kunna etablera sig. Bashflak, också en läsvärd bloggare men möjligen med något vassare framtoning, har formulerat det väl i sitt inlägg ”Varför antifeminism?”.

Han är inte fel ute. Så länge radikalfeministisk ideologi tillåts formulera vad som är ”sant” i genus- och jämställdhetsfrågor, kommer det manliga perspektivet hela tiden att kunna viftas bort som ”förtryckarperspektivet”, eller som försök att bibehålla en privilegierad sits. Så länge män tillåts pekas ut som ”det onda könet” lär deras hjärtefrågor avseende jämställdhet knappast få den uppmärksamhet de förtjänar.

Så, hur kommer vi framåt, då?

Tja, den radikalfeministiska läran behöver fortsätta att monteras ned; kläs av genom att med forskning och fakta i ryggen visa hur dess ideologiska teori-byggen inte håller. Vågar vi som ser igenom dimridåerna fortsätta tala för vår sak, kommer allmänheten också att till slut inse att kejsaren är naken.

Med det sagt är det också viktigt att våga gräva ner stridsyxan. Feminister är individer, precis som antifeminister. Vissa har övertygelser som bottnar i en genuin förbättringsvilja, andra är föga mer än menlösa sexister. Visst kan det vara lätt att förtvivla när man skummar Flashback-kloakernas ”slut shaming”, eller ser de misandriska floskelspyor som  trollkonton på Twitter likt @feministfest och @feminismsverige vräker ur sig.

The boy and girl playing to a sandboxSamtidigt är de inte representativa för gemene man, och vi är nog trots allt fler som egentligen har en konstruktiv agenda. Vi behöver börja lyssna på varandra, och det med en genuin vilja att försöka förstå den andres utgångspunkt. Vi måste förstå att det krävs kompromisser, och att vissa eftergifter vi behöver ge måste få kännas lite läskiga. Det är kanske inte enkelt, men heller inte omöjligt.

Dock finns det faktiskt en kritisk pusselbit som i nuläget saknas. Sedan Pelle Billing (och i viss utsträckning Pär Ström, även om han sällan höll samma klass och konstruktivitet) försvann från scenen förs den manliga talan av anonyma röster, likt mig själv. Det blir för vekt, och för lätt att ignorera. Det behövs en frontfigur, någon som kan ta debatten i media, och som med namn och ansikte kan stå för det manliga, icke-feministiska perspektivet.

Jag skulle vilja våga. Jag står ju för mina åsikter, inte bara här på bloggen, utan även i privatlivet – och då både i ord och i handling. Jag har ifrågasatt så väl min arbetsgivare som nära vänner i genusfrågor, och räds inte att tala för min sak. Dock har jag sett den totala illvilja som ibland riktas mot icke-feministiska män, särskilt de som kliver fram i rampljuset. Drevet mot Billing och Ström var stundtals genuint otäckt, och jag har läst andra skribenter involverade i Billings ”Mansnätverket”-site som berättat om hur folk anonymt kontaktat deras familjer med pedofilanklagelser.

Den prislappen är jag ovillig att betala, både för min egen skull och för mina barns. Även om det gnager mig en smula att backa ner…

Följaktligen saknar jag också Pelle Billing. I den bästa av världar skulle han göra comeback i genusdebatten, men det är väl förmodligen att hoppas på för mycket. Jag hoppas därför att det istället kommer en ”Pelle version 2.0”, någon annan som vågar axla den positionen. Alla vi som tröttnat på könskrig i sandlådan hade nog mått bra av det.

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus. Tags: , , , , , , , , , , , , , , .

Poetry slam Episk skurkroll

33 kommentarer

  • 1. Johan  |  oktober 3, 2013 kl. 21:14

    Ström höll inte samma klass som Billing om man med ”Klass” menar konstruktivitet och vilja att initiera dialog med feminister. Om man däremot menar ”förmågan att skapa en rörelse och skaffa anhängare” så var Ström ljusår före alla andra och ärligt talat tror jag att det är det som behövs.

    Jag kan hålla med om att en polariserad debatt inte är idealisk, men om alternativet är ingen debatt alls, som läget är nu, så är det kanon med polariserade debatter.

    Ström skapade debatten, Billing breddade den men efter dem finns ingenting.

  • 2. Hannah - Everyone is entitled to my opinion  |  oktober 3, 2013 kl. 21:30

    Tack för tips på andra icke-feministiska jämställdhetsbloggar! Jag följde dig tidigare men lyckades tappa bort dig när Google Reader lade ner i somras, så också tack för manuell pingback så jag hittade tillbaka.

    Jag tror du har rätt i att det saknas ett ansikte. Pär engagerade många, men inte enbart till debattens bästa. Och hade Pär fortsatt hade nog Pelle också gjort det, är min gissning. Men att stå ensam, att bli ansiktet i singular, är aldrig roligt. Det finns ett gyllene snitt som heter att om en viss grupp bara är representerad till under 30% kommer de som tillhör den gruppen alltid bli sedda som först och främst representanter för gruppen och inte som individer med individuella åsikter. Den problematiken slåss feminismen också med, eftersom uttalade feminister fortfarande är en minoritet (om än större än uttalade icke-feminister).

    Jag förstår att det kan kännas svårt att våga vara öppen. Jag var tämligen anonym de första åren av mitt bloggande också, just för att slippa bli utsatt för diverse påhopp kring mitt övriga liv (och skydda min familj). Det du skriver om pedofilanklagelser osv låter dock bekant. Har du/ni kartlagt (eller försökt) varifrån dessa anklagelser kommer ifrån? Det har nämligen visat sig, är jag och anra feminister och för den delen antifeminister gått ihop oss och jämfört det vi fått kastat på oss att det mesta kommer från ett par-tre sjuka individer och inte alls är så utspritt som man kunde tro.

    Hatarna gör mycket väsen av sig men de är inte så många, är min fasta övertygelse. Sedan att de är sjukt obehagliga och kan knäcka en, det är ju en annan sak.

    Jag hoppas du vågar stå fram. Jag har alltid gillat dig och om inte annat vore det fint för mig personligen att få ett ansikte på dig. 🙂

  • 3. enstillaundran  |  oktober 3, 2013 kl. 21:40

    Jag är rörd och tacksam för att du nämner min blogg som ett exempel på en icke-feministisk men ändå öppen och dialoginriktad och läsvärd blogg. Detta har varit en av mina målsättningar. Speciellt då jag själv alltid ansett din blogg vara just detta och en förebild för mig personligen. Detta gör att jag kommer att anstränga mig ännu hårdare i framtiden.

    Jag är, precis som du själv, tveksamt till att komma ut med min egentliga identitet och just av samma skäl som du nämner. Jag vill skydda mina barn från det drev som nog oundvikligen kommer piskas upp så fort namn, adress och andra personuppgifter blir kända.

    Att leta efter och önska sig en Pelle 2.0 är, enligt mig, övermåttan fantasilöst och högst nostalgiskt. Det är inte den väg framåt som vi måste ta. Han och Ström gjorde ett nyttigt, nödvändigt och nyanserat (var och en på sitt sätt) jobb, men situationen är annorlunda, så också de förutsättningar som jämställdhetsarbetet har nu.

    Jag menar att Hannah Lemoine gör det alldeles för enkelt för sig när hon inte ser alla de bloggar som skriver om de ämnen hon efterlyser och att de gör så på ett sätt som hon saknar. Det visar bara på att även den relativt dialoginriktade sidan av feministrörelsen anser sig ha råd med att bortse från en allt starkare motpart i diskussionen om köns- och genusfrågor. Det bådar inte gott om man vill se framsteg och försoning.

    Jag kommer fortsätta med mitt lilla arbete och kommer att följa samma ledstjärna som alltid (även om jag blir överväldigad av känslor och frustration ibland): empati, förståelse och välvilja.

    Fortsätt Certatio, så har jag ett gott exempel att följa!

    • 4. Hannah - Everyone is entitled to my opinion  |  oktober 3, 2013 kl. 21:49

      ”Jag menar att Hannah Lemoine gör det alldeles för enkelt för sig när hon inte ser alla de bloggar som skriver om de ämnen hon efterlyser och att de gör så på ett sätt som hon saknar.”

      Jag är lite förvirrad här. Mig veterligen är det bara de senaste dagarna du själv exempelvis skrivit något på min blogg och således gjort mig uppmärksam på din faktiska existens. Hur är det meningen att jag ska kunna ”se alla de bloggar” du menar finns om jag inte blir uppmärksammad på dem? Jag är, som jag redan skrivit till Certatio, tacksam över att han tipsat mig om bland annat din blogg (som jag nu känner mig mindre intresserad av att läsa, men jag ska väl skjuta mina känslor av att bli talad över huvudet åt sidan och vara den ”större människan” här förstås och ändå ge den en chans) (jag har ju redan öppnat den på en flik så varför inte), vilket torde vara en ok pekning gällande mina intentioner.

      När Pelle försvann försvann också en samlingspunkt för olika åsikter, och när GD verkade vara dit de flesta tog sin hemvist efterföljande tappade jag mycket. Det är jag ledsen för, men ockå nu glad att exempelvis Certatio väljer att lyfta alternativ (OCH pinga det i min blogg!).

      Jag är inget jävla orakel som på magiskt vis kan scanna internet efter innehåll jag är ute efter, hur mycket mediavetare jag än är.

      • 5. enstillaundran  |  oktober 3, 2013 kl. 21:59

        Oj vad du reagerar starkt. Har jag förolämpat dig på något sätt, här eller någon annanstans?

        För det första så funderar du inte över hur jag hittat din blogg, men hittar själv lätt ursäkt för varför du inte kan hitta min.

        För det andra så behöver du inte läsa min blogg om du redan innan du besökt mig hyser aversion mot mig som person. Det skulle ju lätt kunna påverka din bedömning av det jag skriver.

        För det tredje så är det inte min uppgift att hålla dig uppdaterad om vad som händer ute på nätet. Om du inte vill vara ett ”orakel” är det väl du som går miste om åsikter och argument som inte förs fram i den bubbla du själv befinner dig i (med hänvisning till ett av dina senaste inlägg). Det krävs mod och energi att söka upp åsikter som utmanar en på ett konstruktivt sätt. Mottjafs av destruktiv karaktär lär ju hitta fram av egen maskin, som vi alla har fått erfara.

        Så, Hannah, är det så här du vill mötas?

        Är det en sådan här dialog du ville ha nu post-Pelle? Det krävs två för en tango, men då kan inte en av parterna bestämma sig för att medvetet trampa den andra på tårna.

        • 6. Hannah - Everyone is entitled to my opinion  |  oktober 3, 2013 kl. 22:12

          Om du med ”reagerar starkt” syftar på att jag använder svordomar så ska du inte ta illa vid dig av det, jag svär som en borstbindare (brukar hänvisa till arbetarklassarv på den frågan). Om du annars menar att jag inte borde ta illa vid mig av att du skriver en kommentar OM mig precis efter att jag själv kommenterat på samma inlägg istället för att tala TILL mig, så ja, det är väl inte så underligt? Kanske är jag extra känslig för att nej vet du vad stryk det, jag tänker inte komma med några ursäkter. Jag tyckte inte ens att det jag skrev var speciellt hårt, om jag ska vara ärlig.

          Jag har en tämligen stor blogg. Jag säger tämligen för det går inte att jämföra med ”di store” som har 50 tusen läsare om dagen. Men den är ok stor. Den har blivit stor genom att jag har skrivit i andra bloggars kommentarsfält, jag har interagerat med större bloggar som exempelvis Billings, och jag har varit synlig och pingbackat och skrivit saker som länkats vidare. Bloggar är inget man ”hittar”, det är något man får serverat, på ett eller annat sätt, genom att spår av denna blogg SYNS. Igen, som Certatio som gör en manuell pingback och således uppmanar mig att komma och läsa något specifikt. Så syns det.

          Vad gäller vem av parterna som väljer att trampa vem på tårna så låter jag det stå osagt i det här läget, men att det tar två att dansa tango (vilket är en smått lustig metafor i ett post-Pelle-perspektiv) kan vi nog vara överens om.

          Du valde att kritisera mig. Jag reagerade. Som man gör. Inte svårare än så. Speciellt inte när du faktiskt kritiserar min person (som gör det lätt för sig).

          Men för all del, jag är inte den som är långsint eller inte kan ändra uppfattning. Vad sägs om att jag INTE läser din blogg nu men sparar den i min readfeed och läser det som kommer upp härefter, när jag inte känner mig direkt anklagad? Så ska jag göra mitt bästa för att inte åläga dig som person några attribut du inte förtjänar.

        • 7. certatio  |  oktober 3, 2013 kl. 22:14

          Bra där!

        • 8. enstillaundran  |  oktober 3, 2013 kl. 22:45

          Svär du då mycket du vill. Ditt språkval är ditt.

          Jag talade ”till” dig men valde att använda ditt förnamn för att förtydliga (i vissa kommentarfält nästlas inte kommentarerna, jmf även med Twitter). Det var mitt språkval, men tydligen fel enligt dig då du tolkade som att jag pratade ”om” dig.

          Det är just denna snarstuckenhet som omöjliggör ett närmande i själva sakfrågorna. Allt tolkas personligt och varje illa formulerad mening och illa valt ord vägs på guldvåg på ett sätt att budskapet förbises.

          Du behöver inte läsa min blogg lika lite som jag måste läsa din. Att jag väljer att ändå läsa din säger väl lite om min vilja att lära mig om, förstå och närma mig dem som har en annan infallsvinkel på tex jämställdhetsfrågor än jag.

          Denna dialog, som så många andra, har blixtsnabbt förvandlats till en metadebatt kring språk, tolkningar och ”kränkningar” – något jag personligen inte tycker är konstruktivt.

          Läs istället min blogg om du vill (”när du inte känner dig direkt anklagad”) och kommentera sakfrågorna.

          Det vore väl något som både du, jag och Pelle skulle önska av varandra.

  • 9. certatio  |  oktober 3, 2013 kl. 22:12

    Seså, Hannah och ESU, kör nu inte i diket på en gång…

    Tror ni har alldeles för mycket gemensamt för att behöva hamna snett. Börja om? 🙂

  • 17. bashflak  |  oktober 3, 2013 kl. 23:15

    Det finns ca 20-30 jämställdistbloggar och ‘alla’ länkar till varandra, så lyckas man hitta en, så hittar man nästan alla. Dessutom har de kartlagts med stort intresse av ett flertal akademiker under vår och sommar.

  • 18. Malte Skogsnäs  |  oktober 3, 2013 kl. 23:47

    Två offentliga personer som öppet står för sin kritik mot genusfeminismen/radikalfeminismen är Marika Formgren och Sara Skyttedal. Kvinnor, ja visst (vad nu det spelar det för roll) men samtidigt ett tidens tecken. Det ska mycket till för att någon man ska träda fram och axla Ströms och Billings mantlar. Dagens manshat i samhällsdebatten har tyvärr blivit allmänt accepterad att inte många offentliga personer skulle ställa sig upp och försvara en ny manlig efterträdare. Radikalfeminister kan dagligen helt ”ostraffat” spy ut sitt manshat. Nåde den man som kritiserar en radikalfeminist.

    Samtidigt träder den s.k. genusvetenskapen med sin ideologiska propaganda in i Vetenskapens Värld och det egentliga skitpartiet SD är tredje största parti igen enligt den senaste opinionsundersökningen.

  • 19. Rick  |  oktober 4, 2013 kl. 07:55

    @ Certatio

    Tidigt i ditt inlägg skriver du så här:

    ”/…/ samt kvinnofientliga antifeminister som inte alls vill att män skall räcka ut en hand till feminism, ens i någon av dess former.”

    Du menar alltså, om jag upfattar dig rätt, att det finns en koppling mellan antifeminism och kvinnofientlighet. Har du något exempel på en sådan blogg, dvs. en blogg som inte bara är antifeministisk, utan uttryckligen även kvinnofientlig. Jag skulle nämligen gärna ta en debatt ,med sådana karaktärer också.

    • 20. certatio  |  oktober 4, 2013 kl. 14:16

      Hej Rick, och välkommen förbi.

      Njae, det tror jag väl inte alls att det behöver finnas en koppling mellan antifeminism och kvinnofientlighet, lika lite som det behöver finnas en koppling mellan feminism och manshat. Dock verkar vissa som definierar sig själva som antifeminister onekligen en smula kvinnofientliga, precis som vissa som definierar sig som feminister verkar tämligen hatiska mot män.

      Tyvärr (eller, ja, det är väl egentligen jävligt bra) har jag inget klockrent exempel på en tydligt kvinnofientlig blogg. De självutnämnda antifeminister som ger uttryck för misogyni verkar primärt dyka upp i kommentars- och Flashback-trådar…

  • 21. Ojojoj  |  oktober 4, 2013 kl. 11:19

    Debattklimatet har definitivt inte blivit bättre sen Pelle och Pär klev av. Varför tror ni de försvann? Det är värre än någonsin nu. Dags för klippa kuken. Kvinnor är korta för att män har tagit deras mat genom tiderna. All time low följs av all time low för varje dag.

    De som kallar sig feminister har hur mycket som helst att jobba på internt. Att istället komma och tycka att det ska komma någon och ställa sig i den här skitorkanen och lösa situationen (en man dessutom)…. Tja vad säger man??? Fy f-n…

    • 22. enstillaundran  |  oktober 4, 2013 kl. 13:42

      Nu var det jag som uppmärksammade Sveriges Kvinnolobbys ”Dags för: Klippa kuken”-bild. Min avsikt var inte att påstå att alla feminister står för det budskapet, utan istället visa på att tonläget inte främjar en konstruktiv väg framåt.

      Faktum kvarstår:
      Bilden var upprörande, kränkande och hotfull.
      Ingen har bett om ursäkt även om tillfälle getts. Attityden i vissa kretsar är tydligen att denna typ av uttalanden fortfarande anses korrekta och berömvärda. Detta är ledsamt.

      I mina ögon krävs det av _båda_ parter att ge lite vika för att närma sig varandra i en ömsesidigt berikande och konstruktiv kompromiss. Jag letar fortfarande efter en arena där detta kan bli möjligt. Min egen blogg har för få läsare för att var en sådan plats just nu, men jag gör vad jag kan.

    • 23. certatio  |  oktober 4, 2013 kl. 14:21

      Tja, nu var det ju jag som önskade att någon skulle träda fram och ta över bollen som Pelle lämnat över, och jag är både man och icke-feminist, så jag förstår inte riktigt hur du menar där?

      Håller dock med om att det är tufft för vem som helst som försöker axla den rollen, och visst vore det önskvärt ifall ”motståndarsidan” (ett uttryck jag ogillar men använder här i brist på bättre) kunde tagga ner lite avseende personangreppen. Samtidigt är det väl ett uttryck för positiv manlighet att våga stå fast när det blåser snålt, och visa att man inte är rädd för att ta ett par smällar för vad som är rätt och riktigt?

      Följaktligen tänker jag fortsätta hoppas. Vem vet, en dag (när mina barn blivit lite större, och därmed mindre känsliga för skitsnack om min person) kanske jag dessutom vågar ta det steget själv?

  • 24. Maria  |  oktober 4, 2013 kl. 13:43

    Av vilken anledning drog sig Pelle ur? Det skrev han aldrig. Hur som helst sjukt om det berodde på angrepp mot hans person. Fridsammare person får man leta efter.

    • 25. enstillaundran  |  oktober 4, 2013 kl. 13:46

      Tyvärr har du nog rätt.
      Hans, och Pär Ströms, erfarenhet av att offentligt (med namn och allt) stå upp för mäns rättigheter, skyldigheter och upplevelser har nog avskräckt många andra män från att ge sig in i debatten och det personliga engagemanget i samhällsutvecklingen.

      Det finns för mycket att förlora och lite att vinna att öppet utmana den offentliga diskursen.

    • 26. certatio  |  oktober 4, 2013 kl. 14:25

      Tja, när en känd mediepersonlighet som Maria Sveland i DN öppet får kalla Billing för ”högerextremist” utan att någon protesterar, vet jag inte om jag vill veta vad han har fått höra ”off the air”…

      https://certatio.wordpress.com/2012/02/08/sveland-deppar-men-over-fel-sak/

    • 27. Rick  |  oktober 4, 2013 kl. 16:58

      @ Maria

      Skämttecknarna Berglin hade t.ex. en obehaglig kommentar om just Pelle.

      Jag vet förstås inte i vilken mån det här inverkade på Pelle, men det bevisade att en ödmjuk samtalston inte blir bemött med någon som helst ömsesidighet.

      • 28. certatio  |  oktober 4, 2013 kl. 17:08

        Här är den:

        • 29. Rick  |  oktober 4, 2013 kl. 17:33

          Ja-a, bilden var värre än jag kunde minnas. Pelle grupperas ihop med Hell´s Angels…

          Den där bilden är djupt skamlig och kommer förhopningsvis att förfölja paret Berglin under resten av deras verksamhet. Ifall de är anständiga människor kommer de att känna av samvetet någon morgonnatt när de oförhappandes vaknar, men jag hoppas inte alltför mycket.

  • 30. Claes-Peter  |  oktober 5, 2013 kl. 20:25

    Visst kunde det vara värre! Som tex i Mexiko – de som där kritiserar knarkmaffiorna, hittas snart torterade till döds. Feministerna försöker ju ännu så länge bara reta männen till döds medelst ett stroke eller så. Så motmedel finns, de är enkla och subventionerade av Läkemedelsverket – som betablockerare eller bensodiazepiner.

    Kritiserar man genusmaffian kan man fortsätta att leva ett bra liv – med undantag att man inte kan få något välbetalt, arbetsfritt politiskt tillsatt pseudojobb, betalt med skattepengar. Eller få betalt för att sitta och bajsa ut hjärndött tyckande i media.

    Blaj & bullshit kan ju få en egen enhet för mätvärden i det vetenskap-tekniska SI-systemet. Om man mäter antalet propagandalögner och avsiktliga feltolkningar i en textmassa, så blir antalet grodor per 1000 ord lika med lika många Cantwell, förkortat Cw. Nyheten föreligger fortfarande bara som förslag i konkurrens med andra namnförslag för måttenheten – ss. Goebbels (Goe) och Bob efter ‘Bagdad Bob’, Mohammed Said as-Sahaf. Saddam Husseins propagandaminister.

  • 31. Ekvalist  |  oktober 6, 2013 kl. 13:42

    Tack för länken och omdömet! Jag saknar också Pelle Billings skriverier. Samtidigt var det många, bland annat jag själv, som började blogga just för att fylla tomrummet efter honom och Pär Ström. För att visa att det är svårt att tysta våra röster.

  • 32. Mariel  |  oktober 12, 2013 kl. 22:25

    Gillar din blogg. Vad tycker du om GD, och om mitt engagemang där?

    • 33. certatio  |  oktober 13, 2013 kl. 01:07

      Tack!

      Jo, jag tycker att ansatsen med GD är bra; gillar tanken att samla fler perspektiv under ett tak, så att säga.

      Sedan tycker jag att den inställning du beskriver i ditt senaste inlägg där, att det är bättre att presentera alternativa lösningar/argument än att klaga på befintliga, är ett konstruktivt förhållningssätt.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,920

%d bloggare gillar detta: