Medborgarlön – är det ekonomiskt möjligt?

maj 30, 2013 at 15:43 10 kommentarer

Lennart Fernström, politisk redaktör på Fria Tidningen, skriver i en debattartikel på Svenska Dagbladet om hur han skulle vilja införa medborgarlön:

Även inför nästa års val tyder allting på att huvudfrågan blir hur vi ska skapa jobb. Men varför ska vi skapa jobb? […] Varför inte istället fokusera på hur vi kan minska klyftorna, ge sjuka och arbetslösa en bättre tillvaro, minska stressen och skapa ett samhälle i ekologiskt balans? Det är hög tid att börja titta på alternativ till den misslyckade arbetslinjen.

Ett sådant alternativ är medborgarlön, även kallat basinkomst. En villkorslös medborgarlön som går att leva på och som betalas ut regelbundet till alla har många fördelar. För dem som idag står utanför arbetsmarknaden ger medborgarlön en trygghet och frihet från myndigheternas påfund. För dem som lönearbetar och har svårt att hinna med sina liv ger medborgarlön en möjlighet att jobba mindre. På det sättet får vi en arbetsfördelning utan tvång och en mer rättvis fördelning av resurserna.

Jag blir nyfiken. Alldeles oavsett om man tycker att medborgarlön ur ett filosofiskt perspektiv är en bra idé eller inte, landar det i grund och botten i ekonomi – är det hållbart ur ett statsfinansiellt perspektiv? Låt mig (helt utan att vara nationalekonom, så jag reserverar mig för ev. kunskapsbrister i mitt angreppssätt) se om jag kan kasta ljus över frågan.

Pengar i vågskålen

Sverige hade 2010 9,4 miljoner invånare, varav ganska prick 6 miljoner i arbetsför ålder (18-64 år). Jag utgår från att det är den senare kategorin som skulle vara aktuell för medborgarlön.

Hur stor skulle då en medborgarlön vara? Fernström skriver att den skall ”gå att leva på”, vilket jag tolkar som att den minst bör motsvara existensminimum (sannolikt mer, men låt oss utgå från minsta möjliga utgift). 2013 anges existensminimum i Sverige till 3880 för en ensamstående vuxen.

Detta är exklusive hyra, och här är det lite olika mellan kommunerna vad som är tillåtet. Mellan 3000 och 5000 kr i månadshyra är ett intervall som täcker in det mesta. Det ger att totalsiffran för en medborgarlön det går att leva på landar mellan 7000 och 9000 kr i månaden. (Jag bortser här ifrån eventuellt behov av högre summa vid föräldraskap, låt oss räkna på låga utgifter för att ge konceptet en chans.)

Det innebär en utgift för staten på lågt räknat 7000 * 12 * 6000000, det vill säga 504 miljarder. Högt räknat, 9000 * 12 * 6000000, blir det 648 miljarder.

Fernström (och en del kommentatorer i tråden till inlägget på SvD) menar att denna utgift skulle balanseras av att vi slipper andra utgifter så som socialbidrag, barnbidrag, arbetsmarknadspolitiska program med mera. Hur ser det då ut på den fronten?

I statsbudgeten för 2013 ligger statens utgifter på totalt 837,2 miljarder. En (för konceptet medborgarlön) välvillig tolkning skulle vara att samtliga av dessa poster i sin helhet kunde sparas in (siffror i miljarder kr):

  • Hälsovård, sjukvård och social omsorg (62,2)
  • Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning (94,4)
  • Ekonomisk trygghet vid ålderdom (40,0)
  • Ekonomisk trygghet för familjer och barn (78,1)
  • Studiestöd (22,0)
  • Allmänna bidrag till kommuner (88,9)
  • Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik (1,2)

Detta uppgår totalt till 387,8 miljarder i besparingar. Eftersom utgifterna för medborgarlönen lågt räknat var på 504 miljarder, och högt räknat 648 miljarder, innebär denna trade-off i så fall en nettoökning av statens utgifter med minst 116,2 miljarder. Högt räknat landar vi på 260,2 miljarder.

Någonstans skall dessa 116-260 miljarder kronor hämtas in antingen genom ytterligare besparingar, alternativt genom ökade skatteintäkter. (Notera att medborgarlönen i det här exemplet är ”skattefri”, eftersom kalkylen bygger på existensminimum efter skatt.)

Granska gärna statsbudgeten själva. Var hittar ni minst 116 miljarder ytterligare att kapa? Jag gör det inte. Inte heller tror jag att det föreslagna systemet skulle öka statens skatteintäkter, utan snarare tvärtom. Denna aning stöds även av Fernholm, som ju trots allt skriver att en av de önskade effekterna av medborgarlön skulle vara att folk jobbar mindre.

Så här då: jag är knappast en fullfjädrad kapitalist, och är öppen för en vidare diskussion om förkortad arbetstid. Givet att samhället (och dess produktionskapacitet) har effektiviserats, och arbetslösheten ökat, kan det finnas visst fog för sådana tankegångar. Medborgarlön, däremot, framstår som lika delar kommunistisk utopi och ekonomisk omöjlighet…

Annonser

Entry filed under: Politik & Juridik. Tags: , , , , , , .

What’s kön got to do with it? Att kasta sedvänjor i glashus

10 kommentarer

  • 1. Jens  |  maj 30, 2013 kl. 16:23

    Finns ett annat räkne-exempel här som kommer fram till en alternativ tolkning av möjligheterna:
    http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/medborgarlon-en-alternativ.html

    /Jens

    • 2. certatio  |  maj 31, 2013 kl. 11:56

      Cornucopias inlägg är välformulerat och -strukturerat, och jag kan inte peka ut några uppenbara fel i sakframställningen. Samtidigt hämtar ju jag mina budgetsiffror från Regeringen och den aktuella budgeten, vilket rimligen är en rätt tillförlitlig källa det med. Ergo: om Cornucopia kommer fram till att systemet kan gå +/-0 och jag säger att det går back minst 116 miljarder, ligger väl sanningen kanske någonstans där emellan?

      Det innebär i så fall likafullt en rätt distinkt minusaffär för staten.

      Vidare är det intressant att läsa kommentarstråden hos Cornucopia. Där framkommer det efterhand ett antal ”undantagsfall” (stora barnfamiljer, handikappade, långtidssjukskrivna osv.) som kommer att behöva mer bidrag likafullt. Dels innebär detta att utgiften i sig blir större, dels att besparingarna i byråkrati som angivits blir mindre än tänkt.

      Inte heller Cornucopias kalkyl bär sig alltså – egentligen.

      Ett litet PS: Jag har egentligen gjort ett fel i min uträkning. Jag säger att medborgarlön skall utgå till de i arbetsför ålder, dvs. 18-64 år, men har samtidigt räknat med en besparing av hela posten á 40 miljarder för ”Ekonomisk trygghet vid ålderdom”. Nu ger mitt misstag dock ännu sämre stöd för konceptet ”medborgarlön”, och inte bättre, så det må väl vara hänt.

  • 3. Mia.  |  maj 30, 2013 kl. 19:04

    Kanske har jag missuppfattat men tanken är väl att de flesta inte kommer välja medborgarlön utan vill jobba för att tjäna mer. Alltså inte x 6000000.

    Detta går dock på tvärs med ‘arbetslinjen’ för kvinnor. Vissa partier har länge förespråkat ett vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar vilket andra partier motsatt sig då det är en ”kvinnofälla”. 😉

    • 4. certatio  |  maj 31, 2013 kl. 12:03

      Tror faktiskt att du missuppfattat, ja. Fernholm skriver:

      För dem som idag står utanför arbetsmarknaden ger medborgarlön en trygghet och frihet från myndigheternas påfund. För dem som lönearbetar och har svårt att hinna med sina liv ger medborgarlön en möjlighet att jobba mindre.

      Medborgarlönen skulle alltså utgå för alla, även de som jobbar.

      Dock skulle många naturligtvis välja att jobba ändå, för att slippa leva på existensminimum. Dock har jag i min kalkyl inte räknat med skatteintäkter från medborgarlönen (den var ju skattefri, remember?) utan utgår från att alla skatteintäkter kommer från ett bibehållet yrkesarbetande i samma utsträckning som idag.

      Detta är sannolikt en rätt fet glädjekalkyl; den sannolika effekten är snarare precis den Fernholm efterlyser – dvs. att folk går ner i arbetstid. Jag hade definitivt gjort det för egen del; hade jag plötsligt fått en nettoökning av cash på ett par tusenlappar (medborgarlön – uteblivet barnbidrag) hade jag nog minskat ned på arbetstiden någon timme i vecka = mindre skatt till staten.

  • 5. Sapias  |  maj 30, 2013 kl. 21:20

    Jag tycker att medborgarlön är ett mycket intressant koncept, och jag tror att det kan fungera. Jag har redan tidigare läst det inlägg hos Cornucopia som Jens länkade till, och den kalkyl som finns där visar att det är möjligt att få det att fungera. Läs det inlägget.

    @Mia: ja du har missuppfattat konceptet. Eller det kanske finns flera varianter på detta, men enligt den variant som Cornucopia föreslår får alla över en viss ålder medborgarlön. Man kan inte välja bort den.

    En stor fördel med medborgarlön (som alla över en viss ålder får) är att man kan skrota en del myndigheter som idag delvis förnedrar människor, som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Långtidssjuka och arbetslösa slipper förnedras och alla slipper en massa krångliga regler.

    En annan fördel är att det blir lättare att våga prova något annat om man t.ex. vantrivs på jobbet eller skulle vilja satsa på att göra något av sin hobby som man brinner för.

    Jag tror att medborgarlön skulle kunna skapa ett vettigare samhälle.

    • 6. Mia.  |  maj 30, 2013 kl. 21:36

      Så man får medborgarlön och sin vanliga lön om man jobbar? Sign me upp! 4 inkomster i en familj med två förvärvsarbetande? Låter det för bra för att vara sant så brukar det vara det. Så jag har antagligen missuppfattat igen 🙂

    • 7. certatio  |  maj 31, 2013 kl. 12:13

      Som du ser av mitt svar till Jens har jag läst hos Cornucopia, och hyser alltså fortfarande ganska distinkta tvivel.

      När det gäller det där med att spara in på byråkrati/myndigheter, ingår naturligtvis sådana kostnader i de 387,8 miljarder statliga utgifter jag räknat på att skulle sparas in vid införande av medborgarlön. (Eller var i statsbudgeten menar du annars att de pengarna gömmer sig?)

      Även hänsyn taget till sådana besparingar landar vi i bästa fall i en kalkyl som går +/-0 (enligt Cornucopia, minus minst 116 miljarder enligt mig) för att dela ut en garantilön enligt existensminimum, och som då högst sannolikt leder till minskade skatteintäkter (vilket då gör kalkylen till ett moment 22 – den kan inte bära sig!).

      Jag säger inte att dagens lösningar för arbetsmarknads-, skatte- och bidragspolitik är perfekta, eller ens bästa möjliga. Det går säkert att hitta lösningar som bättre tillgodoser majoritetens behov såväl som de mest utsattas, utan att statsfinanserna behöver gå käpprätt åt helvete för det.

      Medborgarlön framstår dock (fortfarande) som en utopisk och ekonomiskt omöjlig dröm.

  • 8. Claes-Peter  |  maj 30, 2013 kl. 22:59

    Idén är väl ca 500 år gammal, minst… 🙂

    Citat: ”Schlaraffenland (av tyska Schlaraffe ’slöfock, dåre’, av tyska schlummern slumra, och Affe, apa se SAOB) är ett fantasiland, där man utan ansträngning får alla önskningar tillgodosedda och lättjan är en dygd istället för en synd.

    Schlaraffenland porträtteras ofta som ett land där allt finns i överflöd: I flodbäddarna rinner mjölk, honung eller vin istället för vatten. Alla fåglar flyger omkring redan tillredda och färdiga att intas. Husen är byggda av kakor, istället för stenar ligger ostar runt omkring och så vidare. Njutandet är invånarnas största dygd, hårt arbete och flit ses som synder. I sagan om Schlaraffenland återfinns uttrycket stekta sparvar flyger i munnen på en[1], vilket känns igen från kung Carl XVI Gustafs jultal 2002.[2]

    Schlaraffenland dök upp som idé första gången 1494 som en parodi på paradiset i ett verk av Sebastian Brants och senare användes det i en dikt av Hans Sachs. Liknande idéer fanns dock redan hos de grekiska diktarna Telekleides och Pherekrates. Äldre stavningar inkluderar Schlarraffenland, Schlaweraffen Landt och Schlauraffenlandt.”

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Schlaraffenland

  • 9. Claes-Peter  |  maj 31, 2013 kl. 22:30

    Är inte detta nationalekonomins motsvarighet till perpetum mobile? Hur många kommer att vilja gå upp 05:30 och i ur och skur bege sig till tråkiga, dåligt betalda jobb utan möjligheter till avancemang? Och när de kommer hem trötta på kvällen, möter sin medborgarlönade granne som nyss stigit upp ur sängen?

    Jag jobbade åtskilliga år på Försäkringskassan, och jag kan intyga, att uppfinningsrikedomen är oändlig när människor vill avhålla sig från arbete. Man kan köra kors och tvärs över landet i bil, rida i timmar, rensa i stall, gräva i trädgården, sporta, resa till Karibien eller gifta sig – samtidigt som man är så sjuk att man inte ens anser sig kunna arbeta 25% – dvs 2 timmar om dagen.

    Regeln med få undantag var i alla fall förr, att de som eftertryckligt och konsekvent motsatte sig att avbryta sin sjukskrivning och börja jobba, de kom heller aldrig tillbaka i jobb mera.

    Vårt land var det land i världen som hade störst andel sjukskrivna – långt över våra grannländer Danmark, Norge och Finland. Samtidigt har vi en av världens mesta avancerade sjukvård. Folk tar jobb som de inte klarar av, där de inte räcker till, och istället för att byta till ett lättare jobb så sjukskriver man sig och håller sig sjukskriven till varje pris. Eller så är jobben för trista, eller så går de inte att förena med ett frekvent nöjesliv som innbär att man vänder på dygnet.

    Alla påstår sig vilja arbeta – men många gör allt för att slippa.

    Jag hade under 80-talet en kvinnlig arbetskamrat som kom från dåvarande Jugoslavien. Hon talade öppet om att i huset bredvid det där hon bodde, bodde det nästan uteslutande landsmän. Och oberoende av veckodag eller tid på dygnet, så lyste det i alla fönster och spelades musik. Hon tyckte synd om barnen – de växte upp utan att någonsin få träffa någon som arbetade för sitt uppehälle.

    Och nu har vi ett skolsystem, där ordning, disciplin och flit länge har ansetts som fascistiska slagord, och man därför uppmuntrat motsatsen, mer eller mindre. På nätet möter jag ofta män i 30-årsåldern, som hanterar svenska språket som jag gjorde när jag var 9 år. Detta gäller alltså ”etniska svenskar”. Det är inte osannolikt, att i alla fall en del av ”näthatet” beror på många aktiva inte har språklig förmåga att formulera sina åsikter, förstå andras, och att debattera vettigt.

    Politikerna breder på med att ”skapa nya jobb” – men hur? Tvinga företagen att anställa ett antal arbetslösa utan kunskaper? För att skapa jobb åt okunniga människor får man backa utvecklingen – förbjuda maskiner i jordbruket, förbjuda automatiska maskiner i industrin och förbjuda datorer på kontorsarbetsplatserna. Det enda som kan fungera i praktiken är att ge de arbetslösa jobb i den offentliga sektorn – varför man inte vill det är en gåta, för dessa människor avlönas ju redan nu av skattepengar, men för att göra ingenting.

    Att allt ska betalas av ”någon annan” är en rundgång som inte fungerar. Kan vi inte ta lärdom av länder som Irland, Spanien och Grekland, som för bara några år sedan kallades ”tigerekonomier” som hade överlägsna system för näringslivet. Nu är de istället tiggarekonomier som är skuldsatta upp över öronen – ungefär som en människa som skaffar sig massor av kredikort och som tar kortfristiga lån för att betala en konsumtion över den ekonomiska förmågan.

    Det är nog inte en överdriven farhåga, att vårt land kommer att rasa ned till en status jämförbar med exv. Filippinerna, där exporten består av unga människor utan utbildning som får ta de sämsta och minst kvalificerade jobben i andra länder. Med lite tur är jag död vid det laget

  • 10. Kim  |  juni 9, 2013 kl. 01:38

    Du pratar om att människor inte kan debattera Claes-Peter. Tycker du inte att ”lärdomen att ta från Irland, Spanien och Grekland” är en jämförelse som haltar på gränsen till ohederligt retorikfluff?
    Jag upplever dig som stängd och redan bestämd.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,897

%d bloggare gillar detta: