Krig – finns det vinnare och förlorare?

april 23, 2013 at 12:12 13 kommentarer

…eller finns det bara förlorare? Det senare är nog något de allra flesta skulle skriva under på, oavsett vilken nation eller fraktion som står omnämnd som segrare i historieböckerna. Något som dock påstås tämligen ofta nuförtiden, är att kvinnor är krigets verkliga, primära förlorare. Hillary Clinton har satt ord på synsättet:

Women have always been the primary victims of war. Women lose their husbands, their fathers, their sons in combat. Women often have to flee from the only homes they have ever known. Women are often the refugees from conflict and sometimes, more frequently in today’s warfare, victims. Women are often left with the responsibility, alone, of raising the children.

Alla de prövningar Clinton nämner är onekligen hemska, och alla de civila kvinnor som under krigstid tvingas fly eller utsätts för sexuellt våld förtjänar inte bara medkännande, utan även åtgärder för att försöka motverka dessa hemskheter vid framtida konflikter.

Med det sagt kan vän av ordning med rätta påpeka att det lidande som beskrivs av Clinton i mångt och mycket baseras på det faktum att män har dött, vilket rimligen är ett öde till och med värre än flykt eller ensam försörjningsbörda. Det är ju trots allt ett faktum att de allra flesta soldater är män.

”So what?”, frågar du dig kanske nu? Om de som krigar blir dödade är det inte lika tragiskt som om civila dödas, och eftersom det är män som startar och utkämpar krig får de väl skylla sig själva? Dessutom har du kanske läst FN:s påstående om att 90% av dödsoffren i samtida konflikter är civila, varav de flesta kvinnor eller barn?

Låt oss se vad vi kan bena ut, avseende riktiga fakta:

Först och främst bör det nämnas att det finns ont om bekräftade siffror som anger könsfördelningen för dödsoffer i krig. Detta konstateras bland annat av Oslo-baserade International Peace Research Institute, som ändå konstaterar följande:

One general conclusion can however be drawn: men are more likely to die during conflicts, whereas women die more often of indirect causes after the conflict is over. Data on violent deaths (mostly survey data) confirm that men are more often victims of violence during wartime, whereas several studies that also take into consideration the post conflict period report a high number of female deaths after the conflict is officially over. It is still unclear what it is about these post conflict situations that leads to all these female deaths and this is a research area that merits more attention.

Under själva krigandet verkar det alltså som om fler män än kvinnor dör, både soldater och civila inräknade. Däremot verkar de överlevande kvinnorna få det svårare efter själva konflikterna, även om det är oklart om det beror på fortsatta förbrytelser, bristen på manlig ”hjälp”, eller en kombination. Notera att ”fler män under kriget, fler kvinnor efter” inte säger något om ifall totalantalet för könen i slutänden blir lika stort, eller om fler män/kvinnor dör.

Kan vi ta reda på det på något vis? Tveksamt, men låt oss försöka:

Andra världskriget är förvisso inte så ”samtida”, men det är den blodigaste väpnade konflikten i mänsklighetens historia, så låt oss kika på den. Enligt Wikipedia var det cirka 22-25 miljoner soldater som dog (nästan alla män, kan tryggt förmodas) och cirka 38-55 miljoner civila. Könsfördelningen för de civila offren är även här okänd.

Värt att notera är att ifall vi antar att 20 av de 25 miljoner döda soldaterna var män (vilket torde vara lågt räknat) räcker det med att 20 av de 55 miljoner civila offren (~36%) var män för att totalen skall vara lika, och vid fler än 36% manliga döda civila, dog fler män än kvinnor i WW II.

Military Cemetery

Finns det mer aktuella siffror som kan ge en bättre bild? Tja, en undersökning som presenteras av den vetenskapliga tidskriften Injury Prevention, ”Epidemiology of violent deaths in the world”, är av intresse. Den påvisar att det 1990 registrerades 211 000 ”krigsrelaterade” dödsfall för kvinnor samt 291 000 dito för män, det vill säga ~58% manliga döda.

Ytterligare en pusselbit återfinns i en aktuell Amnesty International-rapport från Syrien, där det konstateras att 98/166 (~59%) av de civila dödsoffer de registrerade var vuxna män:

Amnesty International visited 26 towns and villages between 31 August and 11 September and carried out on-the-ground field investigations into indiscriminate attacks which killed 166 civilians (including 48 children and 20 women) and injured hundreds of others.

Även om siffrorna stämmer bra överens med Injury Prevention-undersökningen, finns det för få tillförlitliga källor för att det skall anses bevisat att fler män än kvinnor dör på grund av krig. Även om det finns en ganska tydlig indikation på att så är fallet, gör vi nog ändå klokast i att se detta som en inte till fullo besvarad fråga. Dessutom kan det säkert variera från konflikt till konflikt.

Den avslutande punkten är då huruvida de som dör är ”oskyldiga” eller ”skyldiga”, det vill säga om det primärt är de som startar och bedriver krigen som mister livet?

En studie som presenteras på Education Resources Information Center, ERIC, betitlad ”Men, Women and War: Gender Differences in Attitudes towards War”, konstaterar följande:

Results showed that women will support war, at least as enthusiastically as men, when an appeal is made based on empathy for oppressed and vulnerable human beings, or an emphasis is placed on group cohesion and intensification of interpersonal relationships in the community during war.

The data indicated that men are more prone than women to justify war according to rational and legal criteria, and that women find it more difficult than men to accept, condone, or justify any acts of violence, killing, and destruction during war.

Det låter rimligt, om man nu skall generalisera. Män ser krig som vedergällning som logiskt ur rättvisesynpunkt, medan kvinnor ser krig som befogat ”för den goda sakens skull”. Att samhällelig sammanhållning kan vara en pro-faktor för kvinnligt krigsstöd, skulle t.ex. kunna vara en anledning till att det i stora delar av Tyskland 1932 var fler kvinnor än män som röstade på det nationalistiska NSDAP (dvs. Hitlers nazistparti).

Avslutningsvis påvisar en aktuell brittisk studie, som kartlagt könens attityder inför rikets krigsinsatser, att män är något mer för dessa insatser än vad kvinnor är, men att båda könen är klart mer för dem än emot dem (se Figur 1). Dessutom är det värt att hålla i åtanke att flertalet konflikter/krig i modern tid startats av demokratiskt valda regeringar, som röstats fram av såväl kvinnor som män.

Därmed har vi en så klart bild av läget som vi rimligen kan skaffa oss utan att genomföra egna, vetenskapliga studier i ämnet. Låt oss summera:

  • Krig skördar fler civila än militära dödsoffer.
  • Sannolikt dör ändå fler män än kvinnor totalt sett, militära + civila dödsoffer sammanräknade, även om det är svårt att säga säkert.
  • FN-påståendet om att ”90% av de som dör på grund av krig är civila, varav de flesta är kvinnor och barn” är sannolikt INTE med verkligheten överensstämmande.
  • Under själva stridigheterna är det flest män som dör, medan kvinnor drabbas hårdare av umbäranden efter huvudkonflikten.
  • Män är något mer accepterande inför krig som lösning, men skillnaderna mellan könen är påtagligt små; under vissa omständigheter i princip obefintliga.

Den viktigaste punkten i summeringen är dock denna: Inläggsrubriken är provokativ, så till vida att krig självfallet är en mänsklig förlustaffär. Det är inte specifikt män eller kvinnor som är de primära förlorarna, utan människan – punkt.

Jag inser att vissa av er som läser detta tror att poängen jag vill göra är att krig drabbar män värre, och därmed antingen A) det är synd om män, eller B) det är inte synd om kvinnor. Så är inte fallet. Både män och kvinnor är förlorare i krig, och jag lider med alla som drabbas, oavsett om det är genom att mista livet eller genom att utsättas för svält, flykt eller sexuell tortyr.

Dock tycker jag det är viktigt att inte spä på en skev verklighetsbild av män som ”det onda, krigiska könet” och kvinnor som ”det utsatta, drabbade könet”, genom att under- respektive överdriva könens lidande i krig. Ovanstående sammanställning visar att det inte finns grund för detta.

När Hillary Clinton säger som hon gör, är det därför inte bara respektlöst mot de många manliga offer (både militära och civila) som krig skördar, utan även mot alla de män som verkligen aldrig skulle önska krig till att börja med.

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Vetenskap & Vidskepelse. Tags: , , , , , , , .

Öppet brev till Malin Holm Svar från Malin Holm

13 kommentarer

  • 1. Emma  |  april 23, 2013 kl. 13:45

    Håller i stort med dig. Det första som skiljer mellan könen är att männen inte alls riskerar samma sorts systematiska sexuella tortyr som kvinnor och barn gör. ”Kvinnor och barn” frasen har väl nästan blivit synonym med ”oskyddade, ickestridande, obeväpnad civilbefolkning.” Här skulle man givetvis kunna lägga till gamla och handikappade minus ett fåtal kvinnliga militärer med för att vara mer sanningsenlig. Dvs i stort sett alla som inte är militärer.

    Den andra stora skillnaden mellan män och kvinnor i fertil ålder är att kvinnor i barnafödande åldrar utsätts för betydligt värre risker även med små försämringar i vatten/hygien/säkerhets/födo-tillgången kan vara livsfarligt för gravida/ammande/födande kvinnor eller deras foster. Lägg därtill ett antal tunga lyft och hårt arbete därför att alla friska män är inkallade eller att utsättas för våld därför att alla män som normalt skulle beskydda byn är ute och strider och du har ytterligare risker som kan vara dödliga för den som är gravid som inte den som inte är, eller mot sin vilja kan göras gravid tar.

    Kvinnor slipper förvisso för det mesta kallas in och de fasor män får stå ut med där. Men krigets verklighet skulle jag hellre möta i manskropp med ett vapen i hand. Än gravid och obeväpnad som många kvinnor i u-länderna gör dagligen. Eller tex ”Comfort Women” gjorde under andra Världskriget.

    • 2. certatio  |  april 23, 2013 kl. 15:08

      Hej Emma,

      Jag håller (som du läste) naturligtvis med om att alla de övergrepp och fasor civila kvinnor utsätts för under krig är horribla, men tycker ändå att du skjuter lite bredvid mål med delar av din kommentar:

      Det första som skiljer mellan könen är att männen inte alls riskerar samma sorts systematiska sexuella tortyr som kvinnor och barn gör.

      Nej, män utsätts inte för lika många sexuella övergrepp – även om de är fler än den allmänna opinionen normalt känner till / lyfter fram. Läs t.ex. denna rapport:

      https://certatio.files.wordpress.com/2012/02/jama-association-of-sexual-violence-in-congo.pdf

      Sedan finns det ytterligare en uppenbar anledning till att inte lika många civila män som kvinnor utsätts för sexuella övergrepp. Männen är nämligen döda. När militär använder terror mot civila som krigsmedel, sker det vanligen genom att man förgriper sig på kvinnorna, och avrättar männen.

      Lägg därtill ett antal tunga lyft och hårt arbete därför att alla friska män är inkallade eller att utsättas för våld därför att alla män som normalt skulle beskydda byn är ute och strider […].

      Jag har gjort militärtjänstgöring, och sett vad en artillerisalva med solbrisad får för effekt. Den enhet jag tillhörde hade, räknat från den eventualitet att fienden fick vetskap om vår position, en beräknad snittlivslängd på 2 minuter. Om jag får välja på att bli inkallad, eller på att försöka överleva som civil, väljer jag det senare.

      (Sedan har jag respekt för det faktum att jag kanske inte hade sett valet som lika enkelt om jag var en gravid kvinna mitt i en etnisk konflikt, men rimligtvis förtjänar både det manliga och det kvinnliga perspektivet respekt…)

      Kvinnor slipper förvisso för det mesta kallas in och de fasor män får stå ut med där. Men krigets verklighet skulle jag hellre möta i manskropp med ett vapen i hand.

      Jag skulle också hellre möta kriget med vapen i hand. Dock i så fall helst som civil, där jag själv väljer om/när/hur jag försvarar mig med mitt vapen, än som soldat som beordras fram i skottlinjen och skjuts om jag vägrar. Män brukar inte få välja. Dessutom verkar civila män alltså inte klara sig bättre än civila kvinnor, så när det gäller könsvalet vete fanken…

      Nåväl. Poängen var som sagt inte att bråka om vem som drabbas värst, utan endast att det är lika poänglöst att ”tycka mer synd om” kvinnor i krig, eller att klandra män mer för deras utbrott, som vice versa.

      Peace. 🙂

  • 3. trollan  |  april 23, 2013 kl. 15:02

    Angående krig och sexuellt våld så kommer jag ihåg när jag läste om Balkankonflikten (det var väl 94/95) och för första gången hörde om våldtäkt som vapen.

    Om man nu ska anse att det primärt var kvinnorna som drabbades när deras män dödades – så är frågan hur man ska se på när kvinnornas våldtas i en del av genocide. Det fanns liksom en utstuderad tanke med detta. Det ingick på vissa platser som del av strategin.

    1. Barnen som föddes av detta skulle vara fiendens barn.
    2. Kvinnor som utsatts för detta skulle inte vara så intresserade av att ha sex och därmed inte få så många barn.

    • 4. certatio  |  april 23, 2013 kl. 15:25

      Alltså, Trollan, jag förstår hur du tänker, men precis som det ofrånkomligen är män som drabbas värst av att män dödas, är det ofrånkomligen kvinnor som drabbas värst av att kvinnor våldtas…

      • 5. trollan  |  april 23, 2013 kl. 15:52

        Håller helt med dig. Jag försöker bara visa på hur absurd en sådan diskussion blir att man låter den indirekt drabbade vara den som drabbas värst.

        Men sen finns det en viss poäng också att det värsta som kan hända faktiskt inte är döden. Det är det slutgiltiga och kan ibland vara under kort tid. Så ur det perspektivet kan jag väl förstå hur man tänker. En kula som dödar direkt – och som anhörig resten av livet leva med detta.

        Men det går inte att mäta lidandet, och att tävla om vem som har det ”värst” är liksom bara en sjuk diskussion. Våldtäkt som vapen är fruktansvärt, sjukt och vansinnigt och det drabbar dessa kvinnor. Men att sedan dra ut det till att det blir ytterligare något som drabbar ”oss kvinnor” och visa på något sorts patriarkat gör mig arg. Det handlar inte ens om kvinnohat – utan det handlar om att skada civilisationen på effektivaste sättet.

        När det gäller vinnare i krig så brukar det oftast vara någon smart människa som profiterar på det som man har behov av i krig…så det brukar alltid finnas vinnare till och med när det gäller sådant.

  • 6. Naughty Nurse  |  april 23, 2013 kl. 15:49

    Intressant inlägg Certatio. Började reflektera över varför det oftast pratas om de som blir efterlämnade ~ dvs kvinnor och barn~ och mer sällan än de som faktiskt offrar sig/offras i striderna . Jag tror att det kan vara att man som normal,vanlig människa kan sätta sig in på ett annat sätt i kvinnornas roll. Att bli själv med barnen,ingen. trygghet,ingen tillgång till mat,rent vatten,mediciner, att förlora sin älskade eller sin son eller far; det är nog lättare att sätta sig in i ( iallafall så gott det går, för jag inbillar mig inte att vi ens kan föreställa oss den vanmaktan om man inte varit där ) än hur det är att aktivt delta i striden; att döda en annan man som också har familj och barn och inte heller vill vara där,men det är Han eller Du.
    Människor känner ju generellt mer för de som de kan personifiera sig med. Så även jag,trots mitt empatikrävande och vårdande yrke. Jag är glad att människor som du kan hjälpa till att öppna mänsklighetens ögon lite grann. Det behövs .

    • 7. certatio  |  april 24, 2013 kl. 09:13

      Tack.

      Tror att du antagligen har slagit huvudet på spiken, när det gäller det där med identifikationsfaktor. Eftersom krig är en så absurd företeelse, är det garanterat lättare att sätta sig in i civilbefolkningens lidanden, men att döma av hur vanligt PTSD är hos soldater kan man nog ganska tryggt anta att det inte är någon dans på rosor det heller.

      Förmodligen är det samma fenomen (att känna mer för de man kan likna sig själv vid) som gör att det anses ha ett större ”nyhetsvärde” om en barnfamilj om 4 personer dör i en bilolycka här i Sverige, än om 200 personer dör i en översvämning i Bangladesh…

  • 8. Emma  |  april 24, 2013 kl. 13:35

    Hej Certatio! Tack för sakligt och trevligt svar. Känner till det där ang män i Kongo faktiskt. Självfallet är våldtäkt hemskt oavsett vem det drabbar. Hela situationen i landet där verkar så uppåt väggarna hemsk att den liksom är i en klass för sig för alla oavsett kön.

    Instämmer helt med dig i att det är meningslöst med någon sorts ”men det är faktiskt allra syndast om…” tävling. Tycker det är positivt att civilbefolkningens lidande uppmärksammas dock. Även om det görs väl slentrianmässigt just nu. Skulle hellre se en diskussion om att krig drabbar alla. Alla. Men att könen drabbas olika och inom könen drabbas de svagaste hårdast.

    Vad jag ville peka på är att även ganska ”milda” försämringar i levnadsstandard, Matleveranser, tillgång på mödra/förlossningsvård osv snabbt blir livshotande för många kvinnor även utan att det pågår regelrätta strider. Min farmor har tex berättat hur tufft det var att försöka bärga höskörden gravid i 8mån när farfar låg inkallad under kriget. Utan att landet ens befann sig i regelrätt strid.

    Men som sagt skulle hellre se en mer saklig rapportering som pekar på hur b ä g g e könen drabbas av krig och konflikter. Inte bara det ena könet.

    När det gäller inkallade män kan jag hålla med dig ang sk. ”kanonmat” om uttrycket tillåts. Tänker även att riskerna för en tvångsrekryterad ung kille med kort utbildning och få kontakter inte kan jämföras med en garvad tekniker som sitter placerad på säkert avstånd från eventuella strider. Eller högt uppsatta militärer som har pengar och kontakter att placera sin familj i säkerhet och kanske också sig själva i ett bra läge så fort det hettar till lite.

    Åtminstone i rätt många konflikthärdar brukar väl mutor och kontakter funka som livförsäkringar. Precis som stödet för hemkommande med olika psykiska men nog är ganska olika för tex en fattig ensam ung kille med trasslig bakgrund än den som har pengar och familj som kan supporta.

    Skulle jag själv tvingas vara med i krig men fick välja var och vem så skulle jag välja The Iceman i TopGun. Tveklöst 😉

    • 9. certatio  |  april 24, 2013 kl. 14:09

      Val Kilmer FTW! 🙂

      Tack själv. Du framstår som lyhörd och ödmjuk inför de här frågorna, vilket alltid uppskattas. Vi verkar dessutom tämligen överens, vilket inte är ett självändamål, men i alla fall inte skadligt… 😉

      ”Solbrisad” är den term jag fick höra för när granaterna är inställda så att de briserar en bit ovanför marken, så att den huvudsakliga effekten inte blir själva sprängverkan utan en kombination av splitter och tryckvåg. En samordnad salva från en handfull artilleripjäser räcker då för att ta bort varenda spår av grönt (varje barr, blad och grässtrå) från en hjälpligt stor skogsdunge. Är man där överlever man sannolikt inte, och gör man det önskar man att man inte hade gjort det.

      Beklagar om jag framstod som exkluderande; det var inte meningen att använda Språk För De Särskilt InvigdaTM

  • 10. Emma  |  april 24, 2013 kl. 13:37

    Och du? För oss som inte gjorde lumpen får du gärna översätta ”artillerisalva med solbrisad” till civiliska? 🙂

  • 11. Emma  |  april 25, 2013 kl. 01:34

    Tack. Vet inte om jag alltid lyckas vara lyhörd men jag försöker iaf. Inser också att jag som kvinna aldrig helt och fullt kan sätta sig in hur det känns att vara man och vilka för och nackdelar det medför. Precis som en man aldrig helt och fullt kan sätta sig in i kvinnors verklighet. Vi har s.a.s en blind fläck för varandra.

    Där kan vi välja ett av två synsätt antingen
    1. Utgå från vår egen tillvaro och avfärda allt som inte riskerar att drabba oss själva personligen som oviktigt gnäll.
    2. Ödmjukt inse att om en ganska stor andel män/kvinnor påtalar något som ett för dem stort problem så är det sannolikt värt att ta till sig och lyssna på dem. Även om man själv personligen inte upplever det som så allvarligt.

    Har läst din blogg ett litet tag nu och imponerats av ditt sätt att ta debatten och bemöta dina meningsmotståndare. Tror i längden att ”den mjuka linjen” med dialog vinner. Det finns såklart en hård kärna inom både den extrema mans- och kvinnorörelsen som inte är interesserad av något annat än att odla motsättningar. Men den stora massan av hangarounds kan man påverka.

    Har f.ö märkt att vi ofta tycker lite lika och då avstått från att kommentera. Något kvinnohat har jag lyckats hitta. Snarare en vilja att se bägge könens utmaningar. Tycker Malin Holm gör det väl enkelt för sig om hon utgår ifrån att alla i samma bloggroll tycker likadant. Hittade hit via Bashflak tror jag. Tycker du är ett snäppe mer nyanserad. Plus att man här slipper pubertala inlägg om Carolas bröst. Hitills iaf.

    Solbrisad alltså. Alltid lär man sig något nytt. 😀

    • 12. certatio  |  april 25, 2013 kl. 10:11

      Där kan vi välja [att] ödmjukt inse att om en ganska stor andel män/kvinnor påtalar något som ett för dem stort problem så är det sannolikt värt att ta till sig och lyssna på dem. Även om man själv personligen inte upplever det som så allvarligt.

      Om alla som ger sig i kast med genusfrågor, män som kvinnor, bara kunde ha den inställningen, hade sjukt mycket varit vunnet.

      Vidare hoppas och tror jag att det är ett ”inte” som kommit bort i meningen ”Något kvinnohat har jag lyckats hitta”. Visst är det väl så? Om vi kan enas om det, lovar jag att även framledes avhålla mig från inlägg om Carolas bröst… 😉

  • 13. Emma  |  april 25, 2013 kl. 10:55

    Ha ha får skylla på en låång dag. Inte något kvinnohat ska det vara 🙂


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,920

%d bloggare gillar detta: