Mobbingoffret Mustafa?

april 17, 2013 at 13:11 4 kommentarer

Det är mycket Omar Mustafa i medierna nu. Först blev han invald i (S) partistyrelse, och en vecka senare fick han avgå. Kritiken mot hans roll som ordförande i Islamiska Förbundet (och därmed högst delansvarig för att ha bjudit in synnerligen homofoba och kvinnofientliga talare) blev för stark. Nu, ytterligare en knapp vecka senare, verkar pendeln svänga igen – nu verkar många tycka synd om Mustafa, och ser honom som utsatt för en häxjakt. En officiell ursäkt kan vara på väg.

Personligen tycker jag, de många olika rösterna till trots, att frågan egentligen är tämligen enkel, men låt mig återkomma till det.

När det gäller de konkreta handlingar och ställningstaganden Omar Mustafa har på sitt samvete, behöver jag här inte redogöra för dem i detalj. Jag rekommenderar er istället att besöka Nordic Dervish, som sammanfattat det hela väl. (Ytterligare en poäng med att besöka just Nima, är väl att hans iranska påbrå rimligen utesluter honom som islamofob, trots att han kritiserar Mustafa?)

Omar MustafaMånga är dock de röster som istället för att kritisera eller ifrågasätta Mustafas agerande, väljer att försvara honom. Moissis Nikolaidis (S) hör förvisso inte till den skaran, utan intar en ganska neutral hållning just på den punkten, men menar ändå att Veronica Palm borde avgå som följd av sin klantiga hantering av affären. Veronica Palm själv oroas av den ”flod av främlingsfientlighet och rasism” hon sett under den gångna veckan, och menar att debatten spårat ur helt.

…vilket kanske är att ta i, även om det självfallet har gått att observera flertalet fall av obefogad islamofobi, som till exempel när Avpixlat konstaterar att affären gjort att ”svenska folket i allmänhet har fått sig en välkommen ögonöppnare avseende svenska muslimers åsikter och företaganden”. Att påstå att alla svenska muslimer delar åsikter med Abdullah Hakim Quick, är ju lite som att påstå att alla ”kristna” (men sekulärt levande) svenskar delar åsikter med pastor Åke Green.

Peter Weiderud konstaterar, lite i underkant, kanske, att det inte varit någon bra vecka för Omar Mustafa. Enligt Weiderud (S) har partibrodern tillskrivits åsikter han inte har, plus att han har bedömts enligt en annan måttstock än vi andra:

Det hade varit en tuff uppgift att vara ledare både i Islamiska förbundet och i det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Men det hade varit möjligt om Omar bedömts med samma mått som vi andra, vi som har nordiskt utseende, kristen bakgrund och mer klassisk folkrörelsebakgrund.

Sepideh Nekomanesh är inne på samma spår, och menar att drevet mot Mustafa tyder på ”intellektuell härdsmälta”:

Kampanjen som resulterade i Mustafas avgång visar att bevisbördan för en troende muslimsk man är större än för en etnisk svensk och, säg, troende kristen. Han måste bevisa sina feministiska övertygelser eller sitt stöd för hbt-rättigheter utifrån en annan måttstock.

Anna Ardin framstår i sin kommentar till det hela som aningen förvirrad, och verkar tappa bort det faktum att vad man säger inte är lika viktigt som vad man faktiskt gör. Hon verkar mena att eftersom Mustafa med eftertryck förnekat att han själv skulle vara homofob eller antisemit, spelar det ingen roll ifall han bidragit till att ge sådana röster utrymme eller inte. Frågan hon borde ställa sig är dock inte om det är rimligt att kalla Mustafa för antisemit och homofob eller inte (det är fullt möjligt att han inte är det) utan om hans trovärdighet som S-politiker är intakt?

Kitimbwa Sabuni, sist ut i svepet, drar på det temat till med att de 75% av Sveriges muslimer som hittills röstat på (S) nog lär sluta med det nu. Tydligen är Socialdemokraternas trovärdighet som icke-islamofoba nu förverkad. Även om detta enligt mig kanske är att överreagera en smula, finner jag dock att Sabuni är den tyckare som i högst grad är något på spåret:

Föreställ er att påven kom till Sverige på inbjudan av svenska socialdemokratiska katoliker. Skulle tidningarna då sätta rubriker som ”hatpredikant”, ”fanatiker” och ”extremist”? Skulle alla som gillat en tweet från påven riskera att slängas ut ur Socialdemokraterna? Nej, för ingen skulle finna det värt mödan att starta ett drev mot katolikerna […]. Det nödvändiga kristofobiska klimatet saknas för detta drev och analysen att några katoliker i Sverige ger legitimitet åt ledaren för världens största organisation skulle skrattas åt.

Sabuni har en poäng i sin observation att extrema åsikter vilandes på en kristen grund inte döms lika hårt som extrema åsikter vilandes på muslimsk grund, och rimligen bottnar detta i xenofobi. Samtidigt är väl problemet inte så mycket att extrema åsikter inom islam fördöms, som det är att extrema åsikter inom kristendomen inte fördöms. Här börjar vi närma oss min egen, personliga slutsats: kan och bör Omar Mustafa ses som mobbad, utsatt för en häxprocess, sidsteppad på grund av islamofobi – eller är hans framtvingade avgång rimlig?

Jag skall lägga fram det på ett enkelt sätt. Antag att Sven Knegberg representerar Demokraterna, ett parti som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter och vilja motverka kvinnoförtryck och homofobi. Knegberg är en duktig politiker, men så framkommer det att han som ordförande i Unga Svenska Baptister (*) vid upprepade tillfällen bjudit in talare från Westboro Baptist Church till officiella sammankomster.

(*) Mig veterligen en organisation jag just hittade på. Finns den på riktigt ber jag om ursäkt för eventuellt ömmande tår.

Här kan jag, alldeles oavsett om Knegberg själv med säkerhet kan tillskrivas sådana åsikter eller inte, inte se hur Knegberg kan sitta kvar på sitt uppdrag. Det handlar inte om att man inte kan vara troende och politiker, eller att man på sin fritid inte kan vara med i ortens lokala ornitologisällskap, swingers-klubb eller Godtemplare-orden. Det handlar om att man som politiker skall vara trovärdig i sin roll, och att man inte framstår som skenhelig när man redogör för partiets politik.

Om man vid flertalet tillfällen är ansvarig för att bjuda in talare som yttrar rakt motsatta åsikter och värderingar, är det svårt att se hur man kan anses ha sin trovärdighet i behåll. Det handlar inte om islamofobi, kristofobi eller häxjakt – utan om sunt förnuft. Även om jag vare sig kan eller vill döma Omar Mustafa avseende personlig karaktär eller politisk färdighet, ser jag därmed hans avgång som fullt befogad.

Annonser

Entry filed under: Hat & Fördomar, Politik & Juridik. Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , .

Twitter Fler män i förskolan!

4 kommentarer

  • 1. enstillaundran  |  april 17, 2013 kl. 17:54

    Jag håller med om det du skriver (åsyftande din slutkläm), men ser ett problem med det du skriver utifrån den pågående debatten om att ”ta debatten”.

    Bashflak har skrivit lite om Publicistklubbens diskussion på senaste årsmötet och jag vill lyfta fram Selimivics ståndpunkt att han såg sig manad att ta debatten även med de som har extrema åsikter som han själv inte skriver under på.

    Selimovics poäng är att detta är det enda sättet att bemöta dem på ett konstruktivt sätt.

    ”Om man vid flertalet tillfällen är ansvarig för att bjuda in talare som yttrar rakt motsatta åsikter och värderingar, är det svårt att se hur man kan anses ha sin trovärdighet i behåll.”

    Att då enligt dig (som jag uppfattar det) bli ”utdömd” för att just ta debatten med ytterligheterna medför att de aldrig blir bemötta och ifrågasatta när de är närvarande – endast på distans i tex tidningsartiklar och inte i andra person singularis, så att säga.

    Möjligtvis har jag missuppfattat din poäng. Rätta mig i så fall.

    • 2. certatio  |  april 17, 2013 kl. 20:12

      Jag förstår hur du menar, och du har naturligtvis en viss poäng. Det är svårt att bemöta tvivelaktiga åsikter s.a.s. ”på riktigt”, om man inte ger dem som hyser dem chansen att yttra dem under omständigheter där de tvingas försvara dem ”live”.

      Det är alltså en svår avvägning, och vi bör kanske akta oss för att brännmärka för snabbt och enkelt. Samtidigt kan jag i det här fallet inte riktigt finna att Mustafa har levt upp till företeelsen ”ta debatten”, eftersom det han gjort är mer av att ge dessa röster en talarstol utan att nödvändigtvis säga emot de av deras åsikter som är oförenliga med (S) politik.

      Visst tycker jag t.ex. att övriga riksdagspartier skall ställa upp i debatter med SD, och inte ge dem ”martyrpoäng” genom att vägra med hänvisning till att SD är ”de dumma”. På samma sätt får (S)-representanter gärna bjuda in homofobiska, anti-semitiska röster till en genuin debatt, där man bemöter och demonterar deras argument.

      Att däremot bjuda in dem för att tämligen oemotsagt låta dem lufta sin inhumana retorik, och sedan nöja sig där, anser jag fortfarande inte vara förenligt med bibehållen trovärdighet som (S)-politiker.

      …även om det, som du säger, förvisso är en svår balansgång.

      • 3. enstillaundran  |  april 17, 2013 kl. 20:19

        Precis.
        Faran ligger ofta i att problem och svårigheter förenklas för mycket.
        Att bjuda in utan att bemöta är nästan som att framföra åsikterna själv.

  • 4. Stig Fransson  |  april 18, 2013 kl. 10:59

    Det hemskaste i detta är att vi som trodde att Breivik var en ensam galenpanna med mycket märkliga åsikter nu börjar undra om han ändå inte hade rätt. Socialdemokraterna (en del av dem) tycks ju ha spårat ut fullständigt. Vilken normal svensk vill rösta på dem och riskera att få in i riksdagen sådana irrhjärnor som Veronica Palm & Co?

    Om både infödda svenskar och importerade muslimer slutar rösta på socialdemokrater – då är problemet löst.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,897

%d bloggare gillar detta: