Lutar pingvinberget?

december 14, 2012 at 12:34 2 kommentarer

Bara gubbar får nobelpris.

Det är rubriken på den aktuella debattartikel i DN som ondgör sig över det faktum att bara cirka 5% av historiens Nobelpris har gått till kvinnor. Det låter onekligen lite illa med en så låg siffra, och personerna bakom artikeln skräder heller inte orden:

Tusentals inbjudningar till att föreslå kandidater går varje år ut till universitet och lärosäten i världen. De kraftigt mansdominerade kommittéerna träffas sedan bakom lyckta dörrar och resultatet blir oftast att män väljer män.

Det har höjts kritiska röster om att det inte enbart handlar om att vara vetenskapligt excellent för att komma med i de olika Nobelförsamlingarna som utser pristagarna, utan framför allt om att ha rätt kontakter och rätt kön.

PenguinsSom stöd för att de kritiska röster som höjts har rätt, anför man könsfördelningen hos ett antal Nobelkommittéer som bevis. Om flertalet av de som nominerar är män, kommer resultatet att bli att fler män får chansen att vinna. Det är tesen, och det verkar faktiskt finnas ett visst fog för det. Det finns nämligen studier som visar att bägge könen har en viss förkärlek för att premiera det egna könet (kvinnor faktiskt i större utsträckning än män, även om det är ett stycke kuriosa som kanske saknar relevans här).

”Lika barn leka bäst” är alltså kanske en faktor. Frågan är då A) om det är den enda bakomliggande orsaken, samt B) om de lösningar som föreslås, att upprätta en ”namnbank” på möjliga kvinnliga kandidater, samt att uppmana till att alltid nominera minst hälften kvinnor, är rimliga?

Eftersom svaret på fråga B kan ses som avhängigt av svaret på fråga A, kanske vi skall börja där. Då kliver Liberala Kvinnor in i handlingen, med sin debattartikel i Aftonbladet på temat ”villkoren i forskarvärlden jagar bort kvinnor”:

Två tredjedelar av Sveriges universitetsstudenter är kvinnor, men våra kvinnliga professorer uppgår till knappt en femtedel. Längs vägen försvinner kvinnliga forskare, en efter en. För att förändra detta måste vi undanröja de hinder som upprätthåller den ordningen.

Okej, finns det hinder som specifikt slår mot kvinnor är det klart att det är värt att se över situationen. Vad består då dessa hinder av:

Först Försäkringskassan. När en doktorand i Sverige blir doktor upphör anställningen och hen behöver söka forskningsstipendier under två till fyra år för att få meriter nog att anställas på nytt. […] Eftersom de unga forskarna under flera år saknar lön förlorar de sin socialförsäkring. För dessa människor i 30-35-årsåldern är möjlighet till föräldrapenning en vardagsnära fråga, och för många kvinnor innebär utförsäkringen ett val mellan att lämna forskningen och att under sin föräldraledighet leva på 180 kronor per dag före skatt. 

Okej…? Det är naturligtvis sant att kvinnor oftare tar föräldraledigt än män (män tar fortfarande bara ut cirka 25% av all föräldraledighet) och det är förmodligen även sant att de känner en större press på sig att göra så för att ses som goda föräldrar.

Samtidigt är väl det i så fall en fråga som rör hur samhället ser på föräldrarollerna i stort, och inte så mycket en om forskarvärlden? Där är villkoren trots allt likadana för båda könen – den forskare som vill satsa på sin forskning får helt enkelt hantera det faktum att eventuell föräldraledighet kommer att svida ekonomiskt. Oavsett vad man tycker om detta, är det knappast som att män slipper undan prioriteringen karriär/familj i större grad än kvinnor. Man tvingas göra sitt val och leva med konsekvenserna.

Så till arbetsvillkoren. Inom universitetsvärlden finns mycket få anställningar. […] 2005 fick 2,6 procent av de som disputerade en tillfällig forskarassistenttjänst några år senare, och vid Lunds universitet hade bara var tionde av dessa lyckliga fått en tillsvidareanställning tio år efter sin doktorsexamen. […]

”So what?” kan man tycka. Kanske behövs inte fler forskare än så? Kanske inte, men systemet gör universiteten ojämställda. Kvinnor vågar nämligen inte acceptera så otrygga villkor. Bristen på forskaranställningar är dokumenterat ett av universitetsvärldens jämställdhetsproblem, och en nylig undersökning visar att kvinnor överger forskningen just på grund av bristen på trygga anställningar.

Återigen – hur blev detta en könsmässig orättvisa? Det verkar inte finnas något som säger att anställningarna är mindre trygga för kvinnor (jag är tämligen säker på att Liberala Kvinnor inte missat att ta upp det i så fall) utan det verkar vara ett generellt problem. Det egentliga problemet är istället något som artikelförfattarna själva nämner, nämligen att kvinnor inte vågar acceptera så otrygga villkor.

Här undrar jag då vari orättvisan ligger? Om fler män än kvinnor vågar ta den ekonomiska risk det innebär att satsa på sin forskning, och fler män väljer att (med de konsekvenser som kommer av det) prioritera ned familjelivet för karriären, är det då inte logiskt att det även är fler män som tar sig till den absoluta forskningstoppen? Är det verkligen ”orättvist” att en större insats även ger en större vinst?

Vad tycker du själv: Om en kollega till dig jobbade 50% medan du jobbade heltid, båda med exakt samma uppgifter och med samma färdighetsnivå , skulle du då se det som rättvist ifall ni tjänade lika mycket…?

Redan där borde alltså saken i mångt och mycket vara utagerad. Kan någon belägga hinder som verkligen slår specifikt mot kvinnor är det absolut värt att ta action, men så länge det handlar om att könen gör olika val inför exakt samma utmaningar, är det svårt att se det som diskriminerande.

Dock finns den en faktor till värd att nämna, åtminstone avseende själva Nobelpris-vinnarna: normalfördelningskurvan över mäns och kvinnors intelligens. Nedanstående graf, som jag lånat från Bashflak, är måhända något överdriven så till vida att den area som överlappar egentligen är större och de särskiljande manliga extremerna mindre. Principen är dock korrekt. Det finns fler manliga totalidioter är kvinnliga, men samtidigt fler extrema genier av manligt kön än av kvinnligt.

Normalfördelningskurva, män vs kvinnor

I samhället i stort är skillnaderna mellan könen så små att de närmast är att se som försumbara, särskilt givet att de genomsnittliga skillnaderna mellan individer av samma kön är större än de genomsnittliga skillnaderna mellan kollektiven ”män” och ”kvinnor”. När det handlar om Nobelpris-vinnare talar vi dock om just extremer, om personer som knäckt problem eller skapat teorier som ligger på en nivå högt över vad de flesta av oss är kapabla till.

Följaktligen är det inte orimligt att fler män än kvinnor faktiskt vinner priset. Vän av ordning noterar kanske att fördelningen 95-5 ändå inte känns rimlig, och det kan jag faktiskt hålla med om. Samtidigt bör man vara medveten om att Nobelpriset delats ut sedan 1901, och kvinnor har under en rätt stor del av den tiden inte haft samma möjligheter att delta i den akademiska världen som man har idag.

Denna historiska orättvisa skall absolut inte bortförklaras eller ursäktas, men skall heller inte tillåtas utgöra grund för kvinnliga ”gräddfiler” här och nu, när förutsättningarna för könen faktiskt inte längre skiljer sig åt i något reellt avseende.

Summa summarum: svaret på fråga A är att det finns gott om andra (och bättre) förklaringsmodeller än ”diskriminering” till varför färre kvinnor än män belönas med Nobelpris.

När det gäller fråga B är det väl inget fel på en namnbank med framstående kvinnliga forskare; go for it! Att i förväg bestämma sig för att nominera 50% män och 50% kvinnor vore dock hål i huvudet. Självklart skall de bästa kandidaterna nomineras – oavsett om de är 95% män eller 95% kvinnor…

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Vetenskap & Vidskepelse. Tags: , , , .

Gubbplogat vs kärringskottat Högerspöket är högst levande

2 kommentarer

  • 1. bashflak  |  december 14, 2012 kl. 13:34

    Anställningsförhållandena vid svenska högskolor är tämligen irrelevanta för Nobelpriset, eftersom vi är ett så litet land, med bara drygt en promille av jordens befolkning. Den som vill hitta förklaringar i anställningsformerna bör titta på stora vetenskapsländer som USA, Japan, Kina, Ryssland m.fl. Men det där med kvinnors lägre riskbenägenhet är nog en global, biologisk egenskap som grundar sig i evolutionspsykologi. Fast jag tror att även den fördelningskurvan är bredare för män. De trygghetsnarkomaner till män som bor kvar hos mamma tills de passerat 30 vinner inga Nobelpris.

    • 2. AV  |  december 15, 2012 kl. 13:54

      Och dessa mambos är totalt osynliga för dessa feminister. Lika osynliga som byggjobbare, takskottare, avloppsreparatörer och liknande. Män är sådana med kostym, portfölj och ”viktiga” jobb. Sådana som tävlar och får status. Alla andra är deadbeats. Det riktigt roliga är när de själva åtrår strebermän och sedan klagar på att män (de som de ser) är strebrar och inte ”tar ansvar” i hemarbetet. Och sen till råga bli ”bitterfitta” och skylla sina egna val på andra.

      Vägen till den akademiska toppen är hård. Så hård att många kvinnor avstår. Men även många män avstår. De ser inte att det lönar sig. Forskare är inte högbetalt och inebär mycket slit i motvind. Om man gör arbetsförhållandena drägligare, vilket kostar en del, vem säger att inte fler män också söker sig vidare den vägen? Den kvinnliga dominansen på högskolor beror till stor del på en akademisering av en del ”kvinnliga” jobb. Och dels på att man satsar mera på mjukare ämnen (humaniora) än förr. Hur är könsfördelningen inom de sektorer (teknik och ekonomi) som leder till högre poster i samhället? Hur är fördelningen på de områden som ger nobelpris?

      Att satsa på forskning som ev leder till nobelpris är förhållandevis fattigt, osäkert och riskabelt. Alla dina resultat kan krossas nästa dag. Det som driver dessa forskare är en rejäl nyfikenhet och vilja att veta. Så stor att man är beredd att försaka det mesta andra. Kanske är det vettigt att göra förhållanden bättre så att även mindre riskbenägna vill forska vidare, kanske inte. Det är ändå ett filter som ser till att pengar går till de mest dedikerade. Men att det direkt skulle gynna kvinnor är inte säkert.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,897

%d bloggare gillar detta: