Gammal skåpmat och glädjande nytt

februari 14, 2012 at 14:34 5 kommentarer

Har precis läst ut Christopher Hitchens utmärkta ”Du store Gud?”, och tänker för mig själv att jag förmodligen inte ägnar tillräckligt mycket av bloggens förehavanden åt religionskritik.

Det är inte det att jag inte respekterar individuella personers eventuella tro; jag tycker för all del att de flesta former av gudstro i skenet av normal, logisk argumentation ter sig smått absurd, men det är varje persons fulla rätt och frihet att välja vad man tror på. Det jag har problem med är när individuell tro övergår i organiserad religion; det är när predikstolen snickras ihop som det hela allt som oftast tenderar att – så att säga – barka åt helvete…

Just idag har jag faktiskt ingen konkret händelse att avhandla, varför jag nöjer mig med att återge ett klassiskt stycke mycket gammal skåpmat, signerat Epikuros:

Vill han förhindra det onda men kan inte? I så fall saknar han makt. Kan han men vill inte? Då är han illvillig. Både kan och vill han? Varifrån kommer då det onda?

Jag kan inte annat än notera att Epikuros eleganta frågeställning har överlevt tidens tand bättre än de flesta levnadsdeviser i Bibeln. Varför respektera en illvillig Gud, eller tillbe – kanske till och med frukta – en maktlös? Hur man än vänder och vrider på det får ärkepatriarken finna sig schack matt.

Nåväl, nog om det. Jag sade ju inledningsvis att jag respekterar personlig tro, även om jag som sagt har svårt att relatera till den. Följaktligen skall jag inte bara leverera kritik när religiösa krafter bidrar till kvinnoförtryck, rasism, homofobi och sexuell ohälsa (vilket de för det mesta gör) utan även tillmäta de troende som gör gott det beröm de förtjänar.

En sådan person är guvernören i delstaten Washington, Christine Gregoire. Hon är förvisso uttalad katolik, men anser sig inte desto mindre mycket stolt över att nyligen ha signerat den lag som gör Washington till den sjunde delstaten i USA som tillåter samkönade äktenskap. Hatten av för henne.

Gay marriage

Annonser

Entry filed under: Hat & Fördomar, Vetenskap & Vidskepelse. Tags: , , , , .

Failburg Veckans Affärer vet bäst i kvoteringsdebatten

5 kommentarer

  • 1. d3mocritus (@d3mocritus)  |  februari 14, 2012 kl. 20:36

    ”Det är inte det att jag inte respekterar individuella personers eventuella tro…”

    Ah, men den riktiga svårigheten är kanske att en ”tro” nog oftast inte kan ses som ett isolerat mentalt tillstånd, utan snarare en process som styr och påverkar människors handlingar, både den troende individen, som den vidare omgivningens.

    Den stora svårigheten tycker jag uppkommer kring vilka former och vilken påverkan vi vill acceptera. Var drar vi gränserna, när religiösa övertygelser och normer konfronteras med våra fundamentala etiska och moraliska grundstenar och normer?

    Blir det någon gång, i något sammanhang, inte längre ”möjligt” att acceptera individuella personers tro?

    • 2. certatio  |  februari 14, 2012 kl. 21:57

      Blir det någon gång, i något sammanhang, inte längre “möjligt” att acceptera individuella personers tro?

      Njae, jag skulle faktiskt hävda att vi aldrig kommer till den punkten (eller åtminstone inte jag). Däremot är det naturligtvis möjligt att hamna i lägen där man inte kan acceptera det handlande som blir följden av en persons tro. Jag har t.ex. inga problem med att acceptera att någon i sitt eget sinne är en bokstavstroende muslim, men har problem med att acceptera ifall han (eller hon) utifrån detta flyger ett flygplan in i en folkfylld byggnad. Jag har heller inga problem med att acceptera att någon i sitt eget sinne är en bokstavstroende katolik, men om denne utifrån detta yttrar sig nedsättande om t.ex. homosexuella eller judar kommer jag att reagera. Jag får problem med båda två, så fort de försöker tala om för mig hur jag borde leva mitt liv för att vara ”god”, ”rättrogen” eller någon annan lika korkad subjektiv term vars kriterier fastslagits baserat på urgamla amsagor.

      Jag är nog ute efter något slags konsekvensetik här, misstänker jag. Att individuell tro alltid skall accepteras så länge den inte har en tydligt negativ påverkan på någon annans möjligheter att leva ett gott liv, men aldrig skall accepteras när den manifesteras i handlingar som skadar andra.

      Jag är naturligtvis fullt medveten om att det inte alltid är lätt att dra en gräns mellan vad som är själva tron och vad som är dess direkta följdverkningar (dvs. av den utlösta handlingar), men vad göra – livet är inte alltid enkelt… (Jag är dock övertygad om att det skulle vara mycket enklare ifall organiserad religion inte tilläts ha så stort inflytande på vår civilisation.)

      • 3. d3mocritus (@d3mocritus)  |  februari 16, 2012 kl. 08:17

        ”Att individuell tro alltid skall accepteras så länge den inte har en tydligt negativ påverkan på någon annans möjligheter att leva ett gott liv…”

        Det är nog svårt att finna bärande invändningar mot en personlig, intellektuell tro som en individ håller till sig själv.

        Problemen uppstår i att för många övertygelser så får den personliga tron (som vi båda nog cirklar runt), ett värde och berättigande först i och med fysiska handlingar och interaktioner med omvärlden.

        ”Jag får problem med båda två, så fort de försöker tala om för mig hur jag borde leva mitt liv…”

        Låter också helt rimligt, men hur hanterar vi en situation när våra rättigheter enligt ovanstående, kolliderar direkt mot varandra? Efter vilka regler och normer ska vi då besluta, vem ska få företräde?

        Hur gör vi när handlingarna omfattar, eller riktas mot 3:e person, som kan vara en person i beroendeställning, eller ett eget barn?

        I USA har till exempel fortfarande alla stater utom 3, (tror jag), fortfarande ”religious exemption rules” som till exempel skyddar föräldrar som i trons namn vägrar sina barn livsnödvändiga medicinska behandlingar, och därmed direkt orsakar fruktansvärda lidanden och i förlängningen, deras död.

        Det finns tyvärr massor av helt fruktansvärda historier, bland annat om hur föräldrar kallat på sin lokala präst, och hur flera vuxna människor suttit och i timmar bett för en liten pojke som kräks upp avföring och slutligen sina egna inälvor, och dör i fruktansvärda plågor i sina föräldrars armar, istället för att ta barnet till sjukhus.

        Just detta inträffade 1986 i Boston, föräldrarna dömdes först, men friades senare i högre instans. Massachusetts är nu en av de stater som faktiskt avskaffat den lagregeln.

        I Sverige så tillåter vi i stället att barn pga religiösa skäl (personliga övertygelser) bland annat särbehandlas och undantas från normala skolaktiviteter, eller att flickor och kvinnor fråntas vad jag ser som grundläggande mänskliga möjligheter, friheter och rättigheter, och som i en annan kontext (lägenheten bredvid) nog hade varit direkt straffbara.

        Det är nog där svårigheterna, och utmaningarna börjar på allvar.

        Jag minns inte nu om det var Michael Shermer eller Christopher Hitchens som skrev att han i teorin var agnostiker, men i den dagliga praktiska verkligheten ateist…

        • 4. certatio  |  februari 16, 2012 kl. 11:21

          Att neka sitt barn adekvat vård räknar jag definitivt som ”handling” och inte som ”tanke”, och ett sådant agerande skall absolut fördömas fullt ut.

          När det sedan gäller den generella frågan om vilkas värderingar som tillåts styra vid kollisioner, skall vi föreställa ett sekulariserat land utan statskyrka. Om en religiös yttring strider mot de allmänmänskliga rättigheter vi annars bygger vårt samhälle på, bör det alltså rimligen vara de religiösa som får vika ner sig.

          ”Agnostiker i teorin men ateist i praktiken” var ett fyndigt uttryck, men för egen del är jag nog ateist i alla avseenden. ”Agnostiker” är jag väl kanske så till vida att jag inte inbillar mig att jag vet allt eller att alla svar ännu är avgivna – men jag är helt övertygad om att ”Gud” inte kommer att visa sig vara svaret på någon av frågorna…

  • 5. d3mocritus  |  februari 19, 2012 kl. 12:52

    Precis apropå, så noterade jag en kort i Sydsvenskan, där svenska barläkarföreningen i ett brev till Socialstyrelsen, säger att de inte längre vill omskära pojkar av religiösa skäl, beroende på att de uppfattar ingreppet, som ett övergrepp.

    Vilket är något som vi idag faktiskt sanktionerar från myndighetshåll om jag förstått korrekt.

    Men för att fortgå till diskussionen i stort, så kan ju ett ”övergrepp”, el. handling kanske också vara att man förvägrar barn tillgång till, eller förhindrar barnen möjligheterna, att utvecklas normalt.

    Jag undrar om det kan varit Richard Dawkins som någonstans funderade kring rimligheten att sättas en åldersgräns för religion och religiöst deltagande, som en väg framåt.

    Att barn idag de facto inte får en verklig möjlighet att själva välja, när de utsättas för en religions värderingar och normer under uppväxttiden.

    Religion ok, men först som ett medvetet, aktivt, personligt och frivilligt val, efter att du fyllt 18?

    Innan dess skulle man som förälder inte få/kunna använda religion som ursäkt, varken i skolan eller i samhället i övrigt…


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,497

%d bloggare gillar detta: