Ack, kärleken, denna systematiska exploatering av toalettstädning

september 12, 2011 at 13:37 10 kommentarer

Debatten rasar vidare om huruvida äktenskapet (och en underförstådd hemmafru-roll) är den största kvinnofällan av dem alla, och ifall skilsmässa är alla kvinnors ultimata val. Jag har redan tidigare skrivit om detta, och konstaterat att det finns vissa problemområden att ge sig i kast med:

1) Eftersom fler kvinnor än män väljer att vara hemmaförälder, är det med nuvarande pensionssystem också fler kvinnor än män som försämrar sitt pensionsutfall. Även om valet fortfarande är frivilligt, borde systemet ses över.

2) Även om den nordiska kulturen är hyggligt förskonad från tvångsgifte och resonemangsäktenskap, är detta något som på många håll i världen är ett reellt problem för de unga kvinnor och män som pådyvlas arrangemanget.

Sedan är väl steget rätt långt från ovanstående punkter till att – som vissa i den aktuella debatten – mena att svenska kvinnor som gör livsval inriktade på hem och familj inte vet sitt eget bästa, och att de eventuellt även bör ses som könsförrädare.

Toilet cleaningNåväl, det där har jag redan avhandlat. Bland de mer aktuella tyckarna på området återfinns Torbjörn Messing, som skriver på Newsmill om hur män som skurar toaletter räddar äktenskap.

Helt fel ute är han inte. Det finns data som säger att mer jämställda förhållanden (avseende t.ex. mängden yrkesarbete, obetalt hemarbete,  egentid och inkomst) tenderar att hålla bättre än motsatsen, vilket väl rimmar ganska väl med sunda förnuftet.

En passus: Jag är medveten om att vissa av er här kommer att missta ”jämställda” med ”i strid med konventionella könsroller”, och tro att jag hyser aversioner mot traditionella förhållanden män och kvinnor emellan. Det gör jag inte; för min del tror jag det är skit samma vem som byter gardiner och vem som skottar snö, så länge båda parter anser sig lägga ner rättvisa andelar av arbetet och ha likvärdigt inflytande på den gemensamma tillvaron.

Även om vi alltså är överens på den kanske viktigaste punkten, innebär det inte att jag inte har vissa issues med vad Messing skriver. För det första bör hans tolkningar ses i skenet av hans utgångspunkt, att kvinnor per default är i underläge. Det innebär att alla situationer enbart kan tolkas som varande till kvinnors nackdel.

Jag gissar därför, apropå det här med ”mäns bristande ansvar för obetalt arbete”, att Messing hade hittat problem även vid det omvända förhållandet. Hade kvinnor stått för majoriteten av yrkesarbetet, hade det högst sannolikt pratats om  ”mäns bristande ansvar för familjeförsörjningen”…

Faktum är ju trots allt att kvinnor inte dubbelarbetar, åtminstone inte mer än män.

Tror jag att kvinnor generellt och i genomsnitt axlar ett något större ansvar för rollen som ”familjens projektledare”, den som styr upp sociala aktiviteter och tidsplanering? Ja. Är pensionsfrågan fortfarande problematisk? Ja. Innebär det att svenska kvinnor 2011 mot sin vilja tvingas in i obetalt hemarbete? Nej – inte mer än svenska män i så fall tvingas ut i förvärvsarbete. Båda könen upplever olika för- och nackdelar av sina typiska beslut, men alla är vi individer som bär ansvaret för våra egna livsbeslut.

Jag ser det som självklart att de som lever i en relation tjänar på att balansera sin tillvaro så att båda parter belastas lika. I stor utsträckning kan detta naturligtvis appliceras på att räkna rena timmar och minuter som går åt till att diska, byta glödlampor, vika tvätt och renovera huset.

Samtidigt framgår det av begreppet ”jämställdhet” att det finns mer än en part att ta hänsyn till. När Messing uppmanar svenska män att ”hålla käft och skura toaletten”, hoppas jag därför att han samtidigt uppmanar svenska kvinnor att ”hålla käft och tjäna lite pengar”. Annars är han inte vidare jämställd, eller hur?

* * * * *

Gudrun Schyman har även hon skrivit på Newsmill, och konstaterar att män som grupp systematiskt exploaterar kvinnors kärlekskraft. Tydligen är det en följd av en global idé om att vi skall organisera våra samhällen utifrån kön.

Jag har bara två korta kommentarer till detta:

1. Idén kallas ”biologi”. Även om heterosexuell kärlek enligt mig inte är förmer än homosexuell kärlek, är spänningen mellan könen nu faktiskt inte en lömsk patriarkal konstruktion, utan själva grundvalen för vår överlevnad som art.

2. ”Systematiskt exploaterar kvinnors kärlekskraft”…? Kanske är det jag som är en hopplöst naiv romantiker, men jag inbillar mig att det faktiskt finns kvinnor som lever i lyckliga relationer med män. Kanske till och med bland de som inte jobbar heltid.

PS. Ingen av ovanstående punkter innebär att jag inte håller med Gudrun om den självklara rätten till skilsmässa. Precis som Jonte Royal har konstaterat är det ingen som vinner på att skilsmässa stigmatiseras.

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus. Tags: , , , , .

Dunetik Budgeterad medmänsklighet

10 kommentarer

  • 1. Emma  |  september 12, 2011 kl. 15:16

    Håller med dig i mångt och mycket, som att pensionssystemet borde ses över med möjlighet att göra en bättre kompensation för den (man eller kvinna) som varit hemmafru/man. Kanske borde staten bistå med ett standardavtal med där ngn form av tillfälligt underhåll finns avtalat vid eventuell separation osv. Som det är idag är mer den som inte lönearbetar rättslös om den andra parten plötsligt drar. Ngt motsvarande A-kassa/omställningsförsäkring tex.

    Ett av felen med dagens debatt är väl att man idag förutsätter att bägge föräldrarna kan/vill/har möjlighet att göra karriär. När verkligheten för många, speciellt småbarnsföräldrar med dålig släktbackup ofta är att en förälder måste jobba deltid för att AB Familjen ska fungera. Vissa kan bytas om att agera ”huvudförsörjare”, vissa delar upp det helt. Det bör vara upp till var och en bara man ser till att kompensera den som arbetat in minst till pensionen.

    När det gäller att ”kvinnor inte dubbelarbetar” tror jag du har både rätt och fel. Jag tror inte kvinnors dubbelarbete ligger i själva hushållssysslorna. Mer på det organisatoriska planet.

    Det är t ex oftare kvinnan i en barnfamilj som håller reda på släktmiddagar/födelsedagar/märkning/inköp av barnens kläder/packa matsäck/väska osv osv alla smådetaljer. Sånt kan vara mentalt uttröttande. Men som med allt annat, om det finns två någorlunda välfungerande föräldrar borde man väl kunna diskutera sig fram till ett vettigt upplägg där man avlastar varandra så gott det går. Det jag kan se som fara med ett alltför hårt uppdelat upplägg mellan föräldrarna är väl just att allt riskerar att rasa om den ena föräldern blir sjuk eller dör. Försvinner den som tjänar mest, försvinner kanske bostaden på sikt. Försvinner den som håller i alla tusen smådetaljer står den andra/andre där handfallen. Därför är det viktigt att diskutera dessa frågor anser jag. Tyvärr slutar dagens diskussioner ofta i en låst män vs kvinnligt käbbel som sällan leder ngn vart…

    • 2. certatio  |  september 12, 2011 kl. 23:32

      Emma, som du kanske såg av vad jag skrev i inlägget så håller jag med dig om att det sannolikt oftare är kvinnan i ett förhållande som har ”projektledar-hatten”. Det är som du säger ett ansvar som kanske inte syns i hårda tidsmätningar, men som ändå kräver energi.

      I händelse av att detta är en ”sann” ojämställdhet är det definitivt något värt att jobba med. Dock finns det en möjlighet att det är en naturlig följd av att fler kvinnor är hemmaföräldrar. I några par jag känner erkänner båda att den part som just för tillfället råkar vara föräldraledig är den som s.a.s. har koll. Om det då är fler kvinnor som jobbar deltid blir en naturlig följd att det också är fler kvinnor som har kollen.

      (Men, som sagt, jag menar inte med detta att det skulle vara ett naturgivet tillstånd vi behöver gilla eller ens acceptera. Som jag skrev handlar det väl om att båda parter skall uppfatta sin arbetsbörda och sitt ansvar som rimligt.)

      Din avslutning är klok. Par borde prata med varandra om sådana här frågor på allvar, så att båda är införstådda med konsekvenserna av olika framtidsscenarion givet de livsval de gör tillsammans.

  • 3. Ullis  |  september 12, 2011 kl. 19:40

    Håller med i mycket men problemet är vid skilsmässor Problemet är män som kanske omedvetet utnyttjar kvinnors bilogiska kärlek och gärna lever trad. under några år när barnen är små. Sen byter de upp sig till en yngre kvinna och vips så ska de inte behöva betala underhåll för de ska minsann ha barnen precis lika mycket. När de väl fått barnen varannan vecka är det många som lämnar över allt ansvar för hem och barn till sin nya partner så i praktiken är det mammor och styvmammor som har varannan vecka med varandra…

    Ingen kan idag tvinga en pappa från att avstå sina föräldradagar men om han ändå skriver över sina dagar på mamman måste han förstå att han därmed tar på sig ett större ansvar för försörjningen anser jag. Det måste så klart även gälla efter en ev. skilsmässan. Annars har han ju i praktiken utnyttjat mamman som svart arbetskraft.

    Det är några som ofta helt glöms bort i denna könskamp. Barnen! Barn får betala ett högt pris i många skilsmässor och jag tycker inte om att så många mammor som ”offrar sig för barnens skull” råkar så ekonomiskt illa ut för det drabbar på sikt hela samhället. Mammor som vill skydda sina barn, tex märker att barnen mår dåligt av växelvis boende blir ofta inte trodda och till och med förlöjligade. Problemet är att vi håller på att skapa ett samhälle där skilsmässa är en livsstil som är ett krav för att få livspusslet att gå ihop.

    ps. Jag är feminist, har tagit hela föräldraledigheten, nästan alla vab, jobbar fortfarande deltid trots att barnen är tonåringar… och jag är fortfarande gift med en underbar man som dessutom är mina barns pappa 🙂 och han har utan gnäll tagit på sig sin könsroll och står för huvudparten av vår försörjning.

    • 4. certatio  |  september 12, 2011 kl. 23:43

      Ullis, är du med på det lite humoristiskt motsägelsefulla i att du först skriver:

      ”Problemet är vid skilsmässor, […] män som kanske omedvetet utnyttjar kvinnors biologiska kärlek och gärna lever traditionellt under några år när barnen är små. Sen byter de upp sig till en yngre kvinna, och vips så ska de inte behöva betala underhåll för de ska minsann ha barnen precis lika mycket.”

      …för att sedan avsluta med kommentaren:

      ”Jag […] har tagit hela föräldraledigheten, nästan all VAB […] och jag är fortfarande gift med en underbar man som […] utan gnäll tagit på sig sin könsroll och står för huvudparten av vår försörjning.”

      Är du med på vad jag menar? Först fördömer du män som inte delar lika på hemsysslorna under förhållandet, för att sedan berömma din egen man för att leva precis på det vis du kritiserar.

      Visst, du säger att problemet uppstår när mannen sedan vill ha halva tiden med barnen vid en ev. skilsmässa, en halvtid han inte spenderat med dem så långt.

      …men du säger ju självt att du uppskattar hur din man stått för försörjningen, vilket innebär att du fått merparten av tiden med barnen. Tycker du då att det är rimligt att han inte skulle ha lika rätt till sina barn i händelse av separation?

      Så länge båda parterna i förhållandet har fattat informerade beslut i samförstånd, spelar det ingen roll vem som servat hemmet och vem som dragit in stålarna – då har båda parterna rätt att få lika umgänge med barnen vid separation. Det är åtminstone min fasta övertygelse, och sedan spelar det ingen som helst roll om förhållandet baserats på aldrig så traditionella eller aldrig så radikalt nyskapande könsroller.

      PS. Jag är glad att höra att du lever i ett lyckligt förhållande. Du har ibland i dina kommentarer låtit upprörd på gränsen till bitter, så jag får erkänna att jag tänkt tanken att du har egna jobbiga upplevelser som grund för ditt synsätt på relationer och separationer. Det glädjer mig dock att ha haft fel på den punkten!

  • 5. JonteRoyal  |  september 13, 2011 kl. 10:25

    Tänker lite på det här med projektledarrollen. Jag är självklart med på att det här finns mängder med individuella skillnader men rent generellt så är det garanterat kvinnan som tar på sig den rollen.

    I mitt förra förhållande blev det smått komiskt. Förvisso är jag som person inte helt hundra på att höra av mig till familj och vänner, men det är aldrig något som direkt stört mig. Men min förra partner blev tokig, och tog således på sig rollen att sköta de här kontakterna, även då jag inte bett om det eller riktigt förstod varför det var så viktigt. Allt hade ju funkat bra tills dess ansåg jag. Viktigt och påpeka är att vi bara var tillsammans drygt ett halvår (men vi bodde ihop större delen av den tiden).

    Poängen jag vill ha sagt är att jag vet att det här var energikrävande för henne. Problemet var ju bara att om jag skulle skött kontakten med min familj som jag alltid gjort (hört av mig lite då och då, med rätt stora mellanrummen från och till) hade det tagit otroliga mängder energi av min partner också. Således tog hon över rollen. Hon fick nästan krupp när jag berättade att jag och mina bröder inte köper julklappar åt varandra (en underbar tradition vi upprätthållit i fem år nu). Listan kan göras rätt lång.

    Om det här handlar om naturliga skillnader (fortfarande, jag pratar väldigt generellt) mellan könen eller inlärda roller vet jag inte, men jag lutar som vanligt åt att det främst handlar om inlärda roller. Men det finns ett problem när man säger att män ska ta över rollen som projektledare allt mer, då vi (nu blir det plötsligt extremt generellt) inte är speciellt intresserade av det. Vi klarade oss ganska bra när vi var själva och ser kanske inte varför vi måste överanstränga oss nu. Samtidigt retar det gallfeber på många, många kvinnor.

    Jämställdhetsproblem eller inte i ordets rätta bemärkelse? Jag vet inte. Men självklart är det ett problem då jag förstår att det blir energikrävande.

    Däremot tycker jag det är kul och intressant att belysa de här sakerna – det kanske kan få oss några steg på vägen i alla fall.

    PS: Män som lever ensamma, speciellt efter en separation, har ofta en ganska snäv umgängeskrets i jämförelse med kvinnor. En del av svaret till det ligger sannolikt i att vi generellt sätt är sämre på att sköta kontakter med familj och vänner.

  • 6. Emma  |  september 13, 2011 kl. 12:49

    @Certatio: Oups,det gjorde du ju faktiskt. Måste ha missat just den biten igår, får skylla på rörig jobbdag. Då ser det ut som vi är ganska ense faktiskt. Är väl ganska naturligt att den som spenderar mest tid hemma är den som f.n är familjens projektledare. Det är väl när det blir extremt uppdelat jag själv kan tycka att det är lite läskigt. På gott och ont tror jag män i karriären generellt på att bara släppa hem-biten än vad kvinnor är. Inget ont i det så länge det funkar. Själv skulle jag dock inte vilja leva med någon som inte har koll på hur många barn de har och hur gamla de är…(har haft kunder där frun alt sekreteraren fått ringa tillbaks och korrigera uppgifter efteråt..)

    @Jonte Royal: Känner igen det där. Tror det är en blandning av könsskillnader och personlig läggning. Ofta en viss typ av kille som har ”vi hörs väl när vi hörs”-inställningen till sin släkt. Som vanligt är väl något slags mellanting ofta den bästa lösningen. De killar jag varit ihop med som haft den inställningen har alla uppskattat att jag hållt kontakten med deras släkt levande men på en nivå som känts naturlig för dem. Var faktiskt ihop lite ”för länge” med ett ex just för att se till att han återknutit kontakten med vänner o familj igen så att han inte skulle stå helt ensam när jag flyttade…

    @ Ullis: Håller med dig ang biten om ”ansvar för försörjningen” även efter skiljsmässa..Bara av ren nyfikenhet. Varför tog du ut nästan alla VAB dagar? Ekonomiska skäl eller något annat?

    • 7. JonteRoyal  |  september 13, 2011 kl. 13:45

      Håller med dig om att personlig läggning självklart spelar in här. Har många kvinnliga vänner som är fullkomligt värdelösa på att höra av sig, men inte alls lika många som bland mina manliga vänner 🙂

      Schysst gjort av dig att se till att han fick ett bra kontaktnät även när du inte var där längre. Måste varit jobbigt, för det är absolut inte kul att stanna i ett förhållande som man vet egentligen redan är över.

  • 8. JonteRoyal  |  september 13, 2011 kl. 13:42

    Certatio//

    Angående något helt annat. Du har sett till så att du kan svara separat på kommentarerna, men bara gjort det möjligt i ett led. Kan du inte fixa till det så att det går i flera led vilket skulle kunna öppna för att flera olika diskussioner skulle kunna föras framöver utan att det blir för rörigt och plottrigt. Bara en tanke, om du nu förstår vad jag menar.

    • 9. certatio  |  september 13, 2011 kl. 14:00

      Din önskan är min…

      …att behandla hur fanken jag vill. 😉

      Den här gången föll det mig i smaken att gå dig tillmötes, så nu har jag ökat till 4 led: Kommentar – svar – följdfråga – svar, så att säga.

      • 10. JonteRoyal  |  september 13, 2011 kl. 14:11

        Skönt att se att du lyssnar till bättre vetande… 😉

        Men, bara av ren nyfikenhet: Varför en gräns överhuvudtaget?


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,497

%d bloggare gillar detta: