Innebär moderskap diplomatisk immunitet?

augusti 12, 2011 at 14:36 4 kommentarer

F.d. polisen Monica Dahlström-Lannes skriver på Newsmill om vad hon upplever som orättfärdig bestraffning av kvinnor som för bort sina barn. I korthet är hennes poäng att det är svårt att bevisa övervåld och/eller övergrepp, varför kvinnor som inte blir trodda när de hävdar något sådant inte har något val annat än att föra bort sina barn för att skydda dem. Att de då riskerar fängelsestraff ser hon som helt förkastligt, eftersom de bara agerar för barnens bästa. Att pappan då dessutom har möjlighet att få vårdnad ser hon om möjligt som ännu värre.

Som f.d. polis kan man tycka att MDL bör ha god insyn i – och respekt för – hur vårt rättssamhälle fungerar, men det är inte utan att jag kommer på mig själv med att hysa vissa tvivel.

Innan jag går in på varför kanske det är på sin plats med ett förtydligande: I de fall verkliga missförhållanden ägt rum men inte kan bevisas är det naturligtvis otroligt tråkigt, och att befinna sig i en situation där man har att välja på att utsätta sina barn för risk eller att förvandla sig själv till en kidnappare måste vara fruktansvärt. Följaktligen hyser jag den djupaste sympati för de personer som verkligen har drabbats av detta.

Med det sagt finns det ett par relevanta frågor att ställa till MDL:

Crying fatherETT) ”För att skydda barn från vad de sett som pappors våld gömmer lämnar vissa mammor landet med sina barn”, skriver hon. Sant, men det är knappast som om inte även det omvända har hänt, vilket alla som läst kvällspressen under det senaste året är väl medvetna om. Varför utesluts pappor i samma situation från resonemanget? Även om de skulle vara i minoritet förtjänar de väl samma omtanke, så varför inte bara tala om ”föräldrar” istället för att vara könsspecifik?

TVÅ) Hon utgår ifrån scenariot ”bevisen har inte räckt till”. Att övergrepp kan vara svåra att bevisa är naturligtvis synnerligen olyckligt, men är det verkligen ett tillräckligt gott skäl för att frångå oskyldighetsprincipen? Bör vi inte fortfarande – även när vi pratar om horribla brottstyper – utgå från ”oskyldig tills motsatsen bevisats”? Om inte, vad får det för konsekvenser för andra brottstyper när det tänkandet appliceras på dem?

TRE) ”Hela deras värld rasar samman”, konstaterar hon om barnens upplevelse av att deras mamma arresteras. I de fall den flyende föräldern haft fog för sin flykt har hon alldeles säkert rätt. I de fall det faktiskt bara handlar om vanlig, (o)hederlig kidnappning, rasar barnens värld säkert ihop då också – men just för att deras ena förälder försöker stjäla dem från deras andra förälder. Eller menar hon att det bara är att skiljas från sin mamma som kan rasera ett barns värld?

FYRA) Hon verkar förutsätta (och jag skriver så då hon för all del inte hävdar det rakt ut, bara starkt antyder) att specifikt en mamma som anklagar en pappa för någon form av missgärning inte kan ljuga. Ser hon själva det faktum att hon tar barnet och sticker som ett bevis för pappans skuld? I så fall, ser hon det även som ett bevis för en mammas övergrepp ifall en pappa för bort deras barn?

Jag har personligen ingen exakt siffra på hur andelarna sannsägare/lögnare fördelar sig, men de senaste åren har flera socialsekreterare och poliser gått ut i olika medier och pratat om hur falskanklagelser (primärt från mödrar mot fäder, även om inte uteslutande i den riktningen) förekommer, kanske oftare än vi skulle vilja tro. Hur förhåller sig MDL till det – för hon menar väl inte att könet på barnets förälder avgör dess juridiska trovärdighet?

Det vore onekligen spännande att få svaret på dessa frågor från MDL. Även om det kanske kan verka så vid en första anblick, är det faktiskt inte den skeva könsvinklingen jag har svårt för. Visst tycker jag att det är både orättvist och ganska obehagligt att MDL så lättvindigt utmålar män som Det Skyldiga Könet ™, men jag har faktiskt ännu svårare för det faktum att en f.d. poliskommissarie så lättvindigt är beredd att frångå både oskyldighetsprincipen och rättskyldigheten.

Den underförstådda slutsatsen i hennes artikel (rätta mig gärna om ni kan hitta alternativa tolkningar) är ju faktiskt just den:

Att mammor baserat på ord mot ord-anklagelser mot pappor skall ha rätt att egenmäktigt förfara över deras gemensamma barn. Ifall juridiskt hållbara bevis saknas skall det inte vara ett hinder; det är ju trots allt endast hos sina mammor barn kan vara trygga. Av samma anledning gäller resonemanget inte pappor som tydligen är det sämre föräldrakönet, de som alltid begår missgärningar men aldrig utsätts för dem.

Att Sveriges pappor förmodligen inte är bekväma med MDL:s resonemang behöver knappast konstateras. Vad jag undrar är om Sveriges mammor är det? Feedback mottages med tacksamhet!

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Politik & Juridik. Tags: , , , , , .

Gode Gud! Självklart bör V ha en kvinnlig partiledare

4 kommentarer

  • 1. Ullis  |  augusti 12, 2011 kl. 18:01

    Ett
    Pappor som gömmer undan sina barn vill oftast att barnen ska få en muslims uppfostran. Det är inte sällsynt att pappan lämnar över vardagsansvaret för barnet på någon kvinlig släkting.

    Två
    Självklart kan ingen bevisa att en pappa kan vara skadlig för ett barn förrän skadan verkligen hänt. Det intressanta med det senaste dödsfallet är att mamman alltså försökt få hjälp en längre tid men kvinnojouren hade platsbrist och hon var tvungen att flytta ut för ingen trodde på henne.
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pappan-erkanner-att-han-dodat-pojken_6313092.svd
    Juridiskt finns det många fall där man redan tillämpar omvänd bevisföring. Alla har tex inte rätt att köra bil tills personen bevisligen har visat sig olämplig. Nej, nej. Personen måste först visa sig lämplig.

    Tre.
    Barn ska självklart vara med den förälder som har haft barnet mest innan separationen. Allt för att barnets vardag ska påverkas så lite som möjligt.

    Fyra
    Mammor har biologiskt väldigt starka band till sina barn. Mammor har allt att vinna på att överlåta allt till pappan. Utan barn lever hon billigare, kan göra bättre yrkeskarriär, träffar lättare en ny partner igen, osv. Om en mamma ändå inte vill ha det stöd en pappa kan ge så finns det inte någon anledning att ifrågasätta att mamman gör det för att skydda sina barn.

    • 2. certatio  |  augusti 12, 2011 kl. 22:25

      Svar punkt för punkt:

      ETT) Även om religion skulle ha bäring på frågan är det fortfarande lika tvivelaktigt från MDL att 1. lägga fram det helt ensidigt avseende kön, samt 2. frångå oskyldighetsprincipen.

      TVÅ) Du menar naturligtvis ”Självklart kan ingen bevisa att en förälder är skadlig för ett barn förrän skadan verkligen hänt”, eller hur? Verkar onödigt att repetera MDL:s misstag.

      Sedan är det rätt stor skillnad på lämplighetsprövning á la körkort och oskyldighetsprincipen. Enligt ditt skruvade resonemang borde vi annars låsa in alla i fängelse så fort de blir straffmyndiga, så kan de sitta där tills de bevisat sin lämplighet för att inte bli sedda som tjuvar och mördare…

      TRE) Detta handlar inte primärt om separationer. MDL skriver om hur mammor – oavsett civilstånd – inte bör kunna straffas för kidnappning och falsk angivelse oavsett vad bevisen säger, vilket är skrämmande i en modern rättsstat.

      För det andra finns det inget över huvud taget som säger att den som haft barnet mest skall ha ensam vårdnad, om det nu inte finns några uppenbara skäl att underkänna den andra parten som förälder.

      Om det var mamman eller pappan som tog ut flest föräldradagar, lärde barnet cykla, sparkade mest boll med det eller läste flest sagor för det, är faktiskt inte lika viktigt som att barnet får tillgång till båda sina föräldrar.

      FYRA) ”Mammor har väldigt starka biologiska band till sina barn”. Absolut; de delar ju gener till 50% – vilket av en slump är precis samma förhållande som råder mellan pappor och deras barn! Visste du för övrigt att människan är den primat där fäder lägger överlägset störst engagemang och energi på sina barns fostran?

      ”Om en mamma ändå inte vill ha det stöd en pappa kan ge så finns det inte någon anledning att ifrågasätta att mamman gör det för att skydda sina barn.”

      Vad du säger är alltså att ifall en mamma säger att pappan är en förbrytare, finns det aldrig någon anledning att ifrågasätta ifall det är sant? Du delar uppenbarligen både MDL:s brist på respekt för den moderna rättsstaten och hennes generella aversion mot pappor, vilket gör mig en smula ledsen.

  • 3. Emma  |  augusti 14, 2011 kl. 15:07

    Jag tycker väl mest att fokus gärna blir lite fel i dylika debatter.

    1. Majoriteten av alla skiljsmässor görs tack och lov av föräldrar som sedan har mer eller mindre delad vårdnad av barnen. Således är ”problemföräldrarna” inte representativa för majoriteten av mammor och pappor öht.

    2. Sedan finns det fall där den ena förälderna träffar barnen mkt mindre. Antingen pga förälderns eget ointresse eller brist på konstruktivt samarbete ifrån den andra föräldrarna emellan. Kan även vara praktiska/ekonomiska skäl . T ex en förälder tvingas ta arbete på annan ort osv..

    3. Sedan finns det de riktigt inflammerade fallen, de som oftast slutar i domstol. Där kan vi antingen inta ståndpunkten att vi av ideologiska skäl alltid håller med den förälder vi själva kan identifiera oss mest med. Eller också kan vi, om vi är utomstående, försöka se lite objektivt på det hela och erkänna att sanningen kan vara olika från fall till fall. Låt oss kalla föräldern som anklagas för sexövergrepp för förälder A och den andra föräldern för förälder B och föresätta en uppslitande vårdnadstvist dem emellan. Bla följande scenarior förekommer..

    – Förälder B är fullständigt övertygad om att förälder A har gjort sig skyldig till sexuella övergrepp gentemot deras gemensamma barn. Förälder B gör då bara i god tro exakt vad varje ansvarsfull förälder i det läget skulle göra. Försöker skydda sitt barn. Förälder A är dock oskyldig. Här är alla parter förlorare oavsett utgången.

    – Förälder B är övertygad om att förälder A begår sexuella övergrepp gentemot deras gemensamma barn. Förälder A är skyldig men hävdar sig vara oskyldig. Bevisen räcker dock inte till fällande dom och förälder A får, antingen genast eller efter att listigt ha spårat upp barnen ifrån sitt gömställe, enskilld vårdnad. Förlorare är barnen som nu på heltid får bo hos sin förövare samt förälder B som bara maktlöst kan se på. Eventuellt från insidan av ett fängelse. Vinnare är förövaren som nu får obegränsad tillgång till barnen samt applåder ifrån lobbygrupper som vill misstänkligöra alla som vågar påtala övergrepp.

    – Förälder A anklagas av förälder B för allehanda oegentligheter i syfte att smutskasta förälder A. Förälder B är medveten om förälder A’s oskuld. Förälder A och barnen är de stora förlorarna här.

    – Sedan finns förståss fall som inte innehåller övergrepp/misshandel/anklagelser om/ men där föräldrarna tävlar om att visa sin oduglighet som föräldrar och sin fullständiga oförmåga till samarbete på alla andra möjliga vis. Här borde barnens behov av en seriös bas i livet och möjligheten att från samhällets sida omhänderta påtalas oftare..

    Det vi som samhälle kan göra är att sträva efter så goda och seriösa utredningar/processer som möjligt och låta bli att alltid föresätta det enda eller andra scenariet. Samt ha bättre uppföljning av hur det går för barnen sedan..

    • 4. certatio  |  augusti 14, 2011 kl. 21:39

      Tack för en klok kommentar, Emma. När diskussionens vågor går höga (vilket de ofta gör i frågor som rör det käraste båda könen har, sina barn) är det lätt att ”glömma bort” att det precis som du säger oftast slutar lyckligt. Eller ja, så lyckligt man nu kan begära när det handlar om en separation.

      Det vi som samhälle kan göra är att sträva efter så goda och seriösa utredningar/processer som möjligt och låta bli att alltid föresätta det enda eller andra scenariot.

      Så sant.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 84,497

%d bloggare gillar detta: