Vad är sannolikheten att kvotering funkar – 50/50?

augusti 4, 2011 at 12:16 3 kommentarer

Jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) skriver på Newsmill om varför hon anser att vi bör införa kvotering till offentliga bolagsstyrelser. Ladda kaffebryggaren och sätt dig bekvämt, för jag tänkte breda ut mig lite kring ämnet.

Jag själv – och många med mig – är instinktivt skeptiska mot kvotering, då vi anser att det per definition gör att en yttre faktor (i det här fallet kön) tillåts väga tyngre än kompetens och lämplighet. Andra ser kvotering som en ofrånkomlig nödvändighet för att bryta upp mansdominansen i styrelserummen. Detta då ”kaka väljer maka” och styrande män annars kommer att fortsätta att välja in andra män, även om det inte är genom aktiv eller medveten diskriminering.

Båda sidor har onekligen poänger, och det är svårt att säga att endera sidan har helt rätt. Därmed inte sagt att det inte finns saker att anföra mot resonemanget om att 50/50 är det önskade utfallet, en linje som verkar företrädas av Sabuni.

Gender balance scaleLåt oss för diskussionens skull utgå från att det finns lika många kompetenta kvinnor och män i samhället i stort, och därmed hoppa över det föga konstruktiva käbblet om vilket kön som är bäst på vad. Innebär det i så fall att en allestädes rådande 50/50-fördelning är rättvis?

Svaret bör – rimligen – bli nej. En anledning som ofta anges är att urvalet bör matcha ansökningarna, dvs. att om 70% av de sökande är kvinnor bör även 70% av positionerna tillsättas av kvinnor. Detta är ett logiskt felslut då antalet sökande inte säger något om deras kompetens, och vi kan väl enas om att kompetens och lämplighet trots allt bör spela en avgörande roll? Om två av tio sökande till en styrelsepost är kvinnor kan det mycket väl vara dessa två som är de bäst meriterade, och vice versa.

En bättre anledning vore i så fall representation, dvs. i vilken utsträckning en styrelse är lämpligt sammansatt utifrån det företag den basar över.  I ett publikt företag vore det mest rättvisa kanske att jämföra styrelsens könsfördelning med aktieägarnas, då det är ägarnas intressen som primärt skall tillgodoses. Detta skulle dock vara svårt att jobba med rent praktiskt, då gruppen aktieägare är både svårkontrollerad och rörlig. Dessutom är kvinnor (om jag inte missminner mig) i lägre grad aktiva på aktiemarknaden, vilket inte bör få slå mot kvalificerade kvinnors chanser till en styrelsepost.

Finns det då något annat sätt att mäta representation? Ett vore så klart att se på könsfördelningen av de anställda inom företaget, men även det vore praktiskt svårhanterligt. Kanske könsfördelningen bland företagare inom branschen som helhet kunde utgöra ett rimligt mått? Om hälften av företagen inom en bransch har startats och/eller ägs av kvinnor vore det väl rimligt att även hälften av styrelseposterna inom branschen upptas av kvinnor, eller hur?

Notera att detta tankesätt i så fall slår ut det tidigare resonemanget om att kompetensen inte behöver vara jämt fördelad mellan två grupper av sökande. Det innebär i så fall fortfarande en tendens att premiera grupp framför individ, vilket jag som sagt är skeptisk till, men representativ fördelning vore åtminstone bättre än ett på förhand givet målvärde. Hur ser i så fall siffrorna för representativ fördelning ut – är det fortfarande 50/50 som gäller?

Nej, inte om man skall tro statistiken från affärsinformationsföretaget PAR, som ser ut så här:

Bransch Andel näringsaktiva kvinnor (%) Andel kvinnor i styrelserna (%)
Hälsa & utbildning 48,7 33,2
Sällanköp 38,1 25,4
Material 32,9 12,1
Dagligvaror 31,5 25,3
Företagstjänster 26,2 20,6
Telekom & media 20,0 19,4
Finans & fastighet 18,7 16,2
Energi & miljö 15,5 13,7
Industrivaror 13,6 11,5
It & elektronik 11,1 11,8
Byggnadsindustri 5,3 8,2

 

Vad kan man då dra för slutsatser av denna statistik? Premissen är alltså att könsfördelningen i styrelser bör matcha den bland företagarna i branschen i stort. Då ser man att kvinnor faktiskt är överrepresenterade som styrelseledamöter inom byggnadsindustrin och inom IT/elektronik, aningen underrepresenterade överlag och tydligt underrepresenterade inom branscher som material, sällanköp och vård & hälsa.

Det kan alltså sägas finnas fog för viljan att öka andelen kvinnor i olika företagsstyrelser. De två primära frågorna är då A) om kvotering är rätt metod, och B) är 50/50 i så fall ett rimligt mål?

Svaret på fråga B är uppenbarligen nej. Så länge en bransch uppvisar en distinkt slagsida avseende dess företagares könsfördelning, bör branschens styrelser göra detsamma. Detta kommer sig av antagandet att kvinnor och män är lika kompetenta i stort, vilket ni kanske minns att vi satte upp som premiss? Då blir fördelningen av ”högpresterare” mellan könen samma som fördelningen i stort.

Visst skulle kanske invända att kvinnors underrepresentation som företagare beror på diskriminering. Det vore dock lika enkelt att hävda att män tar större ansvar för näringslivet genom att våga ta de finansiella och karriärmässiga risker det innebär att starta och driva företag, och vem har inte läst om stora företag som har förtvivlat svårt att hitta villiga kvinnliga kandidater till höga poster?  Utan bättre kunskap om vad som orsakar snedfördelningen, har vi inget annat val än att förhålla oss till verkligheten så som den ser ut.

Fråga A är mer öppen, även om jag fortfarande är skeptisk. Statens mål på att minst 40% av en styrelse skall vara av respektive kön för att jämställdhet skall kunna sägas råda känns i alla fall högst tveksamt. Om nästan 90% av alla företagare inom IT är män, varför skall kvinnor då ha 50% av styrelseposterna i branschen. Om nästan 50% av företagarna inom hälsovård är kvinnor, varför skall män då ha 60% av styrelseposterna?

Svaret skulle fortfarande kunna vara ”kompetens och lämplighet”. För egen del vill jag ha kompetenta personer oavsett kön som förvaltar de företag jag har intressen i, och som man skulle jag inte se några problem ifall de samtliga var kvinnor så länge de presterar goda resultat. Hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte se kvotering som något annat än ett försök att åtgärda förmodad diskriminering med faktisk dito, där grupptillhörighet går före individuella egenskaper.

Application form filled out by female handSamtidigt verkar det alltså finnas fog för påståendet att kvinnor är underrepresenterade i styrelser, något som i så fall bör åtgärdas. Någon patentlösning har jag inte, men kanske kunde ”tvättade” ansökningar vara en steg på vägen? Låt den första gallringen ske fri från förutfattade meningar om kön, etnicitet och ålder, och gör ett urval av vilka som får komma på intervju utifrån det ogrumlade intryck personens presentation och meriter gör. Alla har vi nämligen fördomar, vare sig vi är medvetna om det eller ej, och jag gissar att Fatima Pirzadeh, 35, i utgångsläget har ett underläge gentemot Bengt Lundgren, 47, även i de fall deras kompetens är exakt densamma.

Jag ser alltså gärna att samhället jobbar med att fila ner folks fördomar, och med att säkerställa rättvisa anställningsförfaranden där sökandes kön, etnicitet och ålder etcetera inte är till nackdel för dem. Dock ser jag fortfarande ren kvotering (särskilt sådan som utan hänsyn till övriga faktorer siktar på numerärt lika utfall) som fel väg att gå. Då blir plötsligt yttre faktorer viktigare än personliga egenskaper, och i ett påstått modernt och upplyst samhälle kan detta aldrig vara önskvärt.

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus, Politik & Juridik. Tags: , , , , , .

Förbud eller ansvarstagande? ”…men det är deras fel också!”

3 kommentarer

  • 1. Dude  |  augusti 4, 2011 kl. 13:46

    Du missar flera viktiga poänger, men framförallt så gör du ett logiskt fel när du avvisar iden om att ration män/kvinnor bland sökande på en tjänst skall speglas av ration män/kvinnor som faktiskt får tjänsten med argumentet att det inte går att avgöra deras individuella kompetens när du samtidigt godtar samma ratio-överföring när det gäller branschen som helhet versus styrelser utan att göra samma invändning.

    Utifrån en premiss om statistisk (dvs kvantitativ) jämlikhet så är det definitivt mer rättvist med en styrelsessammansättning som speglar organisationens könsfördelning, och inte en 50/50 fördelning, men det är än mer rättvist att utgå från de som faktiskt VILL HA tjänsten.

    Den viktigaste premissen är dock rättvisa och meritokrati, och inget annat. Om en bransch består av 99 % kvinnor, och 5 män och 5 kvinnor tävlar om samma tjänst så är det orättvist och bisarrt att det som avgör deras möjlighet att få tjänsten är helt beroende på styrelsens innevarande könskomposition och inte deras kompetens.

    • 2. certatio  |  augusti 4, 2011 kl. 14:17

      Tack, Dude. Jag skall försöka återkoppla stycke för stycke:

      1) Det där med ”missat flera viktiga poänger” är som med all ospecificerad kritik väldigt vanskligt; det är svårt att avgöra giltigheten i anspråket när det är så diffust. I övrigt garvade jag gott åt ditt första stycke, eftersom jag onekligen gjorde det misstag du beskriver. 🙂

      Anledningen till att jag krånglade till det för mig var nog för att jag egentligen som sagt är emot kvotering, men trots det – om vi nu skall leka med alternativen, varav statligt påtvingad kvotering onekligen verkar vara ett – letade efter en bättre metodik än 50/50. Att jag inte godtog ratio-resonemanget i det enskilda fallet bottnade i min naturliga skepsis mot kvotering, medan jag sedan föll till föga i mitt sökande efter en ”generell mall” mer godtagbar än 50/50.

      2) Håller helt med.

      3) Återigen då, håller med i stor utsträckning. Meritokrati är för mig det naturliga och ”rätta” sättet att rekrytera. Dock vill jag ändå slänga in brasklappen att invanda roller i styrelserummen kan skeva anställningsförfarandet så att sann meritbaserad rekrytering inte används.

      Där kan det kanske vara lönt att fundera över hur man kan motverka ”kaka väljer maka”-syndromet, men som sagt då allra, allra helst utan att hänfalla till någon som helst form av kvotering.

      Tack för en vass och vaken kommentar!

  • 3. certatio  |  augusti 4, 2011 kl. 15:03

    OBS! Efter Dudes vakna kommentar har jag redigerat det sista lite längre stycket före tabellen (”Notera att detta tankesätt…”). Tanken med redigeringen är – förutom att fixa till inkonsekvensen – att det inte skall råda några tvivel om att jag föredrar meritbaserad rekrytering framför kvotbaserad.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,920

%d bloggare gillar detta: