Det saknade perspektivet i genusdebatten

juli 27, 2011 at 21:16 6 kommentarer

Jag läser det Josefine Carnolf för en knapp vecka sedan skrev på Newsmill, om hur den nya mansrollen saknar frigörande potential. Hennes slutsats är (kortfattat) att den nya mansrollen inte skiljer sig från den gamla, och att det faktum att män nuförtiden törs kramas litegrann inte innebär att könsmaktordningen kullkastas.

Den finns naturligtvis där, enligt Josefine, könsmaktordningen. Män som grupp är överordnade kvinnor som grupp.

Själv kan jag inte låta bli att vara en smula skeptisk. Den kritiske tänkaren i mig drar i nödbromsen när jag läser hur mäns överordning är ”ett strukturellt faktum”. Ett objektivt, statistikt säkerställt och vetenskapligt grundat faktum skulle jag kunna förhålla mig till, men vad är egentligen ett strukturellt faktum?

Enligt Carnolf beror min skepsis på att jag inte kan se mitt maktöverläge just för att jag tillhör den styrande klassen. Hälften rätt har hon så klart, för i min enfald inbillar jag mig att min demokratiska röst är lika mycket (eller lite, då) värd som hennes, och våra livsval är våra egna att göra i samma utsträckning. Maktöverläget ter sig onekligen svårfångat.

Förvirrad manSamtidigt drar jag på munnen en smula åt de gigantiska hål som finns i resonemanget. Antag att de som har makten inte kan se sina fördelar. Det pratas i princip enbart om fördelar som könsrollerna sägs ge samhällets män, och sällan om att samma könsroller även kan tänkas ge kvinnor vissa (andra) fördelar. Innebär inte det resonemanget i så fall att de som verkligen har makten är kvinnorna? Så måste det ju bli, om bristen på insikt om ett eventuellt övertag också bevisar att övertaget existerar…

Nej, jag tror naturligtvis inte att vi lever i ett matriarkat. I vår del av världen är vi hyggligt jämställda i ordets rätta bemärkelse – vi har lika rättigheter och skyldigheter i lag, och bedöms (åtminstone hyggligt ofta)  som individer och inte utifrån statistiska snitt för de demografiska grupper vi tillhör – och i vissa delar av världen, ofta strikt religiösa sådana, existerar fortfarande patriarkala samhällsstrukturer. Jag menar bara att den radikalfeministiska bevisföringen här inte håller.

För fler – och goda – exempel på bristerna med den radikalfeministiska argumentationen rekommenderas min text 10 snabba om radikalfeminism.

En sak till måste jag kommentera av det Carnolf skriver. En inledande passage i hennes text lyder som följer:

Det mediala samtalet tycks kretsa kring utgångspunkten att den senaste tidens förändringar, det vill säga att kvinnor erövrat alltfler maktposter i samhället, har ställt diverse sociala koder på ända och resulterat i att män har svårt att orientera sig. Särskilt medelklassmän och män födda på 80-talet befaras vara de mest förvirrade och tyngda av detta faktum.

Tja, så kan det ju vara. Kanske kan det vara för att jag inte är född på 80-talet (även om jag nog räknas som tillhörande medelklassen) som jag inte känner igen mig i beskrivningen. Själv upplever jag alls ingen betungande förvirring på grund av att kompetenta kvinnor kliver fram; jag gläds med alla och envar som når välförtjänt framgång.

Jag tror snarare att förklaringen ligger i en annan passus som Carnolf levererar, en som visar att hon trots allt inte är helt fel ute:

Pröva till exempel att ställa den alltmer förekommande frågan ”är mannen överflödig?”, byt ut ”mannen” mot någon annan grupp av individer i samhället och känn efter hur fräsch och nydanade frågeställningen är. Att inte fler har reagerat offentligt på den fruktansvärda förolämpningen, kan bara tolkas som ett uttryck för hur sorgligt låg nivå debatten tillåts att ha.

You said it. Kanske kan den vite medelklassmannens svårigheter att känna sig hemma i dagens samhälle bero på att den typen av frågor ställs utan en blinkning, med rättfärdighetens glödande övertygelse och statens goda samvete? Kanske är det vanan att ständigt utmålas som problemet, och sällan som en del av lösningen, som tynger vissa av oss? Jag kan naturligtvis ha fel, men kanske borde vi ställa oss frågan om inte detta är det perspektiv som verkligen saknas i dagens genusdebatt…?

PS. En sista sak jag inte kan låta bli att kommentera. Carnolf skriver:

Att förneka maktperspektivet är inte bara att fara med osanning, det är dessutom att bidra till den fortsatta reproduktionen av de förlegade könsroller som man säger sig (vilja) vara på väg ifrån.

Argumentation av typen ”de som inte håller med är lögnare” känns en smula osportslig, men strunt i det. Samtidigt som jag sitter här och ifrågasätter maktperspektivet, hör jag hur en av mina avkommor springer omkring ute på gräsmattan. Jag tittar på kombinationen av klädsel och val av lek och ler. Jag önskar att Carnolf kunde få träffa oss; då kanske hon skulle inse precis hur fel hon har i sitt antagande…

Annonser

Entry filed under: Jämställdhet & Genus. Tags: , , , .

Skamlöst, Dagerlind Förbud eller ansvarstagande?

6 kommentarer

  • 1. Ny blogg: Certatio  |  juli 31, 2011 kl. 10:01

    […] gärna det senaste inlägget, som ger en nyanserad men ändå ståndfast kritik mot rådande genussanningar: Kanske kan den vite […]

  • 2. måns  |  juli 31, 2011 kl. 22:15

    Dom känner sig pressade feministerna nu när allt flera och fler ifrågasätter könsmaktsordningen.
    Är det någon som ens hört om en debatt om just könsmaktsordningen och då menar jag mellan en normal man och en feminist?

    Finns ju också statistik på att kvinnor bestämmer till 90% i hemmen, är inte det ett matriarkat då?

    • 3. certatio  |  augusti 1, 2011 kl. 09:14

      Jag skulle gissa (och eftersom det är just en gissning vill jag inte dra för stora växlar på den) att jo, i genomsnitt är det nog kvinnan som i ett parförhållande bestämmer mer kring hur vardagen ser ut. Å andra sidan är det ofta hon som – särskilt om paret har barn – bär den största delen av ansvaret för att ”hjulen skall snurra friktionsfritt” i nämnda vardag. I så fall är det inte helt orimligt att hon även får bestämma mer.

      Visst känns det spontant bra med ett parförhållande med en hyggligt jämn fördelning av beslutsmakt och ansvar, men huvudsaken är väl att kvoterna för beslutsmakt och ansvar är lika stora för en given part, eller hur? Om det sedan är kvinnan eller mannen som har en större kvot av båda är upp till varje par att själva välja, så länge båda är med på valet…

  • 4. bittergubben  |  augusti 1, 2011 kl. 09:50

    När feminismens syn på mannen som ett problem bemöts med att mannen är en tillgång eller del av lösningen, tycker jag att det är otillräckligt. Inte bara är männen en enorm tillgång, männens väl skall vara ett mål för samhället mycket som kvinnornas väl. Mannen ska vara lika mycket syfte som kvinnan.

  • 5. David Eliason  |  augusti 1, 2011 kl. 10:15

    ”vi har lika rättigheter och skyldigheter i lag, och bedöms (åtminstone hyggligt ofta) som individer”

    Det är olagligt att könsstympa flickor, men inte pojkar. I lagen om könsdiskriminering finns specifika undantag för barnbidraget (som alltid går till mamman), hustrutillägg och änkepension. Det finns en lag om kvinnofrid men ingen lag om mansfrid. Män förhindras på grund av sitt kön att ta del av diverse samhällssatsningar och bidrag (det finns en speciell lagstiftning om att kvinnors organisering ska stödjas med statsbidrag, men inte mäns organisering). En kvinna kan inte bli mamma mot sin vilja, men en man kan bli pappa mot sin vilja. Ogifta pappor behöver aldrig få reda på att de blivit pappor, om mamman hävdar att fadern är okänd. Ogifta pappor kan bara bli vårdnadshavare om mamman godkänner det (hon kan neka mannen delad vårdnad). Kvinnan har rätt att kräva faderskapstest av en man som hon anser vara far till det barn hon just fött, men en man som tror sig vara far till ett barn som en kvinna har fött har inte rätt att få detta testat utan kvinnans godkännande. Kvinnor har rätt att bli kroppsvisiterade av en kvinnlig polis, men män har inte motsvarande rättighet.

    Det är också så att män generellt får strängare straff än kvinnor för samma typ av brott. Kvinnor blir mer sällan åtalade när de har begått brott, och blir oftare dömda till vård istället för fängelse. Anledningen är att mäns brott ses som ”bad and normal” och kvinnors som ”mad and abnormal”. Man försöker därför hitta förmildrande omständigheter för kvinnor som begår brott.

    • 6. certatio  |  augusti 1, 2011 kl. 15:43

      Jag är medveten om att det finns vissa ojämlikheter i lagen, och att de flesta av dessa faktiskt är till nackdel för män.

      Jag menar inte att vi skall acceptera eller negligera dessa uppenbara brister i lagen, bara att vi här i Norden trots allt har kommit väldigt långt i vår jämställdhet, både medvetandemässigt och rent konkret, jämfört med många andra delar av världen.


Som Peter Steele formulerade det: "Don't mistake lack of talent for genious". Den här bloggen lämnar inga kvalitetsgarantier...

Något intressant att säga till mig personligen? Maila mig!

Logga in

Senaste inläggen

@Certatio_WP

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Kategorier

Arkiverat

"I am always ready to learn, although I do not always like being taught."
- WINSTON CHURCHILL

"Two things are infinite: the universe and human stupidity, and I'm not sure about the former."
- ALBERT EINSTEIN

"The trouble with having an open mind, of course, is that people will insist on coming along and trying to put things in it."
- TERRY PRATCHETT

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."
- WINSTON CHURCHILL

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."
- DOUGLAS ADAMS

"The infliction of cruelty with a good conscience is a delight to moralists - that is why they invented Hell."
- BERTRAND RUSSELL

"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."
- WINSTON CHURCHILL

"All generalizations are false, including this one."
- MARK TWAIN

"The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they've found it."
- TERRY PRATCHETT

"If you have ten thousand regulations you destroy all respect for the law."
- WINSTON CHURCHILL

"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
- DOUGLAS ADAMS

"Everything that every individual has ever done in all of human history establishes the minimum boundary of the possible. The maximum, if any, is completely unknown."
- JOHN TOOBY

Publiksiffra

  • 83,920

%d bloggare gillar detta: