Floskeltoppen á la Bernström

Bonnie Bernström, ordförande i Liberala Kvinnor, undrar på Aftonbladet Debatt ifall feminismen inom Folkpartiet är ett minne blott? Det tuggas floskler med god flit, och jag kan – med sedvanlig risk för att därmed utmålas som ”feministhatare” av folk med mer engagemang än läsförståelse – inte låta bli att kommentera vissa passager:

Endast 20 procent av världens­ parlamentariker är kvinnor och bara några ynka procent av världens­ ministrar. Detta innebär att nästan alla världens samhällen­ och statsbudgetar styrs och kontrolleras av män.

I många länder har kvinnor tyvärr fortfarande en orättfärdigt låg status och för dåliga möjligheter att påverka sin egen livssituation, det är lika riktigt som värt att förändra. Frågan här är dock inte hur många procent av världens ministrar som är av vilket kön, utan hur stor andel av världens befolkning som har fri och full rösträtt? Även i Sverige är majoriteten av riksdagsledamöterna av manligt kön, trots att det finns fler röstberättigade kvinnor än män i Sverige. Är det då diskriminering ifall denna majoritet kvinnor fritt väljer en majoritet manliga representanter – eller är det kanske mer diskriminerande att underkänna dessa kvinnors fria val…?

Vatikanen, det teokratiska­ Iran och andra religiösa ledare­ vill öka sin politiska makt över kvinnors­ kroppar.

Sant. Då kanske vi kan enas om att bekämpa organiserad religion, istället för att dividera om huruvida alla med penis är förtryckare eller inte? Eller menar Bernström att hennes symbolfråga, ifall FP skall etikettera sig självt som feministiskt eller inte, har påtaglig bäring på livsvillkoren för iranska kvinnor?

Rätten till säkra aborter och preventivmedel ­existerar inte för de flesta av världens fattiga kvinnor, samtidigt som åtta kvinnor dör varje­ timme därför att de tvingas till riskfyllda aborter.

Ett genuint och allvarligt problem, som det gärna får satsas resurser på att motverka. Återigen kan man fråga sig hur FP:s självbild är en faktor i ekvationen? Bernström kanske skulle diskutera konkreta handlingsplaner istället för definitionsfrågor?

Feminismen som en del av den liberala ideologin tycks ha försvunnit från agendan när den folkpartistiska jämställdhetsministern har sagt sig inte vara ­feminist, även om hennes ­engagemang mot mäns våld mot kvinnor, hedersvåld och tvångsäktenskap är omfattande.

Ja, Nyamko Sabuni är allt en riktigt stygg flicka! Det spelar mindre roll att hon engagerar sig mot hedersvåld och tvångsäktenskap; det vi tydligen bör fokusera på är att hon inte kallar sig feminist, och då kan man ju inte göra någon nytta… ”Kvinnlig solidaritet”, sa Bull.

Om vi som liberaler vill ­förpassa hedersvåld, människo­handel, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning till historiens skräckkabinett, få fler fäder att vara pappalediga­ och öka kvinnors ekonomiska och politiska inflytande, får vi inte göra misstaget att förneka den rådande könsmaktsordningen­ [...].

Jag vill mena att det är möjligt att vilja motverka fenomen som människohandel och könsstympning utan att skriva under på att alla med snopp förtrycker alla med snippa. Jag skulle till och med vara beredd att gå så långt att jag anför mig själv som levande exempel på det.

Vidare finns det som sagt (tyvärr) gott om länder runt om i världen där kvinnors status och självbestämmande behöver förbättras. Samtidigt verkar Bernström göra sken av att radikalfeminism är en angelägen historia här i Sverige, och att kvinnors ekonomiska och politiska inflytande behöver ökas även här. Då har jag följande två frågor:

ETT) Är det möjligt att ha mer politiskt inflytande än att ha full rösträtt, frihet att organisera sig politiskt, kunna personvalsrösta, samt vara i könsmässig majoritet inom befolkningen? Vilken juridisk omständighet i svensk lag är till kvinnors politiska nackdel?

TVÅ) Är det möjligt att ha större ekonomisk frihet än att vara fullt myndig, ha full privat äganderätt, samt tillhöra de rikaste procenten av mänskligheten? Vilken juridisk omständighet i svensk lag är till kvinnors ekonomiska nackdel?

En avslutande fundering som anknyter till dessa två frågor rör det faktum att Bernström företräder Liberala Kvinnor. Därmed kan man tycka att hon rimligen borde förestå den liberala feminism som förespråkar lika rättigheter och skyldigheter inför lagen och samhället, punkt slut. Det gör hon tydligen inte, utan verkar istället alltså förespråka radikalfeminism som lösning på globala utmaningar avseende kvinnors rättigheter. En något tragikomisk twist, om ni frågar mig…