Heder & Förtryck

Är du i Göteborg imorgon torsdag 31/5?

Som regel regnar det i Gôtet. Därför kan du lika gärna skippa dina planer på den där förlängda ”arbetslunchen” som innefattar dig, en uteservering och en öl. Istället kanske du kunde ta och besöka en av föreläsningarna under HBTQ-veckan:

HEDER & FÖRTRYCK

Maria Hagberg är sedan 2007 verksam i Irak, och hon har länge arbetat med bl a frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Hon har också engagerat sig i flera asylärenden i såväl Sverige som Irak. Maria är socionom, kvinnoaktivist, författare och debattör, och hon berättar om sina erfarenheter och sin syn på hedersförtrycket som i hög grad drabbar hbtq-personer. Hon berättar också om sin kommande bok. 

Regnbågskvarteret, Stora teatern, sal Dur. 12.30-13.30.

…eller vad säger du; kan inte det vara något? Jag menar att det är det, även om jag för all del nog är än mer nyfiken på en programpunkt senare på dagen:

KYRKORNAS SYN PÅ HBT

EKHO Göteborg, en förening för kristna hbt-personer, klargör hur kyrkorna ser på homosexualitet.

Regnbågskvarteret, Sensus, sal 13, Södra hamngatan 29. 15.30-16.30.

Jag menar, det måste ju vara lite som att se någon försöka slå knut på sig själv, eller hur…?

Saker ni borde läsa

Eftersom det inte händer så mycket här på Certatio just för tillfället (verkligheten har lovat att lämna tillbaka mig snart, men inte riktigt än) kan ni väl läsa lite på Newsmill så länge. Där finns för närvarande ett par artiklar som kan ge gott underlag för meningsfulla funderingar.

Till exempel Mårten Schultz dissektion av Svea Hovrätts dom i det så kallade ”Manga-fallet”, där en översättare dömts för barnpornografibrott då ett antal bilder på barn i de serier han översatt (och därmed haft lagrade på sin dator) bedömts som uttryckligen syftande till att påverka betraktaren sexuellt.

Jag är förälder själv, och behöver kanske inte närmare gå in på hur illa jag tycker om allt som på allvar utgör övergrepp mot barn, skildrande av detsamma, samt personer inblandade i ovanstående. Dock är det ett par saker som kan vara värda i beaktande här:

1. Bilderna är tecknade.
2. De föreställer inte verkliga personer.
3. Hade det handlat om en text med barnpornografiska inslag hade det inte varit ett brott att översätta den.
4. Hade bilderna återgett någon annan i sig brottslig handling, t.ex ett sadistiskt tortyrmord, hade de inte heller varit olagliga att inneha.

Utan att på något vis vilja tolerera verklig barnpornografi – visst måste det väl ändå finnas fog för att här ifrågasätta rådande lagstiftning, till och med utan att ens gå in på Schultz resonemang om yttrandefrihet?

Nästa läsvärda artikel står Lars Pålsson Syll för: ”Skolan skall vara en frizon från normativ mulikulturalism”. Personligen tycker jag inte ett dugg sämre om muslimer än om någon annan (även om jag för all del starkt ogillar all organiserad religion) och menar att religionsfriheten vi säger oss värna i Sverige innebär att ingen skall bemötas sämre på grund av sin tro.

Därmed inte sagt att vi för den skull skall låta religiöst grundade värderingar gå före de grundläggande demokratiska tankar vi bygger vårt samhälle på. Följande passage i Pålsson Sylls text är onekligen synnerligen slagkraftig:

Om vi med mångkulturalism menar att det i vårt samhälle finns flera olika kulturer ställer detta inte till med problem. Då är vi alla mångkulturalister. Men om vi med mångkulturalism menar att det med kulturell tillhörighet och identitet också kommer specifika moraliska, etiska och politiska rättigheter och skyldigheter, talar vi om något helt annat. Då talar vi om normativ multikulturalism.

Och att acceptera normativ mångkulturalism innebär också att tolerera oacceptabel intolerans, eftersom den normativa mångkulturalismen innebär att specifika kulturella gruppers rättigheter kan komma att ges högre dignitet än samhällsmedborgarens allmänmänskliga rättigheter [...].

Med uppenbar risk för att härmed se de sedvanliga ”guilt by association”-anklagelserna om SD och annat nonsens i kommentarsfältet, kan jag inte låta bli att till fullo instämma.

Avslutningsvis finner jag det värt att kommentera det Josefine Temrell och Karin Pihl skriver i sin text ”Kroppsfixering leder till ohälsa – oavsett ideal”. Jag kan i grunden absolut hålla med om att jakten på ideal i dagens samhälle är starkt överdriven, även om jag misstänker att vi som i grunden biologiska varelser nog alltid kommer att ha en viss kroppsfixering. Med förbehållet att jag alltså håller med dem om grundprincipen, är det en detalj i texten jag hänger upp mig på en smula:

 I stället för att veckotidningarna ska tillsätta killpaneler som deklarerar hur charmigt och naturligt det är med celluliter, borde tidningsredaktionerna reflektera över varför man ens tillsätter paneler av män i syfte att tycka till om och betygsätta kvinnors kroppar.

Är det bara jag som tolkar det så, eller är meningen att läsaren skall uppfatta det som att det primärt är män som står för den ohälsosamma hetsen kring kvinnliga ideal? Alltså, visst – eftersom det rimligen finns fler heterosexuella män än det finns homosexuella kvinnor kan man väl kanske mena att det primärt är män som intresserar sig för kvinnokroppen. Frågan är dock om det intresset verkligen är den drivande kraften bakom idealfixeringen?

En ledtråd är kanske i vilken typ av tidskrift det överhuvudtaget tillsätts paneler med syfte att betygsätta kvinnors kroppar: damtidningar. Öppna valfri veckotidning eller valfritt månadsmagasin riktat till kvinnor (och, som regel, med närmare 100% kvinnor på redaktionen) och du kommer att hitta sida upp och sida ner med artiklar, reklam och tips som rör smink, hud- och hårvårdsprodukter, kroppsformande underkläder, dieter och träningsmetoder. Allt alltså författat av… *trumvirvel* …andra kvinnor!

Jag håller med Temrell och Pihl om att vi gott kan skära ner på idealjagandet och bara försöka trivas med att vara människor – men kanske skulle de tänka ett varv till på vilket kön som egentligen stressar kvinnor mest avseende utseendehetsen…?