Var är nyttoanalysen, Rudin?

Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S) från Stockholm skriver på Newsmill om vikten av att bryta den mansdominerade statsplaneringen, trots att han medger att majoriteten stadsarkitekter just i Stockholm för närvarande inte är män.

”Sveriges regering har satt upp ett par jämställdhetsmål som vi alla förväntas arbeta för att uppnå. I vilken mån det görs varierar, men inom stadsbyggnadspolitiken lyser genusmedvetenheten med sin frånvaro. ”

Nu tillhör jag inte den skara som reflexmässigt är emot allting med etiketten ”genus”, utan menar att ett balanserat ifrågasättande av hur kön påverkar våra mentala processer och vårt agerande kan vara hälsosamt. När Rudin konstaterar följande:

Kvinnors resande ser exempelvis annorlunda ut än mäns, med fler oregelbundna resor, fler stopp på vägen till och från jobbet och betydligt mer kollektivtrafik. En relevant fråga att då ställa sig är vems resevanor som varit utgångspunkt när staden planerats.

…är jag därför böjd att hålla med; den frågeställningen känns rimlig. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att Rudins artikel som helhet är en enda stor, innehållslös floskel. Ta till exempel följande två passager:

Genus i stadsplanering handlar för mig om att å ena sidan belysa genusskillnader, maktordningar och hur genussystemet osynliggör kvinnors erfarenheter och perspektiv.

Att genus i stadsutveckling innebär att vi försöker skapa miljöer och förutsättningar som också bryter genusstrukturer, men också att vi inte bara tänker kvinnor och män utan också ser hur olika kvinnor och olika män beroende på klass, etnicitet och så vidare har olika perspektiv på staden, olika förutsättningar i staden. 

Said what? Alltså, det är en sak att ifrågasätta om allmänna transportmedel finns tillgängliga på ett sätt som passar båda könen, men en något annan att konstatera att stadsplanering bör handla om att belysa ”maktordningar”… Självklart skall en stadsplanerare försöka skapa en stadsbild som passar så många som möjligt, oavsett kön och social klass – men det är väl precis det som normal stadsplanering handlar om? Eller har Rudin några belägg för att våra ”manliga” städer av idag är sämre i den bemärkelsen än vad kvinnliga är / vore?

Nja, inte i sin artikel i alla fall. En annan sak som också lyser med sin frånvaro i Rudins text är konkreta förslag och tankar kring förändringar. Kanske skulle han få mer gehör för sin agenda om han faktiskt gav något exempel på hur stadsbilden skulle kunna se annorlunda ut för att bättre passa nu missgynnade grupper? Några sådana presenteras dock inte; inte ens den uppenbara öppningen kring annorlunda kollektivtrafik nyttjas.

Istället för att faktiskt säga något med innehåll landar därför Rudin i att bara rapa upp populistiska floskeltermer, något som knappast gagnar vare sig acceptansen för genustänk eller Socialdemokraterna. Genusanpassad stadsplanering i all ära, men nästa gång kanske något slags nyttoanalys vore på sin plats…?