Vem är det syndast om?

Lisa Abramowicz skriver långt på Newsmill om utsattheten hos judar respektive muslimer. Hennes tes är – i komprimerad form – ungefär denna:

A) De historiska missgärningar som judar drabbats av är värre än de som muslimer drabbats av.

B) Det finns fler judefientliga muslimer än det finns muslimfientliga judar.

C) Ur A + B kan vi härleda att det är mer synd om judar än om muslimer, samt att hatbrott eller -propaganda mot de förra bör tas på större allvar.

Ursäkta? Visst är den historiska förföljelse judar som folkgrupp utsatts för horribel, och Förintelsen är åtminstone en utmanare som det värsta brottet mot mänskligheten någonsin. Samhället bör förvissa sig om att dessa missgärningar aldrig glöms eller upprepas; så långt är jag enig med Abramowicz.

Sen kan man ju fråga sig om hennes vilja att knipa titeln som ”oss det är mest synd om” verkligen är vare sig konstruktiv eller rättvis? Bör det inte räcka med att samhället ser hatbrott som något förkastligt, något som skall motverkas med kraft?

Det bör väl inte vara vare sig mer eller mindre straffbart att utsätta en jude för ett hatbrott än en muslim? Eller menar Abramowicz att eftersom fler muslimer hyser aversioner mot judar än tvärtom (en tes som möjligen kan ses som sannolik, men knappast kan anses bevisad) är det lite mer ”rätt åt dem” när muslimer drabbas?

Personligen hyser jag uppfattningen att extrem islamism förmodligen är mer konfliktskapande än ”extrem judendom” (vad nu det skulle vara) men det innebär fortfarande inte att två fel gör ett rätt. För det första är den genomsnittlige muslimen knappast två steg från att bli självmordsbombare, och för det andra hade det ändå inte spelat någon roll – ett brott är nämligen ett brott oavsett om offret själv är brottsling.

Det är liksom så en rättsstat är tänkt att fungera. Oavsett vem det är mest synd om.